oo SP AP
ning på förenämde sätt uppkommit, gaf avledning
deis till ytterligare: förmedlingar, hvilka till stor
myckenhet i början af 1770-talet meddeltes, och
tilt klagan af allmogen, vid flere Riksdagar, — hvil-
ken klagan hade den följd, att 1741 nedsattes en
såkallad Kammarkommissior, och premium utfästes
för förslag till den bästa skattliggningsmetod; och
afgaf denna kommission ett yttrande, hvaruti den
framställde vissa omständigheter, som vid skatt-
läggvingen borde iakttagas, — hvarefter saken af-
stannade. - Det enda sätt för hemmansägare, att er-
bålla rättelse uti en efter oriktiga grunder verk-
ställd skattläggning, bar varit att söka förmed-
lings — men äfven denna förmån blef Krono-
hemmansåboen afskuren, genom stadgandet i 1744
års Kongl. Bref, att, förr än någon förmedling
fick ske, skuile hemmanet utbjudas från predik-
stolarne i Häradet och öfverlåtas till den, som der-
före ville erlägga den gamla räntan; hvilket stad-
gande, till allt för stor inskränkning i lagligen för-
värfvad äganceräll, genom 7:de punkten i Kongl.
brefvet till samtlige Landshöfdingarne den 1 Okto-
ber 1804, äfven till skattehemmanen utsträcktes.
Härigenom är krono- och skattebemmans åboser och
ägare för allud svängde från möjligheten, att erhål-
la rältelse uti en oriktigt verkställd skattläggning,
ehuru de kunna vara lika obehörigt, som olagligt
betungade, emedan alltid någen spekulant finnes,
som, för alt älkomma en annans egendom, vill åta-
ga sig den gamia räntan.
Nekas kan det, å ena sidan, icke, att en mängd
krono- och skattehemman, antingen genom skatt-
läggningsmännens partiskhet, eller derigenom, att od-
lingslägenheter, som sedermera blifvit begagnade
och ansenligt ökat hemmanens värde och afkastning,
icke togos 1 kerakning, nu hafva en ganska lindrig
ränta, 1 jemförelse till andra hemman i samma ort.
Men ägarne af dessa lindrigt beskaltade hemman
hafva, i följd af Konungaförsäkringar ech författ-
ningar, en lika helig rätt, att bibehållas vid den
lindrigare skattläggningen, som frälsejorden, och att
åtnjuta de densamma förunnade friheter; hvarföre,
så framt ej all jord skulle komma att lika beskat-
tas, hvilket för Gestrikland, Medelpad och Ånger-
manland, der föga, eller ingen frälsejord finnes, må-
hända icke torde blifva förmånligt, någon fråga om
förändring 1. de lindrigare skattläggningarne icke
rimligen lärer kunna väckas.
Deremot är det, å andra sidan ostridigt, att stör-
sta delen af krono- och skattehemmanen, särdeles i
de af mig först uppräknade provinserna, äro så
hårdt beskattade, att utskylderna vida öfverstiga
jordens hela inkomst, hvaraf följer, att ägaren af
denna jord måste lefva i en beständig uselhet och
fattigdom, utan möjlighet, att derifrån, äfven med
den yttersta flit och arbetsamhet, någonsin kunna
upphjelpas. — Deras belägenhet, som varit ömkans-
värd, har ännu mera försvårats, förnämligast deri-
genom, att hemmanens allmänna besvär, hvaribland
rotering, fettigförsörjnings skjutsningar intaga främ-
sta rummet, blifvit, genom 1 senare tider uppkom-
ne förändrade förhållanden, ganska betydiigt ökade;
hvarföre icke blott enkel rättvisa, utan jemväl säker-
heten för staten, att utskylderna, till beräknadt be-
lopp, skola utgå, fordrar att någon kraftig och
verkande åtgärd vidtages, så att de högt beskatta-
de hemmanens grundskatter må kunna till skäligt
belopp nedsättas.
I följd häraf, och då grundskatten, enligt författ-
ningarne, skall bestämmas genom skattliggning,
hvilken åtgärd bör grunda sig på ordentligen till-
kommen och behörigen fastställd metod; men desse
metoder dels äro osäkre och opålitlige, dels oriktigt
tillkomne och för visse provinser alldeles saknas,
hvaraf inträffat, att i hemmanens skattläggningar,
till och med inom samma ort, i allmänhet förefin-
nes mycken olikhet, så att en stor mängd blifvit
öfver höfvan betungade, under det att andre utgö-
ra en någorlunda skälig ränta, får, på dessa grun-
der, jag slutligen vördsamt föreslå, det Rikets Siän-
der ville besluta:
1:0 Att hos Kongl. Maj:t anhålla, det nu gällan-
de skattläggningsmetoder må granskas, och, efier
det allmogens deputerade i hvarje län deröfver blif-
vit hörde, skäligen jemkas och så nedsättas att icke
öfver hälften af bemmanets- rena afkastning, seden
utsäde och arbete blifvit afräknade, må kunna så-
som grundskatt, deruader rotering och tionde äf-
ven bör inbegripas, dervid tagas i beräknving.
2:0 Att det må vara åbo å krono- och ägare af
skattehemman, som kan visa, att hemmanet blifvit
Afver gmällanda matnd J astlandt Arnott Ak a
a