Toörmaner, så äro desse för de Heste ganska usle, obestämde, beroende af församlingarnes gon tycke, och uti ingen jemförelse med pastorernes. Då Hr Pastorer hafva 1 till a hela hemman i boställe bredvid kyrkan, och dessutom stomhemman; hafva komministrarne 1-4 till 1-2, ofta långt aflägse beläget från kyrkorne. Då församlingarne bygga och underhålla hus åt de förra; få de senare bygga och underhålla sjelfva; hvilket icke är af minsta betydenhet. Då Pastorats-Herrarne uppbära 1 till 2 T:r i tionde af hvarje helt hemman, och dessutom vederlags-tionde af kronan; så hafva kommin. 1-4 T:na af helt och halft hemman Då PastoratsHerrarne årligen inkassera tuseudetals Rdr för qvicktionde, likstolar, lysningssedlar m. m; hafva kommin. intet — blott af de förmögnare en liten obestämd afoift för personalier, vigsel, sockuebud m. m. Hvem iuser icke, att detta förhållande är alltför orättvist och orimligt, helst Komministrarne, trots Skånske Kyrkoherdens och fleras föregifvande, med undaatag af nägra få politico-occonomico-eclesiastika bestyr hafva i våra tider hufvudsakligen samma cmbetspligter, att uppfylla, som Pastorerne? Långt för detta har man skäligen väntat förändring i denna orimliga lönefördelning, och redan för mera än 3:ne decennier tillbaka insägs detta missförhållande högst upplyst al Högtsalig Haus Ko: gl. Höghet Sverges Kronprins, 1 Carl August. I Enel and har disproportionen mellan högre och lägre Presterskapets lönevilkor väckt uppmärksamhet och deraf följande verksamma åtgärder. Hos oss uppmanas Pastorerne och församlingarne af Regeringen, samt Biskopar och Konsistorier, att inga föreningar, till reglering och förskansning ar Pastorernes inkomster; men — hvem frågar efter Komministrarne? Och hvad utsigt hafva väl de, att vinna ändring och rättvisa? Att vid Riksdagarne framställa sina augeläge nheter, har man visligen betagit dem tillfälle; ty ehuru de höra till den fyrkantig: a, gamla, nattonal-representationen, så kunna de icke gagna denna förmån, emedan de, om de så ästunda, såsom ett särskilt stånd inom Ståndet, måste välja och underhålla sina representanter, hvarföre somlige för medellöshet skull och somlige af hopp om Pastorat, som dock kanske seat eltör aldiig erhålles, afsta från represe sntationsrättigheten. Och hvad skulle väl en iKomminister från Htifrtet kunna uträtta mot flere starke hjeltar, hvilka, jemte det de kämpa för gamla vanor elier ovanor, bruk eller missbruk, äfven tappert fäkta för sin korporations, Ull en del på Komministrarnes bekostnad inkräktade, löneförmåner. Derföre var det icke utan grund, Komministraruc, vid tillfälle af sista Biksdagsmannaval i ett visst Härad, tillfrågade, om de vilie välja representant, svarade: som vi icke hafva några privilegier och förmåner att förlora, bevaka elier försvara, och icke kunna vänta nagon förbättring 1 vår belägenhet under nuvarande representationssätt ; så gagnar oss intet att välja och underhålla representant. Den invänning torde göras: att Komministrarnes Jönevilkor icke kunna förbällras utan nya anslag, och staten är förut allt för hårdt tryckt af skåttebördor. Detta senare är beklagligen ganska sant och kan icke bestridas. — Men staten har långt för detta anslagit så tillräckligt åt Presteståndet, att dessa anslag, genom en cnklare ES ändets organisation, mediens billigare fördelning och bättre användande, icke allenast kunde femna at alla Standets medlemmar en anständig bergning, utan ock något cftergifvas, till lindring i folkets skattebördor. (hör! hör!) Om Kongl. Förordaingen afd. 8 Pebr. 1651 finge den rättsenliga oc ch med närvaraude tidsförhallande öfvercnsstämmande tydning: att då ett halft hemman måste betala 1-4 tunna säd till Komminister, bör ett helt erlägga 1-2 tunna: och då ett enstaka fjer dingshemman betalar 4 kappar, bör med samma skäl en af ett helt utbruten tjerding äfven hbetala 4 kappar; så blefve derigenom något säkert och bestämdt för Komministrarne. Vidare vore väl rättvist, och till och med icke kränkning i privilegier: om Pastoratsherrarne ålades, att löna sina Komministrar, icke efter den godtyckliga jemkning, som blitvit gjord för mer än 1 1-2 sckel tillbaka, utan efter åberopade höga förordnings tydliga föreskrift: sadan som de å begge sidor någorlunda kunde vara med behållne.? Huru behållne eller belåtue, under förökade skyldigheter och bördor, äro väl nn Komministrarace, med nägra tunnor spanmål, utan någon penningelön? Hvarmed skola de då löna tjenstefolk, bygga och underhålla hus och betala alla slags utskylder? Menniskau lefver icke eller allenast vid bröd. Sant är väl; att pastorerne vid de mindre pastoraten, särdeles der 2:ne Komministrar äro, svårligen förmå att så löna de seduare, att desse blifva dermed belätne; men hvad hindrar, att jo icke jemkning kan ske mellan pastorerna vid de större och de mindre och sämste pastoraten? Männe icke detta vore rättvist, då ansvar och tjenstgöring är hufvudsakligen det samma vid alla? Det rätta, vid regleringen af prester skapets löner, synes derför hafva varit: att både Pastorernes och Komministrarnes löncanslag blifvit inom hvarje stift på samma gång bestämde i spanmal och penningar, och sedan sammanslägne, att fördelas i billig proportion mellan Pastoreruce och Komnministrärne, t. ex. 2-3 deraf till Pastores, att någorlunda lika fördelas dem emellan, och 1-3 till lika delning mellan BSomministrarne; och för öfrigt en liten afgift af alla I hvarje socken, som fyllt 15 ar, eller ock en matlags-afgift, att behållas af sockucns ordinarie prest, vare sig Pastor eller Komminister, såsom jemkning i lön för mer eHer mindre besvärlig tjenstgöring. — Hvar finnes väl nu större oreda och afvikelse från sunda förnuftet, än vid Presterskapets obestämda rättigheter och skyldigheter, aflöningsbefordringsoch tillsättnings-sätt, ovärdigt religionen, ståndet och församlingen Hvilket vidsträckt fält vore icke här för de högvördige fäderne, att visa deras Riksdagsmanna-skicklighet uppa, till beredande af nyttiga reformer och förbättringar! — men nog härom för denna gång. — Sat prata biberunt? Komminister i Småland. AA mm mA RR ELER IR TD