medborgare, som känna behofvet, att lemna hvarann et inbördes understöd, i trots af alla styrelser, emedan styrelserna förgås. men de öfverlefva styrelserna. -M 4 Otch af fr uktak, att Tagen icke tillväckligt före Ställde der ända AP svindel ock anärki, som ingit vit henne, föreslår man Er dessutom, att hoptrassla all makt, att förblanda alla jurisdiktioner. Å ena sidan bestämmer man Pärskamaren till domare; å en annan hänvisar man saken till korrektions-domstolarna; emellan dessa dömande institutioner förkrossar man juryn, som endast för syn skull der figurerar, eller rättare, man förkrossar dem alla i denna afskyvärda oreda. Betänken, mine Herrar, att undantags-lagarnas bana hoptränger sig allt mer och mer, ända till det brådjup, som är dess gräns. Det är fruktan, som inledt Er på denna bana; det är ät denna fruktan, som J uppoffrat en del af pressens frihet; det är i dess namn, som man beder Er äfven uppoffra en del af den personliga friheten. Nå väl, till och med dessa stora offer skola ej vara tillräckliga för denna bedröfliga känsla, som af alla känslor är den anspråksfullaste och omättligaste (Liflig rörelse i centern). Ännu några flera dylika lagar, och man skall ha frånoryckt styrelsen, icke de förhoppningar, son omgåfvo heone i sin början, ty de äro längesedan skingrade, men de sista illusioner, som ännu omgifva makternas dödstamp (knot i centern). Hutills har man kallat till sitt biträde willfarelsen, våldet och lögnen, och man har icke en gång velat försöka ärligheten och öppenheten såsom medel för styrelsen. (Forts. e. a. g.) SRS RR ENTIRE TATL IDE RIE TE UNT NARE TRE PRI KS TERO EET EST