de anmmarskic JfOonallenlucibe DIUVIL DOJAaR UA IfOPklarade, och dels åtgärder blifvit vidtagna för beredande af en bättre husbållning för framtiden; Hr Egnell yrkade dock återremiss, särdeles om flere af räkningarne liknade den, som afgifvits öfver sjukhosreparvation i Skillingeryd; häruti instämde Hrr Ekerman, Bååth samt Arnberg och utlåtandet öfver denna punkt återremitterades äfven. BondeStåndets Plenum den 10 April. Inbjudningen från Borgareståndet angående Riksdagsförhandlingarnes fortskyndande lades ad acta. Utan särdeles diskussioner biföll Ståndet åtskilliga Utskottsbetänkanden, deriblavd statsutskottets utlåtande i anledning af R. St. Revisorers åren 1930 och 1832 afgifne berättelser om granskningar af statsverkets tillstånd, styrelse :och förvaltning, hvarvid fans Jansson fästade Ståndets särskilta uppmärksamhet på de reservationer, som blifvit gjorda vid 72 S, angående granskning af gamla mötespassevolansfondens behållning. Vid föredragningen af Kongl. propos. om tysta förmånsrättens upphörande, gjordes några anmärkningar. Strindlund, af många biträdd, ansåg den projekterade ändringen i 17 kap. Handelsb. vådlig. De omyndiges egendom trodde han derigenom skulle sättas på spel, och, medgifvande att ingen absoZur sikerbet i närvararde förhållande i detta hänseende fiones, förmenade hav dock det vara bekiagligt, om ej allmänna krediten kunde på annat sätt befrämjas, än genom den föreslagna lagförändringen. Anders Danic!sson åter, hvars tanka flere delade, gjorde Ståndet uppmärksamt på det förhållande, som i den Kongl. propos. antydes, att Högsta Domstolen redan blifvit anbefalld inkomma med förslag till stadgar för förmyndarekamrar, hvilkas inrättande står i ett oupplösligt samband med tysta förmånsrättens upphörande. Hvar och en hade sig bekant, i hvad mån den ifrågavarande nåd. propositionens antagande skulie bidraga till den ordning och stadga i penningeväsendet, hvilken han ansåg hvarje representant vid denma Riksdag vilja med all förmåga söka befrämja. Den Kongl. propos. remitterades till lagutskottet. En särskilt uppmärksamhet faste Ståndet vid ekonomiulskottets betänkande N:o 17 i anledning af väckta motioner, angående upphörande af stapelstädernas skyldighet att hålla upplag af salt och spaumäål, samt Nils Månssons reservation, som var betänkandet föjaktig. I BorgareStåndet hade nemligen Hrr JVUk och Winberg väckt förslag om nämde saltupplsgsskyldighets försvinnande, och utskottet hade tulltyrkt en underdånig anhållan till Kovgl. Mej:t härom. De skäl, detsamma härvid anfört, vore: Anledningen till den i förra tider öfverklagade saltbrist hör tillskrifvas de hinder för en friare bandel, som genom då gällande prohibitiva författningar, synnerligen produktplakatet 1724, uppkommit. De farhåger, som förenledt, att den öfverklagade :saltupplagsskyldigheten blef pålagd stapelstadernas bandlarde, äro Bumera icke forhanden, Nationernas bemödanden, att söka ulestänga hvarandra från bancdelsföretag å egna länder, har måst lemna rum för ett friare system. Genom traktater och reciproia öfverenskommelser har nämde produktplakat i afseende på många Europeiska länder, samt Förenta Staterna i Nordamerika, blifvit upphefvet. De varor, som finna en lönande afsättning, äro alltid att tillgå, cch salthandeln gör ej häri undantag. Få gånger hafva, under den förflutna tiden, saltupplagen varit anlitade, och .genom inköpet, underhållet och magasineringen diages ett betydligt kapital ur den allmänna rörelsen. Utskottet trodde af sådara anledningar, alt saltupplagsskyldigheten kurde upphäfvas, och det utan fara för saltbrist. Nils Månsson från Skåne bade deremot reserverat sig i följande ordalag: Mot Ekonomi-Utskottets Betänkande, i hvad det rörer upphörande af siajelstädernas salt-upplagsskyldighet, kan jag ej annat än på det högsta pretestera. Svårt är i sanniog att inse något grundadt skäl för ett sådant Utskottets beslut. Mig förefaller det garska förmätet, att köpmanna-intresset, I så mänga andra fänpsvenden favoriseradt, kan äga djerfhet nog, att också i denna del vilja a omintetgöra en rättighet, hvarsbibehållande är af vigt, synnerligen för den fatrige medborgaren, och således bör ligga folkrepresen anlev särdeles ömtomi bjertat. Mav må ins epa amne! i så dunkla fraser som belst och tala om ofruktbara kapital, om de handlaudes intresse, om spe kula iOnsaudans (D het, o. m. 2 2