stånd, men de tilläto det icke. Efter detta uppträde-blef gatan fri igen, och ingenting passerade, som tillkännagaf någon o:olighet. Denna berättelses sannfärdighet intygas af 6 vittnee. En annanv förklaring, undertecknad af 6 personer, berättar: ?mot kl. 9 på aftonen, sedan en patrull af national-gardets grenadierer gått förbi, börde vi ett starkt buller, blandadt med skri och klagorop, och sågo en mängd persorer, som skyndade undvika de käppar, gevärskoifvar och bajonet!er, hvarmed de förföljdes af stadssergeanter och municipalgardet. Män, qvinnor och barn misshandlades lika utan åtskilnad, och ingen af dem försökte något motstånd. Då gatan änteligeo blifvit fri, sågo vi 4. personer liggande der. Två af dem uppreste sig med största möda. I anseende till de två andra deremot öfvertygade vi oss snart, att all hjelp var för sen för dem, ty de voro redan döda Jag frågar nu hvilka dessa våldsverkare voro, som man under en hel dag lät ostraffade angripa och missbandla en fredlig folkmängd , hvem som samlat dem, och på hvars befallning de utförde sitt hvärf?? Talaren slöt med anförande af åtskilliga fika beskaffade händelser, som vid föregående tillfällen ägt rum. forikes ministern Hr dArgout uppsteg ou i tribunven och försäkrade, att ingen värja varit dragen, intet kajonettstygn gifvet, och att ingen blifvit dödad. Uppreszingens ändamål hade varit dels att understödja och fortsätta oroligheterna i Lyon, dels att biondra verkstallisgheten af lagen rörande de offentliga utroparne. Poli-ens agenter hade varit deJade i tvenne hopar, bvaraf den ena behållit sina uniformer och den andra varit klidd i borgerlig drigt, för att så mycket säkrare kunna öfverraska och gripa orolighetsstiftarne. Några oroligheter hade af dem ej blifvit begångna o. s. v, General Jacqueminot yttrade sig i samma anda som ministören, och försäkrade på sitt hedersord, att han icke hört talas om några våldsverkare, men väl om stenar, som blifvit kastade på nationalgardet m. m. Efter ev lång debatt återtog slutligen Hr Salverte sin begäran om en undersökning, sedan det tillkännagifvits att en sådan redan var börjad. Ibland de bandlingar, som i detta ögonbliok bidraga, att gifva Engelska ministerenv mindre förtroende, är en ny art förföljelse mot Irländska Tidningar. En sådan, The Pilot, wutgifven af en Mr Barnett, och som innehöll ett af den märkvärdige OO Conpnel författadtbref hvilket blifvit förklarat vare smädeskrift af en partisk jury, der ivgen enda katolik deltagit, (ämnet angick likväl den bekanta af OConnel förda striden angående Irlands religionsfrihet och dess skiljande från Englands administration;) hade blifvit bebandlad på det sätt, att Reseringen, under åberopande af ett gammalt Irvländskt Parlamentsbeslut och en år 1815 af Toryministeren utgifven förordning 3 anbefallt stämpelverket, att ej utlemna stämpladt papper till bladets utgifvare. Tidningen bade således måst upphöra. Saken har blifvit ett föremål för Parlamentets förhandlingar och lifliga diskussioner derom hafva ägt rum, hvarvid synes att den Engelska ministern i denna fråga icke handlar i den ädla och fria anda, som i början skaffade den för många anhängagare. Att ministören i en enskilt Irländsk fråga skulie 5 segra i Engelska Parlamentet var klart, men allmänna opinionen i England ger den ej derföre sitt bifal L VIRA ORGET GERT NER TONER SEO OSAR YET PIKCNACCTIND UDD IUTTCT CETD