eller Gxanskaren skulle våga beklaga sis, är är det,
som sker i skön konst. T: li ett sådar,t rörelseparti
hör Ar Nagel, och på samma gång detta hedrvar
honom, bör det glädja hvarje den musikaliska kon-
stens vän, att se en dess idkare, som ej låter sig
nöja med konstens husmanskost, som ej låter sig
dåras af den inbillningen, att han hunnit nog långt,
utan rastläst sträfvar til det oupphinneliga målet,
oupphiuncligt derför, at det absoluta sköna ej lia-
nes på jorden.
Som sagdt är — Hr N. har iexekutionen högst
betydligt förkofrat sig, och emellan hvar gång han
låter höra sig, märker man berömvärda framsteg.
Han hav et fint öra, en ganska vacker ton och
mycken konstfärdighet. Snart sagdt det enda man
äger att mot . honom anmärka ar någon vekhet i
föredraget, och att detsunraa saknar nog nerf och
eld. Hans toner tala inet cen till känslan, men
s
denoa förhåller sig och vid deras förnimmande
pas ivt — käaslan sitter, så all säga, hemma I sitt
rum och vintar till dess de on ma, men flyger ej
med ex hängifven älskarionas otålighet dem till
mö!rvs Men om denna vcklet ör ett hufvuddrig i
Hr el, så äger den dock redan sin förtjenst,
just derför att den är ett bufvnddrag, och att den
ger deråt en egen korakior.
Om fr Nis fleccoik t-torer och pizzicato kan
. i 4 T
sägas både godt och ocdt. Bebandlas de, såsom Pa-
ganmni gör det, som en biottbisak, så kunna de va-
ra god
ay då böra de till fullkomlig heterne,
men göras de till bufvuds:k, så höra de till svaz-
bheterne. Att höra nåson. såsom Hr i en ila-
N.,
gsolest-variati ion, blåsa Sö på violin, kan vara ar-
tigt ne, och kunde man få höra någon blåsa tum-
pet eller andra Iinstrumenter på violin, så behöfdes
snart nga andra Iinsrumenter, men någon egen O-
bero nde stallning i konstverlden vinna de aldirg.
Emellertid måste det me:ses, att fr Nis flageolett
äger eu särdeles behag, och att han ej bar den af
nöden för sitt kovstnärsansende, det bevisade han
mer ön tillväesligt i Kallivodas koncert och Mau
1ers Rordo.
Om ÖOnverturerne var ei något särdeles att säga.
Ro sinis till Cenerentola tycktes, liksom de flesta af
hans Quv.rtuser, vara Ska ifve n egentligen derför
att Operesten ändå nödvändigt skulle äga sim ou-
verlure, och at: Rossini ej ar fnstrumentalist, de!
känner hela verlden. Cherubinis var ej heller
mycken märkvärdighet — ej en gång derföre, att den
var af Cherubini.
En förviust var att ej få höra Arian med de tvev-
ne Valdhornen ur Fidelio.
Mademoiselle Widerberg hade nemligen fått
ett extra sjukdomsförfall. Vi hoppas att Mamseli
W. ej tar illa upp, om vi likna henne vid någonting
så ståtligt som solen. Heunes talang ger oss teau-
liert vär sommar och vår vinter. Ännu är det för
någon tid bennes sommar, men snart ingår hon väl
åler i kräftans vändkrets, och då måste vi råligt
atbida den återkommande våren. Det är hårdt ait
så kort tid få höra den sköna stämman, men ävnu
mera smärtande, att hon så ofta skall vara sjuk un-
der sin friska period.
—n.