sillen förekommer gruppnis, etter 1 vissa vidt sku-
da trakter vid våra kuster, och att bögst sannolikt
ej en gång vandringar från dem ena trakten till den
andra äga rum; så torde man inse med hvad skäl
man mot mig insinuerat den orimliga beskyllning
att, då jag yrkat besparande af sillynglet, jag fruk-
tat verldshafvets utfiskande ellev att hafvet skulle
länsas på sill. Det lärev för ingen vara obekant,
hurusom alla andra nationer, hvilka med fördel
idka sillfiske, bafva bestämda fiskeri-stadgar. Holl-
ändarne, som påstås hafva samlat sin största natio-
nalförmögenhet på sillfiske, äga den stränga för-
fartning att ingen får före en viss dag eller längre
än n ,viss tid kasta sillgarn 1 sjön, och ingen får, vid
härdt straff, fiska med andra än af lagen tillåtna
och af Magistraten granskade nat. Det måtte väl
ingen vara så enofaldig att tro det decna försigtig-
het vidtages af fruktan att utfiska verldshafvet.
Snarare synes det troligt att den är påbuden för
att hindra utplundring af de bankar, på hvilka fi-
skas, och dock drifves Holländarnes siltiske i öpp-
na sjön; vårt deremot är ett: kustfiske, inskränkt
till några få trakter af våra kuster.
Af ofvan anförda och på undersökningar i natu-
ren grundade skäl, måste jag således öppet förkla-
ra mig emot deras åsigt, som yrka oinskränkt fri-
het att i hafvet fånga fisk, hvar, när och med
hvilka redskap man behagar, det vill med andra
ord säga, att på fiskebankarna och vid stränderna
få, så mycket man behagar, med fina potar uppso-
på fiskynglet. Få vi en på så liberala grundsat-
ser fotad fiskeri-stadga, hunna vi med temlig sä-
kerhet påräkna, att viinom ett eller annat decen-
nium hunnit i grund och botten ruinera våra kust-
fisken. Vi äro redan på goda vågar, genom de fi-
us vadarna, hvilkas antel årligen ökas, och genom
hottengarnen, som äfven börjat hir och der an-
Jäggas.
För öfrigt bör jag erinra att jag i denna sak ic-
ke har något enskilt intresse. För mig kan det va-
va likgiltiat, hor man behandlar den. Men då jag
haft Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag at under-öka
fiskorieyna och derom till Kongl. Maj:t imiomma
med underdåniga rela ioner, samt efter förmåga och
öfvertygelse uppfyllt denna höga befallninggy har jag ej
med likovöjdhet konvat förnimma, bura iman, för att
i ovinionen nedsötta mina på erfarenhet och under-
söt ning grundade ånigterv, sökt framställa dem så-
som blot teoretiska förslagsmeningar.
Aila dessa ämnen har jag fullständigare sökt ul-
veda i ett underd. betänkande om fiskerierna af den
ia
4 Nov. 1832 inlemnadt til Konel. Maj:ts Handels och
Finans Expedition, och hvartill jag får hänvisa. Äfven
må tillåtas mig åberopa min förklaring md justerin-
gen i Göteborg den 8 Juli 7833 at de protokoll,
som blifvit förda vid förhören i Bobus Län sistl.
sommar; samt en liten uppsats i samma ämne, in-
förd i Dagligt Allehandas Bihang N:o 19 för den
22 April 1823.
Lund d. 3 Apr. 1934.
- S. Nilsson.
P. S. Sedan ofvanstående var skrifvet, anlände
frön en Tjersteman i Bohus lin en ny remiss med ex-
emplat ali bränvin inlagda sillar, meddelade förun-
dersökning och åtflöljda af denna uppgift: De miv-
sta (dessa hålla 5 a 6 tum i lärgd) äro tottsill; de
sörsta (dessa hålla 12 tum) äro så kallade stråkar
eller, efter fiskarnes vid sammanträdet på Klädes-
holmen sistl. sommar utsago, af gamla sillslaget;
ce öfrige (dessa hålla 8 åg!t.)är en mellavsort 0. s. v.
Äfven dessa har 12g med största noggranhet nn-
dersökt och kan med fullkomlig wvisshet förklara,
art de alla tillhöra en och samma ar!, och att de
smärre äro uvgar. Således ha vi har ett nytt be-
vis för den sanning. som man äfven velat bestrida,
den som fiskrarne sjelfva ganska väl kärna, att den
mogna sill, de illand fånga, är öllieles lik den,
som de färgade under et stora s:lfisket före 1805.
Bilaga:
Onsala och
Förliden gårdag gjorde Professor Nilsson, i säll-
san den 25 Jutt 1832.
skap med urdertecinad och Löjtnant Beckström
en resa bärifrån ut till Betfjorden eder Bua, der
Totsåldermavnen Bernt Kocbe, som tulika idkar
fiske, jewie en annan fiskare, tillkallades, för all
afgifva berättelse om fiskerierna här å kusten, och
hvarvid de i min och Löjnant Dbeckströms närva-
avde underracteber rörande sill-
ro lemnade fö
fisket:
Den sill, som fångas här på kusten. är stor och
för samt anscs. arlacd såsom