icke mer finnes någon publicitet; den dagen skall
handela upphöra, emedan hos fria folk är tystna-
den det mest oroende, och denna dag skola tusen-
de tungor upprepa: olyckliga Frankrike! olycklige
konung!
Jag röstar icke allenast emot lagförslaget, utan
jag protesterar äfven emot detta projekt, emedan
jag anser dess föreläggande såsom ämne för en fram-
tida anklagel!se.
Talaren erhöll talrika lyckönskningar, då han
nedsteg från tribunen,
Nu uppsteg General Jacqueminot och talade för
lagen, hvarvid han erinrade Lafayette om hans ytt-
rande mot klubbarne år 1789.
Hr Salverte höll ett kort tal emot lagen, hvar-
efter Justitieeministern Hr Barthe uppsteg i tribu-
noen. Han anmärkte, i aniedning af hvad Hr Ludre
sagt, det Sällskapet för menniskans rättigheter vore
starkt nog att leverera en batalj; att Napoleon, som
man citerat, ifall ett dylikt samfund sökt bilda sig
under hans 1:egesing, icke skulle dervid gjort så
många omständigheter. Ministern anförde åtskilliga
argumenter till försvar för lagen, och omtalade
bland annat, huru Bergeron, likaledes anklagad för
att vara medlem af Sällskapet för menniskans rät-
tigheter, 1 sitt försvar i den emot honom anställda
rättegången, yltrat: vi republikaner anse konun-
gen verkligen icke för nog mäktig, att vi skulle
göra oss mödan, att massakrera honom. Vi skola
endast säga: gå din väg med alla dira skatter o. s. v.
Efter Hr Barthe tillhörde ordet Hr Garnier Pa-
E3, som yttrade:
Jag trodde, att, då ministern uppsteg i tribu-
nen, skulle sban söka bevisa, att den föreslagna la-
gen icke stridde emot konstitutionen, eller att lan-
det ej kan räddas annat än genom den, enligt re-
geln, att folkets välfird är den högsta lagen, ty
den närvarande är tydligen endast en undantagslag,
en lag af våld cch skräck. (Knot i centern. Bifall
båda yttersta åidorna).
Deremot har ministern anställt en lång rätte-
gång emot ett samfund; man bar avklagat det in-
för er, emedan bevisen här knappt äro nödiga, eme-
dan man endast beköfver förklara det brottsligt för
alt få sådant trodt. Om detta sällskap gjort allt
hvad ni med så mycken bitterhet förevitat det, så
skulle pi sjelfve vara brottsliga, som icke stämt
det inför domstol. Detta hafven I icke gjort, och
likväl talen J om en sammangaddning. Ges det då
ingen lag emot sammangaddningar? Gifves det icke
någon lag emot associationer? Jo visserligen, och ni
behöfde icke någon ny; men rättvisa fattas er, och
J tagen derföre er tillflykt till politiken. (Oro i
centern.)
Den enda förebråelse man kan göra Sällskapet
för menniskans rättigheter, ansår det manifest det-
samma utgifvit. Detta bar man äfven sökt lämpa
på andra sällskap. Jag har ingen del i detta ma-
nifest; jag är ej ledamot i nämde samfund; men
det förtryter mig, alt se det missbruk man oupp-
hörligt gör af en detta sällskaps opinion öfver
ägande rätten, en opinion, som man här alltid fram-
drager för att erhålla hvad man vill. Jag tror emel-
lertid med sällskapet, att man ej äger annat, än
det, hvarom lagen ullåter att disponera. (Våldsam
opposition i centern.)
Egendomen är, i deras händer, som ivnehafsa
henne, ingenting annat än hvad Jagen tillåter dem
att disponera. (Våldsamma reklamationer i Cen-
tern). Man har anfört ett svar af en ledamot i
sällskapet för menniskans rättigheter; hvad inne-
höll dä detta svar? Ett fullkomligt förnekande af
begäret, att lägga sig till en annans egendom. Den,
som gaf detta svar, har genom tie års fängelse
köpt sig rättigheten att här icie bli smädad. (Bi-
fall i Centern).
?Man har talat om legitimistiska sällskap; jag
vet icke hvad som passerar i dessa sällskap; men
jag frågar, bur man ens har kommit att i dag
tala derom? Man gömde dem förmodligen, för att
åsfadkomma en stor effekt i den ifrågavarande dis-
kussioneu.
Jag tror icke, att Ministrarna bafva sett det
oda der det verkligen finnes. Jag tror tvertom,
alt de öka det, gent m det oskickliga användandet
af ctt farligt läkemedel. Ja, visserligen hafva unn-