IN ua Ser coem: nan skolle gillat det nya Lag-
förslaget , om det blott innehållit ett veto för Ko-
pungen , att hindra ytterligare myntförsämringar;
men då det innebar en förökad makt för Regerin-
gen, kunde han icke öfvertyga sig om dess nytta.
I fall hon år 13809 ägt denna mak:, hemställde ta-
laren huruvida det varit troligt, att den då före-
tagna sedelutsläppningen icke ägt rum. 1809 års
Ständer hade låtit denna komma sig till last, men
de hade derjemte bestämt den sålunda gjorda skul-
dens amoiterande. Till följe af Regeringeus förslag
hade likväl detta amortissement upphört år 18:18,
sedan Ständerna måst öfvertaga de tre bankrutte-
rade diskonterna och hevilja höga anslag åt Göta
kanal. Talaren ville ej medge andra Grundlags-
förändringar än sådana, som voro ef nödvändighe-
ten påkallade. Detta vore ej fallet med den ifrå-
gavarande, och han röstade således emot densamma.
Friherre ÅL. Boije erinrade huru farhågorna emot
förslaget förnämligast härledde sig ifrån den perio-
diska pressens förespeglingar. För sin del önskade
talaren ej lefva den dag , då han skuile tiilstyrka,
att uppdraga Regeringen en vådlig makt. Men det
förtjente undersökas, om denna våda vore för han-
den. Talaren fann ingen sådan i att medgifva en
utvidgad makt, då man sjelf hade i sin hand kor-
rektivet mot dess öfverträdelse. Ett sådant kor-
rektiv fannes i den föreslagna organiska lagen, och,
om man fruktade, att Regeringen kunde vilja blan -
da sig i Bankens lånerörelse , så erbjöd nämde Lag
Stärderna ett medel, att förebygga sådant derige-
nom, att de öfverflyttade lånerörelsen till Riksgälds-
Kontoret. Friherren tadlade för öfrigt denna or-
aniska Lag, emedan den föreslog inkonseqvenser
och halfmesyrer, Friherren medgaf också, att den
föreslagna nya redaktionen kunnat vara bättre af-
fattad ; men för dess antagande talade hkväl isyn-
nerhet ett måktigt motiv, och det ville talaren fri-
modigt yppa, emedan frimodighet här verkligen
behöfdes. Talaren frågade: hurudant skulle väl
alla intressens tillstånd bli efter realisationen? Han
ville icke såra eller förnärma något sådant, och
ännu mindre ville han förnärma någon person; men
han frågade hvilket intresse som hittills blifvit mest
gynnadt, och om i sådant fall någon jemnförlighet
ägde rum emellan Brukspatrons-intresset ooh Jord-
bruks-intresset? Det var det förra, som genom-
drifvit realisationen; det hade åt sig utverkat ett
fördelaktigt tullsystem; det hade förenat sig med
köpmansintresset. Dessa särskilta intressen , som
man med ett gemensamt namn kunde kalla rike-
domsintresset , voro först då mäktiga , när massan
var fatug. Om deremot Konungen fick delaktig-
het i Banko-lagstiftningen, hoppades friherren, att
jordbrukets tid äfven skulle komma, och han ön-
skade ålägga monarken pligten, att vara dess be-
skyddare. Friherren röstade sålunda för Lagen.
Friherre Stedingk hoppades, i strid mot den för-
modan grefve Cronhjelm uttryckt, att Konungen
verkligen skulle begagna de prerogativer, som den
nya redaktionen tillade honom, emedan det ec) var
möjligt, att Konungen skulle kunna så illa begag-
na Banken, som Ständerna sjelfve gjordt det. Dessa
hade ingen ansvarighet för sina åtgärder, och det
förundrade talaren, att grefve Cronbjelm, för hvil-
ken han hyste mycken personlig aktning, talat emot
en väldet och likvali detta fall ville behålla Ständer-
vas envälde. De hade genom de stora summor, de
låtit nedgräfva : Göta kanal, vållat dessa kursving-
lerier, lwvaröfver man klagat; utom dem vore Stän-
derna kanhända nu icke församlade , och behöfde
ej vidtaga en, i alla fall skamlig, realisation. Det
förekom talaren, som om mången röstade emot Lag-
förslaget, endast för att äfven få rösta emot reali-
sationen. Man borde tacka Regeringen , som ville
åtaga sig detta besvär. Om hon äfven skulle draga
Bankens vinst ur rörelsen , så vore sådant likväl
icke så skadligt; och det vore bättre, att pennin-
garnre låge i Banken än i kanaler, För anslaget
åt dessa hade Ständerna fått åtnjuta nationens
klander 0. s, Vv.
År von Heijne afstyrkte Lagen , emedan den å-
syftade att afhända nationen en af dess vigtigaste
rättigheter, beskattningsrätten. Talaren fruktade
icke för den tid som nu vore , och icke heller för
den närmast derpå följande, men väl för framti-
den. Konungen hade i sitt throntal yttrat en me-
ning, som förtjente behjertas, då Hans Maj:t sagt,
att den enskilta menniskans mål är döden , men
ett fortsatt lif tillhör nationerne. Menniskan som
medborgare och menniskan på thronen hade sam-
ma mål. WVaår historia hade ekattat 4ill verldshin