nemlizen: den liknöjdhet, s2deslöshet, begifvenhetpå d:yckenskap och deraf flytande faltigdom, hvaröfver nui allmänhet och ty värr, med grundade anledningar, klagas. Då Staten genom sina ickE obetydliga un ppolfringar och nästan dagligen förökade anislag till de allmänna läroverken uilläckligen sörjt för bildningen af sina embetlsmän, och de högre samhälls klasserna samt äfven städerna äro i tillfalle att af dessa uppoffringar draga fördel, enär nästan ingen stad finnes, der icke stalen underhåller allmänt läroverk, i hvilket städernes ungdom kostnadsfritt kan begagna undervisning, är det endast rikets allmoge som i afseende å upplysningen är varlottad, och hvilken dervföre snarast får vidkännas de förderflga följderna af okunnigheten. Jag uppmanar fördenskull hedervärda ståndet att i detta oss nästan uteslutande rörande vigtiga ämue, gemensamt oah kraftigt söka verka till ett derutinnan för allmänheten förbättradt och mera tidsenligt förhållande; hvilket är destomera nönvändigt, som jag befarar alt det derförutan skall blifva omöjligt för allmogen att i framtiden bibehålla sin urgamla sjulfständighet, samt uppfylla sina åligganden säsom Riks.tånd; ty förr eller sednare skall tidens kraft af bildving och upplysning — man må åberopa deremot bvilsa föråldrade former som helst — ej allenast från hanghatfvandet af Statens vigtigaste angelägenheter, utan ock från Representationsratt utesluta hvar och en, som icke är vuxen sin tid och kanv motsvara dess tordringar. Jag är öfvertygad att de fordringar Bondeståndet uu Hrågavarande afseende kan göra icke af någon skola finnas obillige eller blifva imotverkade, enär rikets allmoge, hvilkens fördel härmed åsyftas, till den betydligaste delen utgör de skatter och onera, hvaraf samhällets bestånd beror, och jag häm!ar cesto siörre avledning ull bopp om framgång häraf. som jag jemval ar öfvertygad att vår Jfaderliga regering såsom vida skild från den förnedrande polinik, hvarifrån icke alla regeringar af historien konvat frikacnas, att genom folkens hållande i okunnighet bereda sig lättnad vid deras styrande, icke kall underlåta att så vära önpskolmgsar til mötes, och bereda utvägar ull deras uppfyllande, hvilket js förmodar skell blifva så mycket lattare, som staleus lärostånd , det. vördiga Presterskapet, med tillfredsstalielse dertill skall medverka och såmedelst visa sina mot folket valmenande afsigter, samt inför hela verlden ådagalägga sin afskv för den nedriga jestitism, hvilken icke utan skäl blifvit tilvitad ätskillige främmande länders prester, Med anlediing af obvad jag nu anfört vågar jag föresla: att hvarje församling må för al Umanpa medel inrattas och unvuder hållas en allmän skola, der församlingens barn kunna få undervisning 1 de stycken, som nu för iden äro oumbarliga och af hvarje menniska böra vara kande; så att hvar och en må, utom tillräcklig kristendomskunskap och kännedom af bibliska historien, älminstonwe kunna med;ilättbet läsa och felfritt skrifva sitt modersmål, räkna 4 species 1 hela tal och sorter, känna det hufvudsakligaste af fåderneslandets gevgrafi och historia samt grunderna för naturrätten och allmänna rättsläran. Om, emot förmodan: de nu föreslagna skolor, icke skulle kunna af allmänna medel inrättas och underhållas, anhäller Jag dock att staten dertill må lemna all. det bidrag som är möjligt, samt att skolorpa af regeringen ma anbefallas samt deras lärare, hvarti:ll prester torde blifva använde, med bestämde instruktioner förses, och i likhet med öfrige skollärare tillerkännas berakning af tjensteär; församlingarne få i detta fall sjelfva bidraga till skolornas under håll; ty det är i allt tall bättre att de af folket bekostas än umbiäas. Jag anhåller slutliven att denna motion må varda till Statssamt Alm. Besv.och Ek. Ut. ren:itterad. i Stockholm den 26 Febr. 1834 Heu:s lin, Ar L. J. Hjertas motwon, om offentlighet vid , , , ,naea es ,