nemlizen: den liknöjdhet, s2deslöshet, begifvenhetpå
d:yckenskap och deraf flytande faltigdom, hvaröf-
ver nui allmänhet och ty värr, med grundade an-
ledningar, klagas.
Då Staten genom sina ickE obetydliga un ppolfrin-
gar och nästan dagligen förökade anislag till de all-
männa läroverken uilläckligen sörjt för bildningen
af sina embetlsmän, och de högre samhälls klasserna
samt äfven städerna äro i tillfalle att af dessa upp-
offringar draga fördel, enär nästan ingen stad fin-
nes, der icke stalen underhåller allmänt läroverk, i
hvilket städernes ungdom kostnadsfritt kan begagna
undervisning, är det endast rikets allmoge som i af-
seende å upplysningen är varlottad, och hvilken
dervföre snarast får vidkännas de förderflga följder-
na af okunnigheten.
Jag uppmanar fördenskull hedervärda ståndet att
i detta oss nästan uteslutande rörande vigtiga äm-
ue, gemensamt oah kraftigt söka verka till ett der-
utinnan för allmänheten förbättradt och mera tids-
enligt förhållande; hvilket är destomera nönvändigt,
som jag befarar alt det derförutan skall blifva omöj-
ligt för allmogen att i framtiden bibehålla sin ur-
gamla sjulfständighet, samt uppfylla sina åligganden
säsom Riks.tånd; ty förr eller sednare skall tidens
kraft af bildving och upplysning — man må åberopa
deremot bvilsa föråldrade former som helst — ej al-
lenast från hanghatfvandet af Statens vigtigaste an-
gelägenheter, utan ock från Representationsratt u-
tesluta hvar och en, som icke är vuxen sin tid och
kanv motsvara dess tordringar.
Jag är öfvertygad att de fordringar Bondeståndet
uu Hrågavarande afseende kan göra icke af någon
skola finnas obillige eller blifva imotverkade, enär
rikets allmoge, hvilkens fördel härmed åsyftas, till
den betydligaste delen utgör de skatter och onera,
hvaraf samhällets bestånd beror, och jag häm!ar
cesto siörre avledning ull bopp om framgång här-
af. som jag jemval ar öfvertygad att vår Jfaderliga
regering såsom vida skild från den förnedrande po-
linik, hvarifrån icke alla regeringar af historien
konvat frikacnas, att genom folkens hållande i o-
kunnighet bereda sig lättnad vid deras styrande,
icke kall underlåta att så vära önpskolmgsar til mö-
tes, och bereda utvägar ull deras uppfyllande, hvil-
ket js förmodar skell blifva så mycket lattare,
som staleus lärostånd , det. vördiga Presterskapet,
med tillfredsstalielse dertill skall medverka och så-
medelst visa sina mot folket valmenande afsigter,
samt inför hela verlden ådagalägga sin afskv för
den nedriga jestitism, hvilken icke utan skäl blif-
vit tilvitad ätskillige främmande länders prester,
Med anlediing af obvad jag nu anfört vågar
jag föresla: att hvarje församling må för al Uman-
pa medel inrattas och unvuder hållas en allmän skola,
der församlingens barn kunna få undervisning 1 de
stycken, som nu för iden äro oumbarliga och af
hvarje menniska böra vara kande; så att
hvar och en må, utom tillräcklig kristen-
domskunskap och kännedom af bibliska historien, äl-
minstonwe kunna med;ilättbet läsa och felfritt skrif-
va sitt modersmål, räkna 4 species 1 hela tal och sor-
ter, känna det hufvudsakligaste af fåderneslandets
gevgrafi och historia samt grunderna för naturrät-
ten och allmänna rättsläran.
Om, emot förmodan: de nu föreslagna skolor, icke
skulle kunna af allmänna medel inrättas och under-
hållas, anhäller Jag dock att staten dertill må lem-
na all. det bidrag som är möjligt, samt att skolor-
pa af regeringen ma anbefallas samt deras lärare,
hvarti:ll prester torde blifva använde, med bestäm-
de instruktioner förses, och i likhet med öfrige
skollärare tillerkännas berakning af tjensteär; för-
samlingarne få i detta fall sjelfva bidraga till sko-
lornas under håll; ty det är i allt tall bättre att de
af folket bekostas än umbiäas.
Jag anhåller slutliven att denna motion må var-
da till Stats- samt Alm. Besv.- och Ek. Ut. ren:it-
terad. i
Stockholm den 26 Febr. 1834
Heu:s lin,
Ar L. J. Hjertas motwon, om offentlighet vid
, - , , ,naea es
,