ger i dag berättelsen om Öfver-
Posses utnäronande till Landshöfdiog i
reflexioner, an-
oade deputatio-
til :
gåcnde den I går omnämda tillam
ven att becsira Grefve Jacob Hamilton till
hötding i J inköping. Detta ger oss anledning näm-
ö
na, hvad vi sedan i går förnummit, nemligen att
hos Grefve nilton icke varit mer än en del af
börvarande ksdagsmän af de ofrälse Stånden från
Jörk ip ND, men att de deremot alla, med un-
dartaz af gsmannen för Grenna, låtit anmala
sig til audiens.
Vi instämma för öfrigt visserligen i Minervas tan-
ka derom, att tidningarnas till- eller afstyrkande ic-
ke behöfver tagas i betraktande vid höga embetens
tillsättande, emedan de icke uttrycka mer ån en
enskilt åsig: såväl som hvarje annat yttrande, ehuru
en tid: vingsredakt ion i sådana frågor naturligtvis
är angel:gen att icke oriktigt debitera sin mening
för det allmänna tänkesättets; äfvensom vi, med de
grundsatser vi ofta förut yttrat, icke kunna anse
lämpligt, att ifrån Ryttmästare- och Majorsplatser till-
sätta de civila beställningar, som af alla i hela landet,
näst Stats -Sekreterarnes, borde fordra de mesta insigter,
erfarenhet och kunskap i den ckoromiska lagstiftningen;
ty ehuru det medgifves, att några utnämningar,
som på sådant sätt skett i senare tid, slagit ut till
Länsinvånarnes fullkomliga nöje, hindrar detta icke,
att ej äfven så skicklige, och i flera fall, nödvän-
digt mera erfarne personer kunde erhållas ifrån
Länsembetena etler bland andre civile tjenstemän,
som nu sällan hafva någon utsigt till högre be-
fordran., Skulle likväl fråga uppstå att göra opi-
nionen till skiljeman blott emellan tvenne majorer,
en som bor i orten och känner folket, och en som
tjeostgör vid.ett garvisonsregemente, i öfrigt båda
duglige och aktningsvärde personer, så förmoda vi,
att den ej vore tveksam i valet, men tro tillika att
majoren i Stockholm en gång blir den sanniskyldige
Landshöfdingen.