UTRIKES.
FORTSÄTFNING AF DEBATTEN OM ASSOCIA-
TIONSLAGEN I FRANSKA DEPUTERADEKA-
MAREN.
Hr Keratry hade ordet efter Hr Ludre, hvars
yttrande meddeltes i förra nummern. Det gifves,
sade han, särskilta slag af associationer, hvilka man
ej bör förblanda. De kommerciella och industri-
ella associationerne tillhöra med skäl ett hyfsadt
samfund. Det förtjenar anmärkas, att de stora upp-
täckterna, och de skönaste verk som hedrat men-
niskosnillet, ej åstadkommits genom associationer.
Men, mina Herrar, detta är första gången 1 veri-
den, som en styrelse, beklädd med heia national-
suveränitetens makt tillåter, att man i dess egen
hufvudstad öfverlägger om dess existens.
De närvarande sällskapernas tungomil, är det
icke helt och hållet detsamma som klubbarnes är
1793? Är det ej samma namn, samma principer,
samma symboler? fron J Er icke redan andas
1793 års qväfvande luft? (Talaren dricker ett glas
sockervatten. Man skrattar).
Samfundet liknar en ångmachin; om man icke
vill sprängas i luften, måste man akta sig för, att
låta ängan stiga för högt. (Ihållande skratt ). Tro-
nen synes för våra ögon endast bestå af fyra trä-
stycken, öfverhöljda med sammet, som man sagt;
men hvad är det i sjelfva verket som föreställer
Franska folket? Hvad är det som talar i dess
namn? Det är tronen. (Nytt skratt till venster).
Det är tid, att Frankrike respekterar sig sjelft i
silt verk; Deputeradekamaren skall icke svika Re-
geringen; från alla bänkar skolen J lemna henne
understöd3; då man syftar, att lägga sin hand vid
styret, bör man ej låta skeppet gå i qvaf. Jag rö-
star för lagen.
Hr Portalis uppträdde nu i tribunen och ytt-
rade: Om jag kunde föreställa mig att lagförslaget
mot assosiationerna åsyftade att lugna de inbördes ore-
ligheterna, att qväfva faktionerna, att förena partier-
na, öka kreditens och industriens resurser, befria .oss
från uppresningarne och de officiella eller quasi
officiella våldsverkarne, assommeurs, samt förskaf-
fa någon hvila åt. detta nationalgarde, som utgör
Frankrikes skyddsvärn och prydvad, så skulle :jag,
i min egenskap af menniska, af medborgare, af em-
betsman och deputerad, skynda mig att rösta för
lagförslaget.
Men om jagå deremot är djupt öfvertygad, att
detta lagförslag syftar till ingenting mindre, än att
störa den allmävna ordningen, att hoptrassla juris-
diktionerna, att föranleda sammangaddningar och
uppror, att göra nationalgardets mellankomst både
svårare och oftare behöfligz; om jag är öfvertygad,
att denna lag måste brännmärka, skada och försva-
ga styrelsen, emedan den upprättar en förhatlig in-
qvisition, så måste jag rösta emot lagförslaget; jag
måste högt protestera emot ätgärder föreskrifna af
fruktan, och jag skall söka förmå mina medbröder
och medborgare, att dela min innerliga öfvertygelse.
Man öfverdrifver mycket associationernas infly—
telse i politiska frågor. De bidraga visserligen på
ett beundransvärdt sätt, att uppblåsa vissa reputa-
tioner och förstöra somliga menniskors anseende;
men de öfverändakasta icke styrelserna. Vi hafva
ett väl bekant samfund att tacka för de flesta mi
nistrar, som pryda den bänk, framför hvilken jag
talar, och i detta fall har sällskapet: Hjelp dig
sjelf, så skall Himlen hjelpa dig, utan tvifsvel gjort
landet en stor tjenst; ty det har hjelpt dem, att för-
värfva sina portföljer morgonen efter Juli-dagarna;
men jag vet icke, om detta sällskap i striden skaf-
fat många soldater, många gevär och patronkök,