senom salcer och uttryck, dem Mudd. och Adeln
ogillar, samt för att vid samma tillfälle förnya be-
tygardet af Ridd. och Adelns ovandelbara trohet
och tiilgifvenhet.
I händelse Ridd. och Adeln dertill skulle sam-
tycka, hbemstallde motionären slutligen, huruvida
icke Medstånden borde på passande sätt inbjudas
att sig deruti med Ridd. och Adeln förena.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Då han vö:d-
samt bad, att få yttra några ord i ett ämne af så
grannlaga beskaffenhet, förutsände han den förkla-
ring, att han icke läst en enda af de skrifter, som
nu blifvit klandrade. Han hade af personer, till
hvilka han bade förtroende, hört att de deri nytt-
jade ordalag jemte framställningens form vore så-
rande för hvar och en rättänkande Svensk man,
som är vän af tryckfriheten, Konungamakten och
en konstitutionel monarki. Han var således benä-
gen att tro detta omdöme, och efter att hafva af-
gifvit denna förklarivg, hoppades han, att Ridd.
och Adeln icke ett ögonblick betviflade, att ju icke
ban lifvades af samma varma nit för laglighet
och tryckfrihet, som motionären fastän han yltt-
rade den öfvertygelse,, alt det steg, denne föresla-
git, icke vore sant konrstitutionelt och icke bör
vidtagas af en statsmakt, som bör vårda lagarnes
helgd. Representationen vore just nu samlad, för
att öfverse lagarna och samhällsinstitutionerna och
deri tillvägabringa förklaringar, samt att ogilla
möjligen vidtagna godtyckliga åtgärder och före-
komma sådana för framtiden; och nu skulle den
ena statsmakten nalkas den andra med ea så god-
tycklig hardling, som egentligen uttryckte, att den
ansåg lagarna möjligen otillräckliga. Konungen kan
vara 1 de utkomna skrifterna skymfad till sin per-
son, och i sådant fall skulle Konungen, om också
Dess ädla tänkesätt och upphöjda ståndpunkt bjöd
Honom, alt med förlåtande skonsamhet öfverse för-
brytelsen, dock göra orätt att lemna den opåtald.
Stuters fördel fordrade, att lagen göres gallande,
och Talaren trodde, ati BRidd. och Adelnv eller 1i-
presentationen icke bör gå lagen i förväg. Det
kunde eljest hände, om nigra kitslige Författare
samimansatte sig, att stora deputationer af Riks-
Stånden dagligen finge marschera, för att betyga sin
ledsnad öfver- utkomna skrifter, och ehuru det ru
möjligen kunde ske med rättvis anledning och till
den höeste personen 1 samhöället, kunde sädant i
kommande tider ske i avledning af mindre rött-
vist bedömande och tll mindre böga personer.
Af denna anledning ech med förnyande af den
förklaring, han i början af dess yttrande afgifvit,
att han högt. ogillade det oriktica och inkonstitu-
tionella i framställningssättet och de sårande ul-
trycken, hvarhelst sådant inträffade, bad han att
lik val till protokollet få förklara, att han icke an-
såg den motion, Hr Stedt väckt, böra bifallas, ehwru
han skänkt sin hyslning åt de motiver, som före-
komma i denna mution.
Fr Stedt, C. F.: Han kunde icke dela Grefve
Cronhjeims nu yttrade åsigter. Han trodde, att,
i sådant fall som detta, man icke trädde Domare-
makten för vära, genom bifall till hans motion,
utan sålunda endast uppfyllde sin undersåtliga pligt;
hvarföre han ej heller kunde afstå från sin be-
äran.
Grefve Horn, C. F.: Om det också vore enligt
Grundlagens anda, att en motionär från en sådan
hägedelse, som nu blifvit framställd, skulle kunna
leda sig till en sådan begäran Hr Stedts motion
inne!attade, skulle han likväl, lika med Grelve
Crouhbjelm, tro, att man genom ett bifalt dertill skul-
le gå lagskipningen i förväg. Recpresentatioren skul-
le sålunda upphäfva sig tll Domare öfver utkom-
mande skrifter, och såsom en Jury behandla tryck-
frihetsfrågor. Han vore icke heller i tilliälle att
bedöma rättvisan eller orättvisan af det yttrande,
som blifvit feldt öfver dessa skrifter; men ban trod-
de, att hura brottslige de än må vara, borde lag-
stiftningen icke befatta sig med deras bedömande,
så länge vi bade en Jagstipning, till hvars befat-
ping målet hörde. Ian afstyrkte således förevaran-
de moelion.
Er Cederschöld, P. G.: Han förenade sig med
den sista värde Talaren i afstyrkande till devna
motion, och det så mycket bellre, som motionären
sjelf erkänt, att ikets Ständer icke utgöra en lag-
skipande. malt. Men hvad vore väl det åsyftade
besivtet annat, on ett uttryck af ett slags lagskip-
ning, och SA mycket Olämplhgare, som ingen ankla-
gad fört tilifolle utt förklvra Sig, ech icke ens nå-
got bestamdt brott blifvit uppgilvet. Motionären
fordrade, att Ridd. och Adeln skulle till Kongl.
Mart afiända en Denutation. 1törande an crt
AN RA