som beklagade, att Hr Skogman icke bibehållit tyst-
naden, utan upprifvit ett så vådligt och grannlaga
ämne. Vibedja desse värde ledamöter om ursäkt, att
viicke dela deras tanka. Efter allt hvad År Skogman
fått uppbära i ett föregående plenum för motiverna
till banklagen, bade det väl knappt kunnat rubriceras
såsom annatän feghet, om han för egen del kade helt
och hållet tegat, och låtit sig nöja med det försvar,
mera liknande e!t slags afbön, som Hr RÅRosenblad
och ett par andra talare framställde för motiverna.
Tvertiom synes oss, som både Ridderskapet och A-
deln, och Kikets Stander i visst afseende böra hälla Hr
Skogman räkning för den öppenhet, hvarmed han låtit
allmänheten se hvad Regeringen för i skölden, då han
icke tvekat, att inför representanterne uttala samma
åsigter, hvarpå han och de öfrige rådgilvarne, som
förklarat sig beredde att dela havs ansvariahet i
detta mål, grundat deras rådslag inför Konungen.
I samma mån dessa grundsatser, vid en närmare
pröfning, befinnas felaktiga, i samma mån måste det
vara det allmännas intresse att få dera så snart som
möjligt undanröjda, och det allmänna står derföre
åtminstone ull ett slags förbindelse hos den, som
sjelf genom sin argumentation inledt en sådan pröf-
ning. Det har emellertid förundrat oss, alt hvar-
ken någon af Riddarhusets talare, eller sedan nå-
gon af tidningarva, framställt det cgemliga skälet
på grund hvaraf hela Hr Skogmans argumentation
i var tanka förfaller. Någrva reflexioner öf:er den
fråga, som innefattas i rubriken tull denna artikel,
synas oss derföre i hög grad af behofvet påkallade.
Hr Stats-Sekreterarens försvar för de ryktba-
ra motiverna, innehbålles in nuce uti följande, ur
hans skriftliga anförande ordagrant afskrifna me-
ning:
Att nu gällande 72 f. af Reg. F. icke lägger
något hinder i vägen för BR. St. att afsöra en
stadga om banken, som inrymde konungen, till
och med i samma ordalag, samma delaktighet i
besluten rörande bankens förvaltning, som Asyf-
tades genom den föreslagna nya redaktionen af
berörde paragraf..... Denna åsigt, grundad
på den enkla satsen, att den, som bar en laglig
räll, kan besluta om sättet för dess utöfning,
och den ät andra delegera, styrkes deraf, att
R. St. vid sista Riksdag, med fullt bestånd af
?-2 f. och utan alt finna något betänkligt eller
oruvdlagsvidrigt i Stats- och Banko-Utskottens
, detta afscende afgifna yttranden, underkastade
Kongl. Majt:s pröfning och delaktighet gavska
vigtiga beslut om banken, hvilka beslut gerom
Kougl. Mejt:s senktion blefvo allmänna ewvitlagar,
lyckligtvis ännu gällande?
Vi förmoda alt de fleste Läsare redan funnit, att
derna argumentation hvilar på en helt och hållet
felaktig föreställning om hvad som utgör egeuska-
pen af en civillag.
Evligt de första begreppen om all lagstiftning,
är en civil eller borgerhg lag en sådan, som be-
stämmer rättsförhå!landen mellan enskilta med-
borgare, korporationer eller in:ättningar, vore sig
angående person eller sak, och har derföre äfven
af. ålder kallats jus privatum; hvaremot, till skilvad
härifrån, det rältsförhållande, som avgår sawhallets
regeringssätt och lagstiftning, kallas jus publicum,
samt de lagar, hvarigenom dessa jemte statsmak-
ternas inbördes förhällande bestämmas, grundla-
gar. Derföre må också den ena af dessa slags la-
gar icke inkräkta på den andras område. Således
kan en civillag icke htet komma att afhandla
ränsorna för Konungens befal öfver krigsmakten
eller Ständernas attributioner i afseende å Banken
eller båda statsmakternas inbördes deloktizhet i
rättigheten att bestämma om iudelningsverket, som
det willhör grundlagen att bestämma om Jysning
till giftermål eiler lagfart och inteckning.
En gifven tillämpning af denna sats är, att väl
Bankens förbindelser till allmäsheten och vissa ga-
rantier för deras fullgörande kunna blitva före-
mål för en särskild civillog, på samma sätt som
bestämmandet af vissa krigsmaktens eler domare-
embrtets förhållandesg till ardra medborgare äro
det; men aldrig frågan om Konungens delaktighet
med Ständerna i Bankens förvaltning.
Hr Skogman att Rikets Ständer kuvnra
delegera äga enligt grundlagen,
NM Få - a 3 at - Pl
och vi nedgifva detta så till vide, att iukels
Stärder fö ilt fall kunna öfserlämna åt kopun-
cen en vd, säom de t. ex. gjort
Tv 2 2 , 1 1 1
i nde på estämmandet af utvixlingsdagen.
pågon delegation, uten ett sp
. hr . a 7 0