n
MM
UV HM VITIRNd UCI INtTaga lagter på UTTIKES ort, Ul
samma point som Svenska, mellan inrikes hamnar gående
betala.
Rättighet af alla sådana att lasta i hvad hamn sor
helst, utan betungande bevaknings-afgifter.
Till uppmuntran af skeppsbyggnad, en norra orternes mes
naturliga och lönande, men i senare åren vårdslösade indu
strigren, 3 Rrd B:ko premie pr Läst på alla för utländs
räkning byggde, eller till utländsk ort försäljande fartyc
samt tullfrihet för alla till sådane skepp erfordelige inven
tarier samt ämnen dertill, såsom Hampa, Tågvirke, Segel
duk, Ankare och Kättingar m. m. under kontroll mot miss
bruk. Dessa kunna följakteligen betraktas som Jå neder
lag inkomne.
Premier på till Stockholm införd ved:
Löfträd B:ko Rdr I pr Fanu
Barrträd 32 sk. dito
af 12 tunnor
fen Export premier .
pr Murtegel B:ko Rdr I pr 1000 St
Takticgel 2 Rdr 16 sk. dit
Granit, finhuggen 16 sk. B:ko pr qv. aln huggen yt:
d:to grofhuggen 12 sk. dito ditc
Harts och Kåda 24 sk. pr Tunna
Tillverknings premier
på Garfextrakt Bko Rdr 3 per Skeppund.
Potaska, kalsinerad 8 sk. p. Lisp
Understöd
till uppbyggande af kol- och kaleinervugnarv efter förenklad
metod.
Sedan Wester- och Norrbottens invånare uti nya varak-
tiga industriföretag fått försäkring om ett lika lönande, men
mindre af ett hårdt klimat beroende, näringsfang än sädes-
produktionen, är det först tid tala om inskränkning i åker-
hruk och utvidgad boskapsskötsel. Anda dittills måste man
gripa till det mest gifvande, fast ofta osäkra brödet.
Jag slutar med den anmärkning, att den hjelp, som be-
redes en ort genom upplifvande af dess industri, har den
stora fördelen, framför hvarje annan undsättning, att sjelf
inom kort tid skapa kapitaler till sin betalning och att der-
igenom, under mångfaldiga former, bereda staten cen riklig
ränta. Stockholm den 28 Febr. 1834. -
AND. NORMARK
från Westerbotten och Nor-
ra Domsaga.
Ibland de mångfaldiga motionerna om skjutnings-
väsendet torde Riksdagsmannen Anders Danielssons
förslag, såsom innefattande en helt förändrad plan
för dessa anstalter, förtjena uppmörksamhet. Vi
meddela derföre ett utdrag deraf, utelemnande den
första afdelningen af motionen, hvari endast det
nuvarande skjutsbesvärets tunga skildras:
Jag inser visserligen sjelf omöjligheten, att genom
ett varde! framkalla i ett ögonblick den anstalt,
som skulle göra skjutsens totala upphörande möj-
ligt. Men jag ville antyda det mål, hvartill jag an-
ser man bör bemöda sig att komma, och sedan vi-
sa, huru alla nuvarande förhållanden efter hand
böra ledas till detta mål. Det är naturligt, att jag
i min ringa ställning kan utlofva en felfii organi-
sationsplan. Men jag kan måhända lyckoes att få-
sta Riksståndens uppmärksamhet på de rätta grun-
derna för densamma. I Utskottet bör man förvän-
ta, att desse af erfarne män kunna bittre utveck-
las; och man bör då hoppas, att styrelsen en gång
skall söka, att med nit och ansvar tillvägabringa en
förändring, hvars snåra och ändamålsenliga verk-
ställande nationens väl kräfver.
Äfven i rikare och med mindre besvärliga
kommunikationer försedda länder har man funnit,
att fortskaffningsanstalternas underhållande, icke
utan allt för svårt betungande, af de resande alle-
na kunna bekostas, hvilket blott på mycket få och
öfverdrifvet befolkade orter kan utöfvas. Men man
har insett, att de ganska väl underhöllos af dem,
som draga nyttan deraf, då dessa anstalter förena-
des med bref- och paket-sändningsanstalterna. Jag
tycker mig inse det naturliga häri. Resande äro
ej ailtid att påräkna. Posterna böra deremot be-
stämdt afgå och komma. En förening af postvä-
sendet och fortskaffningsanstalterna erbjuder förde-
len af de resandes lindrande, och detta är ett vil-
kor för handelns och industriens befordrande, på
samma gång som det bereder möjligheten att bhop-
pas på skjutsanstalternas efskaffande öfver allt,
der postväg finnes: en lycka, som aldrig stode
att vinna, om ej begge inrättningarne förenades och
med sina vinster på en väg ersalte förlusterna på
andra.
Jag föreslår således, såsom första hufvudgrunden:
att skjuts- och postväsendet i framtiden må för-
enas. Må man ej invända, att detta är omöjligt,
att väglag och andra omständigheter skulle hindra
vosternas framkomst med de stora forvagnarne; alt
dessa blifva hinderliga äfven under de goda årsti-
derna m. m. Jag svarar derpå, att de ingalunda
blifva det under vanliga förhållanden, ty de böra
gå dag och natt; att inrällningarne vid ombytena
a RR TA PIP sa Lo oc
a
I