31 1-2 lill 12 tum och 3 ä 3 122 tums bredd. Om vären så snart man kommer i sjön d. v.s. i April månad, börjar man se det sillyngel, som de stimmar, hvilka lekt, lemnat ef!er sig. Detta ynrgel är i början mycket smalt efter sin längd, och äldermanpen tror att det under vintertiden växermest på längden, men under sommarvärman efter hand tilltager i bredd.Sådant sillyngel finnes invid kusten nära land och mest på grundt vatten. Isolsken och stilla väder ser man stora slimmar deraf. Smådsimngom tillväxer det och åldermannen tror bestämdt, att ingen sill leker förrän hon åtminstone är 4 eller 5 år gammal. Hon leker ej här, förran hop hunnit en längd afomkring 10 fum, men hon växer ännu ett eller annat år och blir först rätt fullmogen, då bon hunmt dem ofvanför angifna storleken af rt 1-2 a 12 tum. Åldermannen anser det vara säkert, att den mogna sill, som här leker, äfven här blifvit född, och art de sillungar, som här alstras, uppehålla sig här i trakten tills de blifva stora, samt att, om sillynglet sparas, skall den stora sillen harstädes smaningom tilltaga i mängd. Som bevis för denna sin öfvertygelse omtalade fiskrartie att harstädes fanns betydligt sillfiske ända till för 16 år sedan, då det upphörde derigenom, atten Stor mangd liskare från olika trakter, till och med ända från Kullen och Landskrona samt norr om Båttjorden, hade här infunn:t sig med åtskilliga fiskredskap och garna med så fina maskor att de äfven bortfiskade den omogna sillen. Under flera år syntes här således ingen sill; men sedan den åter för fyra år sedan hunnit föröka och utveckla sig, börjades här änyo ett Iönande sillfiske , och detta har nu redan så tilltagit att här nu fiskas tre eller fyra gånger så mycken sill som första året. Till sillfiske brukas bär inga vadar eller notar, utan sättgarn, i hvidka maskorna hålla 1 1-8 tum i qvadrat. Garnen äro 7 alnar djupa, 36 alnar långa och uppbäras af kuttingar i stället för flöten. De ståallas ej vid botten, utan midt i vattnet, på det djup sillen märkes gå. Åldermannea yttrade att det i hans tanka skulle vara mycket uyttigt, om ena ötverenskomme:se kunde träffas eller ett förbud utfärdades, att inga garn med finare maskor än de ofvanför nämde jinge här användas, samt alt inga notar eller vadar finge nyitjas, emedan det eljest län kunde hända alt, efter några års förlopp, sedan silifisket blilvit, getnom klok handtering af ortens fiskare, mer betydligt, främmande fiskare kunde ivfinna siz med noter och för fina garn samt äler derigerem förstöra siilliskot, likasom det skedde 1916. På tillfrägan om ej strömmen hiodrade fisket med sättgarn yttrade åldermavnen alt, då man råkade uti den starkaste ström, kan väl garnet ej hållas så utveckladt som ekestz men ati allmänbet strömdraget ägger föga eller intet hinder l!ör begagnandet af sägen, — På tillfrågan om strömmen härstades vore lika stark som 1 norra skärgården, ytirade håde åldermannen och andra, som idkat sjöfart och kände förhållandet, att strömmen snarare är starDå kare här än 1 norra skärgärden. Att förestående är öfverensstämmande med sanna och råtta förhållandet, hyliket jag af erfarenheten känner, intygar: And. Höök Lo:sfördelningschef,