oo SP AP ning på förenämde sätt uppkommit, gaf avledning deis till ytterligare: förmedlingar, hvilka till stor myckenhet i början af 1770-talet meddeltes, och tilt klagan af allmogen, vid flere Riksdagar, — hvilken klagan hade den följd, att 1741 nedsattes en såkallad Kammarkommissior, och premium utfästes för förslag till den bästa skattliggningsmetod; och afgaf denna kommission ett yttrande, hvaruti den framställde vissa omständigheter, som vid skattläggvingen borde iakttagas, — hvarefter saken afstannade. Det enda sätt för hemmansägare, att erbålla rättelse uti en efter oriktiga grunder verkställd skattläggning, bar varit att söka förmedlings — men äfven denna förmån blef Kronohemmansåboen afskuren, genom stadgandet i 1744 års Kongl. Bref, att, förr än någon förmedling fick ske, skuile hemmanet utbjudas från predikstolarne i Häradet och öfverlåtas till den, som derföre ville erlägga den gamla räntan; hvilket stadgande, till allt för stor inskränkning i lagligen förvärfvad äganceräll, genom 7:de punkten i Kongl. brefvet till samtlige Landshöfdingarne den 1 Oktober 1804, äfven till skattehemmanen utsträcktes. Härigenom är kronooch skattebemmans åboser och ägare för allud svängde från möjligheten, att erhålla rältelse uti en oriktigt verkställd skattläggning, ehuru de kunna vara lika obehörigt, som olagligt betungade, emedan alltid någen spekulant finnes, som, för alt älkomma en annans egendom, vill åtaga sig den gamia räntan. Nekas kan det, å ena sidan, icke, att en mängd kronooch skattehemman, antingen genom skattläggningsmännens partiskhet, eller derigenom, att odlingslägenheter, som sedermera blifvit begagnade och ansenligt ökat hemmanens värde och afkastning, icke togos 1 kerakning, nu hafva en ganska lindrig ränta, 1 jemförelse till andra hemman i samma ort. Men ägarne af dessa lindrigt beskaltade hemman hafva, i följd af Konungaförsäkringar ech författningar, en lika helig rätt, att bibehållas vid den lindrigare skattläggningen, som frälsejorden, och att åtnjuta de densamma förunnade friheter; hvarföre, så framt ej all jord skulle komma att lika beskattas, hvilket för Gestrikland, Medelpad och Ångermanland, der föga, eller ingen frälsejord finnes, måhända icke torde blifva förmånligt, någon fråga om förändring 1. de lindrigare skattläggningarne icke rimligen lärer kunna väckas. Deremot är det, å andra sidan ostridigt, att största delen af kronooch skattehemmanen, särdeles i de af mig först uppräknade provinserna, äro så hårdt beskattade, att utskylderna vida öfverstiga jordens hela inkomst, hvaraf följer, att ägaren af denna jord måste lefva i en beständig uselhet och fattigdom, utan möjlighet, att derifrån, äfven med den yttersta flit och arbetsamhet, någonsin kunna upphjelpas. — Deras belägenhet, som varit ömkansvärd, har ännu mera försvårats, förnämligast derigenom, att hemmanens allmänna besvär, hvaribland rotering, fettigförsörjnings skjutsningar intaga främsta rummet, blifvit, genom 1 senare tider uppkomne förändrade förhållanden, ganska betydiigt ökade; hvarföre icke blott enkel rättvisa, utan jemväl säkerheten för staten, att utskylderna, till beräknadt belopp, skola utgå, fordrar att någon kraftig och verkande åtgärd vidtages, så att de högt beskattade hemmanens grundskatter må kunna till skäligt belopp nedsättas. I följd häraf, och då grundskatten, enligt författningarne, skall bestämmas genom skattliggning, hvilken åtgärd bör grunda sig på ordentligen tillkommen och behörigen fastställd metod; men desse metoder dels äro osäkre och opålitlige, dels oriktigt tillkomne och för visse provinser alldeles saknas, hvaraf inträffat, att i hemmanens skattläggningar, till och med inom samma ort, i allmänhet förefinnes mycken olikhet, så att en stor mängd blifvit öfver höfvan betungade, under det att andre utgöra en någorlunda skälig ränta, får, på dessa grunder, jag slutligen vördsamt föreslå, det Rikets Siänder ville besluta: 1:0 Att hos Kongl. Maj:t anhålla, det nu gällande skattläggningsmetoder må granskas, och, efier det allmogens deputerade i hvarje län deröfver blifvit hörde, skäligen jemkas och så nedsättas att icke öfver hälften af bemmanetsrena afkastning, seden utsäde och arbete blifvit afräknade, må kunna såsom grundskatt, deruader rotering och tionde äfven bör inbegripas, dervid tagas i beräknving. 2:0 Att det må vara åbo å kronooch ägare af skattehemman, som kan visa, att hemmanet blifvit Afver gmällanda matnd J astlandt Arnott Ak a a