skall äfventyra hela sitt tunliga välj och se dess omvårdnad från en måttlig bergning föras till tiggarstafven. — Fo han då beräkna straffets följder eller motse dess gräns, enär barnen till tredje och fjerde led möjligen skola plikta och umgälla följderna af den förbrytelse; som en far begått emot en påbjudenekonomi lag? — Huru. vådligt. synes det derföre icke, att böterna äro lika för den fattige och för den rika, för den mindre jordägaren, toraren och hbackstugu-sittaren, som egendoms-innehafvaren med verklig förmögenhet? Just dertgenom uppkommer en m-dlidandets känsla, en skonsamhet, ett öfverseende med den fattige felande lagbrytaren, genom hvilket öfverseende, inför lagen otillbörligt, men ivför hjertats domstoljust icke förkastligt, lagbrytaren utan näpst år från år fortgår. — Eburua torparen och backstugnsittaren icke få bränna, är likväl kändt, att sådant sker, och man tror sig äfven veta, att de dels upplåna andras panror deis ock inköpa pannor, som gå i lån torp från torp med en ringa jånafgift till äzaren. Socknemån kånna och afveta denna tilldragelse, men när plikten är så bög; att, om; den utgår, skall den icke allenast medtaga denna torpares hela förmögenhet, utan äfven göra honom med husttu och barn till ro: ehjon, samt såuvda öka fattig vårdens tunga,, — blis det naturligt, äfvensom förlåtligt, att den upptäckta förseelsen blott omtalas, men icke angifves; ty genom de onaturliga höga böterna straffas ej så mycket lazxbreytaren, sora församlingens invånare, hvilka, förut nog betungsde af skatter och onera, icke känna sig skyldige att sjelfva ytterligare bereda ech öka dem. — Följden häraf är och blir ett allmänt tilltagande missbruk, — författningens hårdhet förastas och dess goda ändamål motstrides; — ty straffet är icke lämpadt till brottets natur, och staten skall alltid genom straff, som utmärker himd, blottställa sig för att misskänna grunden till den rätt, densamma utöfvar. Samma förbål:ande beter siz med mindre bemedlade hemmansägare, som antingen begagna större pannerymd. än den appgifaa eller och idka bränvinsbränning, ehurn de dervtill ej anmält sig. Önskligt vore dervföre, att blifvande strafflagen komme at innehålla litet mor mensklighet, och att böterne bestämdes från 10, 16: 32, 20, 25, 30 till högst, 33: 16 Banko utom redskapens förverkande, sam? att Domaren, till hvilken lagen föröfrigt hyser och måste hysa i långt viztigare fall förtroende, ägde alt i förhållande till förbrytarens vilkor deref:er bestämwa böterne. I sådant fall kunde den minire bemedlade förbrytaren, hvilken nn, under hopp om fortfarande skonsamhet, år från år fortsätter sist missbruk, inför lagen utan skonsamhet framdragas och utan afventyr för det allmänna pliktfallas. Man är i den öfvertygelse, att en sådan förändring af stvafilagen för otilliten, men idkad bränvinsbränning och bränvinsförsäljning, skall medföra högst förmåcliga följder. , Bland statens embe!soch tjenstemän, bvilka alltid utgöra ett mål tör beskyllningar och tillmälen, äro troligen få så misstänkta för: begår till mutor och underslef, som den arma Kronobetjeningen. — Den exekutiva makten, som genom den mäste göra sig gällande, och som framgår i yttre kraftens positiva bruk, till befrämjande af inre ordning, kan från denna misstanka omöjigen freda de personer, af hvilka den måste betjena sg. Men, om så är, blir det ock statens ovillkorliga pligt, att, i hvad möjligt är, söka freda Kronobetjeningen från misstankar och att betaga den allt tillfälle till den olofliga handlingen af mutor, hvilket allt torde vinnas, om genom ett medgifvet intresse folket ledes till närmare upplysning om sitt misstag eller till ett mera skyldigt delande f uppsyninesmakten, såsom en gren af den exckutiva. — Hvarje församling skulte derföre uppmunras, att, uti ifrågavarande fall, kontrollera icke allenast Kronobetjeningens förhållande, utan äfven ordningen inom sia. För att vinna denna möjlighet; utan att Kronobetjezingers rätt förnärmades, skulle den 3:del af böterne, som tillfaller Krovan, anslås till fatiigvårdsfonden, inom den socken eller församling, der förbrytelsen t:mat, så genom redskapens obehörigt e:, som senonr otillåten bränvinsbränoning och dess försäljning. Då fattigförsörjningen är så tryckande, och snarare ökar sig. ville man tro, att hvarje församän minskar