de anmmarskic JfOonallenlucibe DIUVIL DOJAaR UA IfOP-
klarade, och dels åtgärder blifvit vidtagna för be-
redande af en bättre husbållning för framtiden;
Hr Egnell yrkade dock återremiss, särdeles om fle-
re af räkningarne liknade den, som afgifvits öfver
sjukhosreparvation i Skillingeryd; häruti instämde
Hrr Ekerman, Bååth samt Arnberg och utlåtandet
öfver denna punkt återremitterades äfven.
BondeStåndets Plenum den 10 April.
Inbjudningen från Borgareståndet angående Riks-
dagsförhandlingarnes fortskyndande lades ad acta.
Utan särdeles diskussioner biföll Ståndet åtskilliga
Utskottsbetänkanden, deriblavd statsutskottets utlå-
tande i anledning af R. St. Revisorers åren 1930
och 1832 afgifne berättelser om granskningar af
statsverkets tillstånd, styrelse :och förvaltning, hvar-
vid fans Jansson fästade Ståndets särskilta upp-
märksamhet på de reservationer, som blifvit gjorda
vid 72 S, angående granskning af gamla mötespas-
sevolansfondens behållning.
Vid föredragningen af Kongl. propos. om tysta
förmånsrättens upphörande, gjordes några anmärk-
ningar. Strindlund, af många biträdd, ansåg den
projekterade ändringen i 17 kap. Handelsb. vådlig.
De omyndiges egendom trodde han derigenom skul-
le sättas på spel, och, medgifvande att ingen abso-
Zur sikerbet i närvararde förhållande i detta hän-
seende fiones, förmenade hav dock det vara be-
kiagligt, om ej allmänna krediten kunde på annat
sätt befrämjas, än genom den föreslagna lagförän-
dringen.
Anders Danic!sson åter, hvars tanka flere dela-
de, gjorde Ståndet uppmärksamt på det förhållan-
de, som i den Kongl. propos. antydes, att Högsta
Domstolen redan blifvit anbefalld inkomma med
förslag till stadgar för förmyndarekamrar, hvilkas
inrättande står i ett oupplösligt samband med tysta
förmånsrättens upphörande. Hvar och en hade sig
bekant, i hvad mån den ifrågavarande nåd. propo-
sitionens antagande skulie bidraga till den ordning
och stadga i penningeväsendet, hvilken han ansåg
hvarje representant vid denma Riksdag vilja med all
förmåga söka befrämja.
Den Kongl. propos. remitterades till lagutskottet.
En särskilt uppmärksamhet faste Ståndet vid eko-
nomiulskottets betänkande N:o 17 i anledning af
väckta motioner, angående upphörande af stapel-
städernas skyldighet att hålla upplag af salt och
spaumäål, samt Nils Månssons reservation, som var
betänkandet föjaktig. I BorgareStåndet hade nem-
ligen Hrr JVUk och Winberg väckt förslag om
nämde saltupplsgsskyldighets försvinnande, och ut-
skottet hade tulltyrkt en underdånig anhållan till
Kovgl. Mej:t härom. De skäl, detsamma härvid
anfört, vore: Anledningen till den i förra tider öf-
verklagade saltbrist hör tillskrifvas de hinder för
en friare bandel, som genom då gällande prohibi-
tiva författningar, synnerligen produktplakatet 1724,
uppkommit. De farhåger, som förenledt, att den
öfverklagade :saltupplagsskyldigheten blef pålagd
stapelstadernas bandlarde, äro Bumera icke forhan-
den, Nationernas bemödanden, att söka ulestänga
hvarandra från bancdelsföretag å egna länder, har
måst lemna rum för ett friare system. Genom
traktater och reciproia öfverenskommelser har
nämde produktplakat i afseende på många Euro-
peiska länder, samt Förenta Staterna i Nordamerika,
blifvit upphefvet. De varor, som finna en lönande
afsättning, äro alltid att tillgå, cch salthandeln gör
ej häri undantag. Få gånger hafva, under den för-
flutna tiden, saltupplagen varit anlitade, och .ge-
nom inköpet, underhållet och magasineringen dia-
ges ett betydligt kapital ur den allmänna rörelsen.
Utskottet trodde af sådara anledningar, alt salt-
upplagsskyldigheten kurde upphäfvas, och det utan
fara för saltbrist. Nils Månsson från Skåne bade
deremot reserverat sig i följande ordalag:
Mot Ekonomi-Utskottets Betänkande, i hvad det
rörer upphörande af siajelstädernas salt-upplags-
skyldighet, kan jag ej annat än på det högsta pre-
testera. Svårt är i sanniog att inse något grun-
dadt skäl för ett sådant Utskottets beslut. Mig fö-
refaller det garska förmätet, att köpmanna-in-
tresset, I så mänga andra fänpsvenden favoriseradt,
kan äga djerfhet nog, att också i denna del vilja
a
omintetgöra en rättighet, hvarsbibehållande är af vigt,
synnerligen för den fatrige medborgaren, och således
bör ligga folkrepresen anlev särdeles ömtomi bjertat.
Mav må ins epa amne! i så dunkla fraser som
belst och tala om ofruktbara kapital, om de hand-
laudes intresse, om spe kula iOnsaudans (D het, o. m.
2 2