ingen må insläppas till honom, åtminstone har detta
blifvit oss förvägradt.
Grefve Otto Cronhjelm har begärt rum för ne-
danstående!
Till Redaktion af Aftonbladet
Uti Aftonbladet för förlidenv gårdag finnes på
iwedje sidan, tredje spalten en artikel, som sätter
mig i en ganska tvetydig dager. Jag förmodar, alt
Redaktionen sammanskrifvit denna artikel, under
känslorna af obekaget att åtminstone tills vidare
hafva förlorat en sin medarbetare och af ett vätt-
mätigt medlidande öfver en väns, om ej olyckliga
dock högst obehagliga belägenhet. Jag han hkval
icke finna det rättvist eller ens billigt att jag skall
komma, så att så2za, I misshugg för denna Redak-
tionens, harrsfulla och sorgliga sinnesstämning. Jag
anhåller således a!tt i Red:s Tidning skyndsammast
få ett rum för detta mitt svar.
Red har sagt att en särdeles likhet ägde rum
emellan de uti Hr Stedts motion, och wilt yttran-
de i anledning deraf, förekommande tillgifv-nhets-
försäkringar samt uti fördömelserna öfver Linde-
bergska skrifterna. Dessa uttryck, sammanställde
med Redaktionens yttrande några rader nedanföre,
att en annan talares fratoställning deremot var o-
sminkad af allt gunstbegär från ena eller andra
sidan, lemnar intet tvifvel om den skugga, som
man velat kasta på mig. Jag får då först upplysa
att inga tillgifvenhetsförsäkringar, inga fördömel-
ser af de tryckta skrifterne finnas i mitt yttran-
de. Inga tillgifvenhetsförsäkringar emedan Rid-
darhuset icke är stället derför, och emedan den
eller de som hafva rätt till min tillgifvenhet bö-
ra vara öfvertygade, alt den finnes utan att jag
frambär den genom smicker eller genom tförsäkrino-
gar i olrängda mål Inga fördömelser af de
Lindebergska skri!terre, emedan jag icke hade läst
dem och derföre endast talte wviliorligt om dem,
samt sökte bevisa, att, äfven om aniedninagen till
klandret af skiifterne vore rättvist, Hr Stedts moa-
tion var inkonstitutionel. Jag har vidare iutet an-
nat att tillägga, än att jag ännu 1 detta ögonblick ej
läst de omtvistade skrifterne, att äfven om jag läst
dem och funnit dem olagliga, jag j skulle numera,
sedan författaren blifvit lagligen tilltalad, vilja ge-
nom några yliranden derom lägga sten på börda.
Slutligen får jag förklara att mine åtgärder så-
som offentlig man alltid skola befinnas osminkade
af allt gu: stbegär såväl från högsta maktens sida
som från deras, hvilka, under namn af opinionens
organer, söka nedsmutsa den, som icke i allo och
blindt följer deras, för tillfället yttrade, ötverty-
gelse.
Jag uppmanar för öfrigt Aftonbladets Red. att
strängt och uppmärksamt följa aila mina offentliga
förhandlingar och yttranden. Tiden och den upp-
lvsta sansade opinionen skall väl afgöra, huruvida
jag förtjenar tad:l eller icke. Det hvarom jag an-
håller är att Redaktionen dock icke wille söka till-
egna sig den öfvermeaskliga förmågan att bedöma
afsigter.
Stockholm den 13 April 1834.
Otto Aug. Cronhjelm.
Om våra Läsare behaga ännu en gång genomög-
na den bär ofvan omnämda artikeln i vårt Lördags-
blad, skola de säkert finna, det vi aldeles icke de-
biterat Grefve Cronhjelm så svåra beskyliningar, som
han i sin skrift förmenar, enär vi endast upprepat
en dei af hans egna yttranden, utan annan slut-
satts deraf, än at. de liknade innebållet af Hr
Siedts motion, hvilket står hvar och en fritt att
undersöka, då bida talen förekomma i samme blad.
Att emellertid Grefve Cronhjelm äfven funnit sig
så häpslig för denna blotta jemförelse, som hans
ofvanståevde skrift visar, och för den slutsats, hvil-
ken vi a öppet erkänna kunde förstås under vå-
ra avmärkningar, necmligen att tillfället becaenades
af Grefven, för att, under försvaret för de laghga
formerna, ie m väl få strö några blomster på ett an-
nat håll, är oss ganska ullfredsstallande, emedan
det skall utgöra vör uppriktigaste glädje, om vi haft
orätt deri.
Grefve Cronhjelms egen uppmaning att följa hans of-
farliga hanna med unnmärksamhat vicgs. An44 han