medborgare, som känna behofvet, att lemna hvarann
et inbördes understöd, i trots af alla styrelser, e-
medan styrelserna förgås. men de öfverlefva styrel-
serna. -M 4
Otch af fr uktak, att Tagen icke tillväckligt före
Ställde der ända AP svindel ock anärki, som ingit
vit henne, föreslår man Er dessutom, att hoptrassla
all makt, att förblanda alla jurisdiktioner. Å ena
sidan bestämmer man Pärskamaren till domare; å
en annan hänvisar man saken till korrektions-dom-
stolarna; emellan dessa dömande institutioner för-
krossar man juryn, som endast för syn skull der fi-
gurerar, eller rättare, man förkrossar dem alla i
denna afskyvärda oreda.
Betänken, mine Herrar, att undantags-lagarnas
bana hoptränger sig allt mer och mer, ända till det
brådjup, som är dess gräns. Det är fruktan, som
inledt Er på denna bana; det är ät denna fruktan,
som J uppoffrat en del af pressens frihet; det är i
dess namn, som man beder Er äfven uppoffra en
del af den personliga friheten. Nå väl, till och med
dessa stora offer skola ej vara tillräckliga för denna
bedröfliga känsla, som af alla känslor är den an-
språksfullaste och omättligaste (Liflig rörelse i cen-
tern).
Ännu några flera dylika lagar, och man skall
ha frånoryckt styrelsen, icke de förhoppningar, son
omgåfvo heone i sin början, ty de äro längesedan
skingrade, men de sista illusioner, som ännu om-
gifva makternas dödstamp (knot i centern).
Hutills har man kallat till sitt biträde willfa-
relsen, våldet och lögnen, och man har icke en gång
velat försöka ärligheten och öppenheten såsom me-
del för styrelsen. (Forts. e. a. g.)
SRS RR ENTIRE TATL IDE RIE TE UNT NARE TRE PRI KS TERO EET EST