eller Gxanskaren skulle våga beklaga sis, är är det, som sker i skön konst. T: li ett sådar,t rörelseparti hör Ar Nagel, och på samma gång detta hedrvar honom, bör det glädja hvarje den musikaliska konstens vän, att se en dess idkare, som ej låter sig nöja med konstens husmanskost, som ej låter sig dåras af den inbillningen, att han hunnit nog långt, utan rastläst sträfvar til det oupphinneliga målet, oupphiuncligt derför, at det absoluta sköna ej lianes på jorden. Som sagdt är — Hr N. har iexekutionen högst betydligt förkofrat sig, och emellan hvar gång han låter höra sig, märker man berömvärda framsteg. Han hav et fint öra, en ganska vacker ton och mycken konstfärdighet. Snart sagdt det enda man äger att mot . honom anmärka ar någon vekhet i föredraget, och att detsunraa saknar nog nerf och eld. Hans toner tala inet cen till känslan, men s denoa förhåller sig och vid deras förnimmande pas ivt — käaslan sitter, så all säga, hemma I sitt rum och vintar till dess de on ma, men flyger ej med ex hängifven älskarionas otålighet dem till mö!rvs Men om denna vcklet ör ett hufvuddrig i Hr el, så äger den dock redan sin förtjenst, just derför att den är ett bufvnddrag, och att den ger deråt en egen korakior. Om fr Nis fleccoik t-torer och pizzicato kan . i 4 T sägas både godt och ocdt. Bebandlas de, såsom Paganmni gör det, som en biottbisak, så kunna de vara god ay då böra de till fullkomlig heterne, men göras de till bufvuds:k, så höra de till svazbheterne. Att höra nåson. såsom Hr i en ilaN., gsolest-variati ion, blåsa Sö på violin, kan vara artigt ne, och kunde man få höra någon blåsa tumpet eller andra Iinstrumenter på violin, så behöfdes snart nga andra Iinsrumenter, men någon egen Obero nde stallning i konstverlden vinna de aldirg. Emellertid måste det me:ses, att fr Nis flageolett äger eu särdeles behag, och att han ej bar den af nöden för sitt kovstnärsansende, det bevisade han mer ön tillväesligt i Kallivodas koncert och Mau 1ers Rordo. Om ÖOnverturerne var ei något särdeles att säga. Ro sinis till Cenerentola tycktes, liksom de flesta af hans Quv.rtuser, vara Ska ifve n egentligen derför att Operesten ändå nödvändigt skulle äga sim ouverlure, och at: Rossini ej ar fnstrumentalist, de! känner hela verlden. Cherubinis var ej heller mycken märkvärdighet — ej en gång derföre, att den var af Cherubini. En förviust var att ej få höra Arian med de tvevne Valdhornen ur Fidelio. Mademoiselle Widerberg hade nemligen fått ett extra sjukdomsförfall. Vi hoppas att Mamseli W. ej tar illa upp, om vi likna henne vid någonting så ståtligt som solen. Heunes talang ger oss teauliert vär sommar och vår vinter. Ännu är det för någon tid bennes sommar, men snart ingår hon väl åler i kräftans vändkrets, och då måste vi råligt atbida den återkommande våren. Det är hårdt ait så kort tid få höra den sköna stämman, men ävnu mera smärtande, att hon så ofta skall vara sjuk under sin friska period. —n.