enter tUl eh dyldotl, VER Ssyltdl att rPattlardiga de-
ras elaka afsigter; den är slutligen inkonstitutionel,
när den våldför konstitutionen.
Det förhåller sig med styrelserna som med stat:-
männen; när dessa senare förråda sitt uppdrag, öf-
vergifva sina fanor och förneka sina grundsatser, så
föraktas de; när styrelserna afsvära: sina principer
och beljuga sitt ursprung, så föraktas äfven de, och
deras fall är nära föraktet.
Napoleons uppdrag var att återställa den rub-
bade ordningen, och att, till hvad pris som helst,
bibehålla det allmänna lugnet. För honom var 291
art. 1 strafflagen emot föreningarna en förnuftsenlig
åtgörd; sjelfva den lag, som vi här diskutera, skul-
4e kunnat hos honom finna någon ursäkt eller före-
vänning; men för en styrelse, som grundats på af-
skyn för despotismen och på hatet mot godtycket,
är en sådan lag en handling af förräderi. Napole-
ons rådgifvare tänkte aldrig på att våldföra associ-
ationsrätten, hvilken ej får förblandas med den, at
samlas till ett visst antal. En samling af ett be-
tydligt antal personer kan till någon viss grad kor-
ma att hänföras under lagens välde och polisens till-
syn; men en assoeialion, oberoende af all samling,
är, så till sägandes, en immateriell akt, den kan ej
bemärkas annat än af spioner och statsinqvisitioner.
Man kan vara associerad och likväl aldrig samlas.
Man kan vara i gemensamhet af religösa och poli-
tiska tänkesält, utan att kommunicera sig med hvar-
anp annat än skriftligen. Man kan gfva under-
stöd åt en tidning, subskribera till en välgören-
betshandling, uppmuntra ett nyttigt företag, med
ett ord, förenas för samma ändamål, utan att
någonsin ha sett hvarann. Detta var hvad Napo-
leons lagar aldrig förbjödo; det är något, som man
ej kan verkställa, annat än med biträde af en förfär-
dig inqvisition, och likväl är det en sak, som begä-
res af ministrarna hos en styrelse, utgången från
Juli-revolutionen!
Rättigheten att associera sig är lika så helig som
den att tänka: den är bka så nödvändig, lika så oan-
tastelig; den är denna ädla och rörande sympati,
som förenar goda hjertan; den är en heders-instinkt,
som liktidigt upplyser sinnena och eldar dem att
lyfta sig mot samma mål.
Aldrig, vid någon tidpunkt, utom vid epoker at
religiöst tyranni, har man linkt på att våldföra as-
sociations-rätten. Offent!iggörandet af denna rätt
har, under dåliga styrelser. varit inskränkt inom mer
eller mindre trånga gränsor; men om man än be-
stridt medborgare rättigheten att samlas, har man
åtminstone aldrig bestridt dem rättigheten att as-
sociera sig.
Betviflen I ännu, att den projekterade lagen är
riktad, icke blott emot samlingarna, utan äfven
mot associationerna? Lisen då dess titel. Der sen
J dess ändamål öppet erkändt. Det är derföre man
icke bestämmer det antal personer, som göra före-
ningen olaglig, hvaraf följer, att 2 eller 3 menni-
skor, som träffas tillsammans, kunna förföljas och
dömas, under förevänning, att de tillhöra en icke
autoriserad association. i
En i våra ögon allt för sträng dom har träffat
en vän, och vi önskade vädja till det allmänna del-
tagandet: vi öfverlade om planen till en subskrip-
tion, eller läste en tidning — redan detta vo-
re nog att låta, oss hemfalla under polisens
valde. : i
Vi skulle icke kunna, utan en föregående tillå-
telse, meddela våra landsmän våra tankar; vi skulle .
icke kunna tillåalla våra vänver, för att begära
deras råd. Samlingar I affärer, för nöjen, familjer
emellan, allt skulle bli misstänkt och underkastadt
regeringens godtycke.
?Lagen säger icke, och vill icke säga, att hon en-
dast är riktad mot politiska associationer och sam-
lingar, på det att uttryckenas obestämdhet må tillå-
ta att träffa alla möjliga fall, och att styrelsen al-
drig må finna sig generad deraf.
Frukta ingenting, säger man; regeringen åsyftar
endast det eller det sällskapet. Om J icke ären fi-
endev till styrelsen, om J icke konspireren till dess
förderf, så bafven J ingenting att befara.? — Mine
Herrar, sådane voro äfven motiverna till den rykt-
bara lagen :mot de misstänkte. Hon var äfven rik-
tad endast emot republikens fiender.
En regering måste visserligen kunna försvara sig;
men rittigheten dertill, får den gå ända derhän, att
beröfva medborgare rättigheten, att skydda sig sjelf-
va? För det att vapen kunnat missbrukas, får man
dei före afväpna medborgarne? För det att tidnin-
gar Kunna missbrukas, får man derföre indraga
a