skall äfventyra hela sitt tunliga välj och se dess
omvårdnad från en måttlig bergning föras till tig-
garstafven. — Fo han då beräkna straffets följder
eller motse dess gräns, enär barnen till tredje och
fjerde led möjligen skola plikta och umgälla följder-
na af den förbrytelse; som en far begått emot en
påbjuden- ekonomi lag? — Huru. vådligt. synes det
derföre icke, att böterna äro lika för den fattige
och för den rika, för den mindre jordägaren, tor-
aren och hbackstugu-sittaren, som egendoms-inne-
hafvaren med verklig förmögenhet? Just dertgenom
uppkommer en m-dlidandets känsla, en skonsam-
het, ett öfverseende med den fattige felande lag-
brytaren, genom hvilket öfverseende, inför lagen o-
tillbörligt, men ivför hjertats domstoljust icke för-
kastligt, lagbrytaren utan näpst år från år fortgår.
— Eburua torparen och backstugnsittaren icke få
bränna, är likväl kändt, att sådant sker, och man
tror sig äfven veta, att de dels upplåna andras pan-
ror deis ock inköpa pannor, som gå i lån torp från
torp med en ringa jånafgift till äzaren. Sockne-
mån kånna och afveta denna tilldragelse, men när
plikten är så bög; att, om; den utgår, skall den icke
allenast medtaga denna torpares hela förmögenhet,
utan äfven göra honom med husttu och barn till
ro: ehjon, samt såuvda öka fattig vårdens tunga,, —
blis det naturligt, äfvensom förlåtligt, att den upp-
täckta förseelsen blott omtalas, men icke angifves;
ty genom de onaturliga höga böterna straffas ej så
mycket lazxbreytaren, sora församlingens invånare,
hvilka, förut nog betungsde af skatter och onera,
icke känna sig skyldige att sjelfva ytterligare be-
reda ech öka dem. — Följden häraf är och blir
ett allmänt tilltagande missbruk, — författningens
hårdhet förastas och dess goda ändamål motstri-
des; — ty straffet är icke lämpadt till brottets na-
tur, och staten skall alltid genom straff, som ut-
märker himd, blottställa sig för att misskänna grun-
den till den rätt, densamma utöfvar.
Samma förbål:ande beter siz med mindre bemed-
lade hemmansägare, som antingen begagna större
pannerymd. än den appgifaa eller och idka bränvins-
bränning, ehurn de dervtill ej anmält sig.
Önskligt vore dervföre, att blifvande strafflagen
komme at innehålla litet mor mensklighet, och att
böterne bestämdes från 10, 16: 32, 20, 25, 30 till
högst, 33: 16 Banko utom redskapens förverkande,
sam? att Domaren, till hvilken lagen föröfrigt hy-
ser och måste hysa i långt viztigare fall förtroende,
ägde alt i förhållande till förbrytarens vilkor der-
ef:er bestämwa böterne. I sådant fall kunde den
minire bemedlade förbrytaren, hvilken nn, under
hopp om fortfarande skonsamhet, år från år fort-
sätter sist missbruk, inför lagen utan skonsamhet
framdragas och utan afventyr för det allmänna
pliktfallas.
Man är i den öfvertygelse, att en sådan förän-
dring af stvafilagen för otilliten, men idkad brän-
vinsbränning och bränvinsförsäljning, skall medföra
högst förmåcliga följder. ,
Bland statens embe!s- och tjenstemän, bvilka all-
tid utgöra ett mål tör beskyllningar och tillmälen,
äro troligen få så misstänkta för: begår till mutor
och underslef, som den arma Kronobetjeningen. —
Den exekutiva makten, som genom den mäste göra
sig gällande, och som framgår i yttre kraftens posi-
tiva bruk, till befrämjande af inre ordning, kan från
denna misstanka omöjigen freda de personer, af
hvilka den måste betjena sg. Men, om så är, blir
det ock statens ovillkorliga pligt, att, i hvad möj-
ligt är, söka freda Kronobetjeningen från misstan-
kar och att betaga den allt tillfälle till den olofli-
ga handlingen af mutor, hvilket allt torde vinnas,
om genom ett medgifvet intresse folket ledes till
närmare upplysning om sitt misstag eller till ett
mera skyldigt delande f uppsyninesmakten, såsom
en gren af den exckutiva. — Hvarje församling
skulte derföre uppmunras, att, uti ifrågavarande
fall, kontrollera icke allenast Kronobetjeningens för-
hållande, utan äfven ordningen inom sia. För att
vinna denna möjlighet; utan att Kronobetjezingers
rätt förnärmades, skulle den 3:del af böterne, som
tillfaller Krovan, anslås till fatiigvårdsfonden, inom
den socken eller församling, der förbrytelsen t:mat,
så genom redskapens obehörigt e:, som senonr otil-
låten bränvinsbränoning och dess försäljning. Då
fattigförsörjningen är så tryckande, och snarare ökar
sig. ville man tro, att hvarje försam-
än minskar