gas för beredande af tillgång på salt, och ansåg den, som hittills varit gällande, vara lämpligast, hvarföre han yrkade att betänkandet måtte afslås, så vidt det rörde upphörande af saltnederlagsskyldigheten; men, lika med Hr Wmberg begarde han återremiss för det af honom uppgifne ändamål. Hr Olbers ansåg ns 8 fullkomlig anledning att tillstyrka bifalls — Hr Leffter kvuade ej finna annat än att stapelstädernas 7 skyldighet att hålla saltupplag obestridligen borde upphöra, då den-rättighet, som dermed ägde sammanhang, eller den att de ensamme finge införa salt, genom produktplakatets upphäfvande upphört. Hr Egnell yrkade återremiss och ville fästa Ståndets uppmärksamhet på, att Utskottet ej 1 sitt betänkande uppgifvit, att upplaget bestämdt vore öfverflödigt; detta trodde ej eller talaren, enär handelsförbållanderne i följd af sin natur voro obestämda. — Hr Björk ansåg betänkligt att upphäfva ett stadgande, som varat öfver ett sekel, och förenade sg derföre med Hrr Ekerman och Hallivg. — Hr Santesson: fastän ej nu skeppsredare på saltsjön, kunde han dock ej tänka sig någon väda vid att afskaffa detta stadgandez då af stapelstädernes monopolium att ensamme få förse landet med salt uppkommit deras skyldighet att ansvara för det brist ej skulle uppstå, trodde talarea, att, sedan numera produktplakatet blifvit upphäft, skyldigheten borde försvinna med rättigheten; Norska handlande tillföra oss mera salt, än våra egna, och äro ej belastade med en dylik skyldighet. Men i händelse betänkandet skulle blifva återremittevadt, önskade talaren få den mening uttryckt, att, så framt det är ett behof för landet att hafva saltupplag, så bör ock landet hekosta det; skola åter städerne hälla det, så böra alla städer deruti deltaga, och cj blott stapelstaderne. — Hr Ekerman erkände som en sanning att skeppsrederierne på de senare åren aftagit och att lästetalet nedsjunkit betydligt; imen fann att äfven detta ökade faran för salibrist; — upplyste att, under bans tid, saltupplaget i Stockholm en gång med Korcgl, Maj:ts tillstånd, varit öppnadt och kommit till stor hjelp, oaktadt ej spärrning då till bristen varit vållande. — Hr Dåath ville, i afseende på Ar Santessons yttrande om att saltupplaget borde bestridas gecom statsansiag, framställa det fu!lkomligt enahanda förhållande, som ägde rum emellan magasinsinrättnivgar och saltupplag, hvad de förra beträffade, så hade den prineip gjort sig gällande, att staten ej borde inblanda sig uti den euskilta industrien, och talaren förmodade att detta äfven 1 afseende på saltupplag kunde tillämpas. — Hv Vik hemställde, i anledving af Hr Esermans senaste yltrande, om det vore sköl uti att vtuerligare onerera skeppsrederierne, då de redan förut så betydligt sjuvkitz don befarade saltbristen enig talareo förekommus al Amerikanarne, som ej lära underlåta att påföra oss salt, då de anamma vårt jern. Härefter ansigs diskussionen slutad och votering anställdes, som utföll med 27 röster för återremiss af betänkandet mot 24, som önskade bifoll till detsamma. i Vidare föredrogs Ekon. Utskottets betänkande N:o 18, i anledning af väckta motioner om förändrade stadganden i afseende på skeppsägares åliggande att förse sig med helfvihets och Turkiska pass; 1 anledning hvaraf jemväl en vidlyftigare diskussion uppstod, hvilken vi, om utrymmet möjlige medgifver, vid ett annat tillfaile skola vidlyfuigare referera, så mycket heldre som den i flesa afseenden ej var utan intresse; hufvudsakligasti anledning af Hr Petrds, Winberss och Hallings vttranden blef betänkandet återremitteradt. Vidare föredroges och bitöllos ej mindre än åtta af Ekonomi-Utskottets betänkanden, och fem af Lag-Utskottets, af hvilka ej något var af särdeles vigt. För eftermiddagens Plesum, hvaruti Stats-Utskot.tets utlåtande, i enledning af Rikets Ständers revisorers åren 1930 och 1932 agilna berättelser, förekom, skola vi nästa ging redogöra, Af elt avkommet cch uppläst protutdrag från Bonde-Ståndet, ville synas, som om det Hedervärda Stlåndet onådist upptagit Borgare-Ståndets inbjudning om medverkan till all på allt sätt söka påskynda Riksdagens slui; men hvad Berg. St. beträffar, så tycktes det eenom företöme vilja bekräfta sin lära, då Ståndels session denna dag, med 23 timmes afdrag för middagen, räckte uti nära 1135 timmar. CRT AE TOT