ger i dag berättelsen om ÖfverPosses utnäronande till Landshöfdiog i reflexioner, anoade deputatiotil : gåcnde den I går omnämda tillam ven att becsira Grefve Jacob Hamilton till hötding i J inköping. Detta ger oss anledning nämö na, hvad vi sedan i går förnummit, nemligen att hos Grefve nilton icke varit mer än en del af börvarande ksdagsmän af de ofrälse Stånden från Jörk ip ND, men att de deremot alla, med undartaz af gsmannen för Grenna, låtit anmala sig til audiens. Vi instämma för öfrigt visserligen i Minervas tanka derom, att tidningarnas tilleller afstyrkande icke behöfver tagas i betraktande vid höga embetens tillsättande, emedan de icke uttrycka mer ån en enskilt åsig: såväl som hvarje annat yttrande, ehuru en tid: vingsredakt ion i sådana frågor naturligtvis är angel:gen att icke oriktigt debitera sin mening för det allmänna tänkesättets; äfvensom vi, med de grundsatser vi ofta förut yttrat, icke kunna anse lämpligt, att ifrån Ryttmästareoch Majorsplatser tillsätta de civila beställningar, som af alla i hela landet, näst Stats -Sekreterarnes, borde fordra de mesta insigter, erfarenhet och kunskap i den ckoromiska lagstiftningen; ty ehuru det medgifves, att några utnämningar, som på sådant sätt skett i senare tid, slagit ut till Länsinvånarnes fullkomliga nöje, hindrar detta icke, att ej äfven så skicklige, och i flera fall, nödvändigt mera erfarne personer kunde erhållas ifrån Länsembetena etler bland andre civile tjenstemän, som nu sällan hafva någon utsigt till högre befordran., Skulle likväl fråga uppstå att göra opinionen till skiljeman blott emellan tvenne majorer, en som bor i orten och känner folket, och en som tjeostgör vid.ett garvisonsregemente, i öfrigt båda duglige och aktningsvärde personer, så förmoda vi, att den ej vore tveksam i valet, men tro tillika att majoren i Stockholm en gång blir den sanniskyldige Landshöfdingen.