skadade delarna af dess anstrykning. Hr Assesso-
ren förmanade sändebuden att, för grannsämjans
skull, i höfviska ordalag söka väcka Hr Kaptenens
billighetskänsla, och dymedelst förmå honom att bi-
falla propositionen.
Emot förmodan slog denna plan alldeles felt. I
stället för att antaga förslaget, allärdade Hr Kap-
tenen vaktmästarne med en kontraproposition, hvari
han föreslog Hr Assessoren, till sakens biläggande
munätligen, komma och kyssa Kaptenen, Sättet
hvarpå detta skulle verkställas, fann dock Hr As-
sessorn så öfver höfvan vämjeligt, att han bestämdt
vägrade gå in derpå. Hr Assessoren hade från en
hofskräddare väntat ett svar, mindre afvikande från
bofspråket, och instämde i harmen Hr Keding till
Kämners-Rätteo.
Här yrkade Hr Assessoren, att hans vederdelo-
man måste dömas att dels bota skadan på taket,
och dels böta efter lag, för den skymtiga helsnin-
gen, — hvilken Hr Assessoren anhöll måtte i pro
tokollet för Hr Kedings räkning utsättas, icke med
ivilielbokstäfver och prickar, utan tydligt och oför-
täckt.
Den vigtiga saken fördes med stor ifver och bit-
terhet å ömse sidor. Hr Assessoren fann sig hafva
de största skäl att klaga öfver bristande belefven-
het hos en man, som ej blott behlädde en vigtig
hofcharge, utan älven innehade en vespektabel mi-
Htärisk värdighet, och dertili biträdt vid de stora
uniforms-Observationerve, under den bekanta resan
åt St. Petersburg år 1530. Hr Assessoren lärer trott,
alt, om det höga nitet för unilorimsväsendet möjli-
gen gnge derhän, att skräddare skulle hållas, jemte
ministrarne, för att i-kttaga snittförändringarne hos
främmande makter, så hade Fr Khedng, genom sitt
od:plomatiska upp: rande emot Er Assessoren, för-
verkat alla de förhoppningar att blifva TPaillcur
plenipotentiaire, hvilka han eljest billigen kunnat
hämta från sin egenskap af Atrache vid den nyss-
nämda Petersburgska beskiekningen. Hr Assesso-
ren tillade slutligen. med eftertryck, att, som både
Hr Assessoren och Hr Keding vore adeliga veder-
likar, borde denne sevare, till försonande af den
magstarka helsningen, hvarigenom han begått du-
ellsbrott, straffas, euligt duclisplakatets 5:te 5., med
förlust af iunebafvande Kaptens- och Hofskraddare-
tjenst, samt med böter till 2000 daler siltvermynt,
och dertill, uti tvenne långa år, hållas i häktelse
uti vaktmästarekammaren å det Kongl. Slottet.
Hr Kediog besvarade Hr Assessorns utfall med
flera anmärkningar; bland andra, att hans mening
visserligen icke varit alt insistera på verkställighet
af kontraförslaget, och hade äfven det nöjet att se
sin motparts stränghet blifva fruktlös. Kämners-
Rätten afgjorde frågan om kalken på takplåtarne;
men, som duellsbrottet var ett ämne vida högre än
det omtvistade taket, måste Kämners-Ratten hän-
skjuta frågan derom till Öfverdomstolens uppta-
gande.
Hr Assessoren Salomonsson infann sig ock verkli-
gen den 7 deones, i Kongl. Svea-Hof-Rätt, och be-
gärde, uti ingilven skrift, att duells-målet der måt-
te företagas. Hof-Rättenv hörde Hr Kading häröf-
ver, och öfverlemnade sedan handlingarna till Hr
Advokat-Fiskalen Pfeffer. Der 12 dennes afgaf Hr
Advokat-Fiskaien sitt utlåtande, och, efter först
framställd anmärkning, att Hr Assessoren Salomons-
son icke styrkt sin rätt att skyddas af duellsplaka-
tet ), förklarade Hr Advokat-Fiskalen; att, då de
skymfliga utlåtelser, Hv Kzeding skulle hafva fällt,
angående Assessoren Salomonsson, icke blifvit be-
stämdt uppgifove samt dessutom ej varit riktade till
Assessoren personligen, utan endast till hans sände-
bud, borde ej Assessoren kunna, såsom duellsplaka-
tet säger, anses hafva derigenom lidit mehn
till sin välfärd, lycka eller beder. Herr Ad-
vokatfiskalen fann sig, på sådan grund, föraolå-
ten att icke i detta mål föra någon Embetstalan.
— Och sålunda gick Hr Keding, för andra gången,
fri för sin motparts hotande anslag.
Detta hindrar dock ej Hr Assessoren Salomons-
son att sjelf stå på sin rätt, såsom han skall hafva
tillkännagifvit; och duellsfrågan torde således än-
dock till slut komma under Kongl. HofRättens pröf-
ning, — så framt hon ej blifver, genom svärdsegg i
verklig duell, på något utvärdshus afgjord.
) Åssessoren Salomonsson!, hvars Stads-Fiskals Em-
bete icke står på ravughstan, hade ej företett full-
makt på sin Assessorstitel.
Om det är sant, att å!der och visdom följas åt,
mö lag buannast Am ticsara laoefiftande färrcame-
