skadade delarna af dess anstrykning. Hr Assessoren förmanade sändebuden att, för grannsämjans skull, i höfviska ordalag söka väcka Hr Kaptenens billighetskänsla, och dymedelst förmå honom att bifalla propositionen. Emot förmodan slog denna plan alldeles felt. I stället för att antaga förslaget, allärdade Hr Kaptenen vaktmästarne med en kontraproposition, hvari han föreslog Hr Assessoren, till sakens biläggande munätligen, komma och kyssa Kaptenen, Sättet hvarpå detta skulle verkställas, fann dock Hr Assessorn så öfver höfvan vämjeligt, att han bestämdt vägrade gå in derpå. Hr Assessoren hade från en hofskräddare väntat ett svar, mindre afvikande från bofspråket, och instämde i harmen Hr Keding till Kämners-Rätteo. Här yrkade Hr Assessoren, att hans vederdeloman måste dömas att dels bota skadan på taket, och dels böta efter lag, för den skymtiga helsningen, — hvilken Hr Assessoren anhöll måtte i pro tokollet för Hr Kedings räkning utsättas, icke med ivilielbokstäfver och prickar, utan tydligt och oförtäckt. Den vigtiga saken fördes med stor ifver och bitterhet å ömse sidor. Hr Assessoren fann sig hafva de största skäl att klaga öfver bristande belefvenhet hos en man, som ej blott behlädde en vigtig hofcharge, utan älven innehade en vespektabel miHtärisk värdighet, och dertili biträdt vid de stora uniforms-Observationerve, under den bekanta resan åt St. Petersburg år 1530. Hr Assessoren lärer trott, alt, om det höga nitet för unilorimsväsendet möjligen gnge derhän, att skräddare skulle hållas, jemte ministrarne, för att i-kttaga snittförändringarne hos främmande makter, så hade Fr Khedng, genom sitt od:plomatiska upp: rande emot Er Assessoren, förverkat alla de förhoppningar att blifva TPaillcur plenipotentiaire, hvilka han eljest billigen kunnat hämta från sin egenskap af Atrache vid den nyssnämda Petersburgska beskiekningen. Hr Assessoren tillade slutligen. med eftertryck, att, som både Hr Assessoren och Hr Keding vore adeliga vederlikar, borde denne sevare, till försonande af den magstarka helsningen, hvarigenom han begått duellsbrott, straffas, euligt duclisplakatets 5:te 5., med förlust af iunebafvande Kaptensoch Hofskraddaretjenst, samt med böter till 2000 daler siltvermynt, och dertill, uti tvenne långa år, hållas i häktelse uti vaktmästarekammaren å det Kongl. Slottet. Hr Kediog besvarade Hr Assessorns utfall med flera anmärkningar; bland andra, att hans mening visserligen icke varit alt insistera på verkställighet af kontraförslaget, och hade äfven det nöjet att se sin motparts stränghet blifva fruktlös. KämnersRätten afgjorde frågan om kalken på takplåtarne; men, som duellsbrottet var ett ämne vida högre än det omtvistade taket, måste Kämners-Ratten hänskjuta frågan derom till Öfverdomstolens upptagande. Hr Assessoren Salomonsson infann sig ock verkligen den 7 deones, i Kongl. Svea-Hof-Rätt, och begärde, uti ingilven skrift, att duells-målet der måtte företagas. Hof-Rättenv hörde Hr Kading häröfver, och öfverlemnade sedan handlingarna till Hr Advokat-Fiskalen Pfeffer. Der 12 dennes afgaf Hr Advokat-Fiskaien sitt utlåtande, och, efter först framställd anmärkning, att Hr Assessoren Salomonsson icke styrkt sin rätt att skyddas af duellsplakatet ), förklarade Hr Advokat-Fiskalen; att, då de skymfliga utlåtelser, Hv Kzeding skulle hafva fällt, angående Assessoren Salomonsson, icke blifvit bestämdt uppgifove samt dessutom ej varit riktade till Assessoren personligen, utan endast till hans sändebud, borde ej Assessoren kunna, såsom duellsplakatet säger, anses hafva derigenom lidit mehn till sin välfärd, lycka eller beder. Herr Advokatfiskalen fann sig, på sådan grund, föraolåten att icke i detta mål föra någon Embetstalan. — Och sålunda gick Hr Keding, för andra gången, fri för sin motparts hotande anslag. Detta hindrar dock ej Hr Assessoren Salomonsson att sjelf stå på sin rätt, såsom han skall hafva tillkännagifvit; och duellsfrågan torde således ändock till slut komma under Kongl. HofRättens pröfning, — så framt hon ej blifver, genom svärdsegg i verklig duell, på något utvärdshus afgjord. ) Åssessoren Salomonsson!, hvars Stads-Fiskals Embete icke står på ravughstan, hade ej företett fullmakt på sin Assessorstitel. Om det är sant, att å!der och visdom följas åt, mö lag buannast Am ticsara laoefiftande färrcame