ingen må insläppas till honom, åtminstone har detta blifvit oss förvägradt. Grefve Otto Cronhjelm har begärt rum för nedanstående! Till Redaktion af Aftonbladet Uti Aftonbladet för förlidenv gårdag finnes på iwedje sidan, tredje spalten en artikel, som sätter mig i en ganska tvetydig dager. Jag förmodar, alt Redaktionen sammanskrifvit denna artikel, under känslorna af obekaget att åtminstone tills vidare hafva förlorat en sin medarbetare och af ett vättmätigt medlidande öfver en väns, om ej olyckliga dock högst obehagliga belägenhet. Jag han hkval icke finna det rättvist eller ens billigt att jag skall komma, så att så2za, I misshugg för denna Redaktionens, harrsfulla och sorgliga sinnesstämning. Jag anhåller således a!tt i Red:s Tidning skyndsammast få ett rum för detta mitt svar. Red har sagt att en särdeles likhet ägde rum emellan de uti Hr Stedts motion, och wilt yttrande i anledning deraf, förekommande tillgifv-nhetsförsäkringar samt uti fördömelserna öfver Lindebergska skrifterna. Dessa uttryck, sammanställde med Redaktionens yttrande några rader nedanföre, att en annan talares fratoställning deremot var osminkad af allt gunstbegär från ena eller andra sidan, lemnar intet tvifvel om den skugga, som man velat kasta på mig. Jag får då först upplysa att inga tillgifvenhetsförsäkringar, inga fördömelser af de tryckta skrifterne finnas i mitt yttrande. Inga tillgifvenhetsförsäkringar emedan Riddarhuset icke är stället derför, och emedan den eller de som hafva rätt till min tillgifvenhet böra vara öfvertygade, alt den finnes utan att jag frambär den genom smicker eller genom tförsäkrinogar i olrängda mål Inga fördömelser af de Lindebergska skri!terre, emedan jag icke hade läst dem och derföre endast talte wviliorligt om dem, samt sökte bevisa, att, äfven om aniedninagen till klandret af skiifterne vore rättvist, Hr Stedts moation var inkonstitutionel. Jag har vidare iutet annat att tillägga, än att jag ännu 1 detta ögonblick ej läst de omtvistade skrifterne, att äfven om jag läst dem och funnit dem olagliga, jag j skulle numera, sedan författaren blifvit lagligen tilltalad, vilja genom några yliranden derom lägga sten på börda. Slutligen får jag förklara att mine åtgärder såsom offentlig man alltid skola befinnas osminkade af allt gu: stbegär såväl från högsta maktens sida som från deras, hvilka, under namn af opinionens organer, söka nedsmutsa den, som icke i allo och blindt följer deras, för tillfället yttrade, ötvertygelse. Jag uppmanar för öfrigt Aftonbladets Red. att strängt och uppmärksamt följa aila mina offentliga förhandlingar och yttranden. Tiden och den upplvsta sansade opinionen skall väl afgöra, huruvida jag förtjenar tad:l eller icke. Det hvarom jag anhåller är att Redaktionen dock icke wille söka tillegna sig den öfvermeaskliga förmågan att bedöma afsigter. Stockholm den 13 April 1834. Otto Aug. Cronhjelm. Om våra Läsare behaga ännu en gång genomögna den bär ofvan omnämda artikeln i vårt Lördagsblad, skola de säkert finna, det vi aldeles icke debiterat Grefve Cronhjelm så svåra beskyliningar, som han i sin skrift förmenar, enär vi endast upprepat en dei af hans egna yttranden, utan annan slutsatts deraf, än at. de liknade innebållet af Hr Siedts motion, hvilket står hvar och en fritt att undersöka, då bida talen förekomma i samme blad. Att emellertid Grefve Cronhjelm äfven funnit sig så häpslig för denna blotta jemförelse, som hans ofvanståevde skrift visar, och för den slutsats, hvilken vi a öppet erkänna kunde förstås under våra avmärkningar, necmligen att tillfället becaenades af Grefven, för att, under försvaret för de laghga formerna, ie m väl få strö några blomster på ett annat håll, är oss ganska ullfredsstallande, emedan det skall utgöra vör uppriktigaste glädje, om vi haft orätt deri. Grefve Cronhjelms egen uppmaning att följa hans offarliga hanna med unnmärksamhat vicgs. An44 han