bolag euer personer, samt att blott på de vagar,
der sådana ej ansåge sig kunna påräkna en säker
inkomst, Kronan måste sjelf besörja och låta admi-
nistrera desamma. Kontrollen på inrättningarne
deremot blefve ett embetsåliggande för Postverkels
tjenstemaän öfver hela riket.
Sedan man erkänt riktigheten af skjuts- och post-
väsendets förenanåe, bör detta anses för hufvud-
målet, som bör senom alla öfvergångs-åtgärderna
befordras och ej aflägsnas. Detta vinnes, om man
till en början uppmustrar enskilta diligens- eller
forvgns-bolag för de större vägarne, samt ackor-
der om skjutssiyidizhetens öfvertagande af enskilta
personer på de öfriga. Detta sker på det sätt, alt
post-afssnimngen får Öfvertagas af ar förra, så
snart de binna utvidga sig från hufvudstaden till
den grånsponkt af viket, der större postkontor är,
samt att ica allmänasa s jutslegan höjes till lil het
I städer och på landet , ock måhända lämpligen
stadgas, all öfver allt blifva 24 sk. pr mil, vaga-
Pp: uniugar inberakuade.
Derigenom skulle till en början ackorder öfver
allt med samma latthet tillvägabringas, och enskilta
entreprenörer uppstå på de mindre vägarne, hvar-
igenom snart äfven enskilta bolag finna uträkning,
att med dem kontrahera om diligens- inrättningar;
och som dessa då få postföringen med sig förenad,
skulie de snart nog kunna befara de större tvär-
vägarne i Riket, som korsa Stockholmsvägarne.
Då återstår blott de trakter, som iigga aflä sna
från dessa vagar. Illa nog, torde en fortfarande
skjutsoingsskyldighet der ännu länge få blitva ett
jordbiukets onus. Men den fördel, som synbarli-
gen blifvit genom skjutsskyldighetens upphäfvande
då sedan beredd åt de öfrige, skall snart förmå
Styrelsen, att påtänka äfven dessas befrielse; och
ett lyckhgt slut på denna, den Svenska alimogen
ien förödmjutande och skadlig tjenstskyldighet
qvarhållande, förbatliga lemnoing af råa och slaf-
viska tider, skall då kunna imotses,
En billig afgsift bör kunnva at alla till post-,
håll- och reservskjuts skyldige hewman fordras,
sedan de bblilvit fullt b-friade från skjutsningsskyl-
digheten vid posthemman och gästgifvaregårdar;
och denna afgift kan lätt genom öfverenskowmel-
ser utgöras, då frågan på allvar kan uppstå men
så länge de i allo cj blilvit befriade, må den ej
fordras.
Kronoskjutsen bör emellertid genast afskaffas.
Alla afsändningar för kronans rakning af effekter
böra genom eutreprenad ske. Alla embetsmän skola
begagna det fortskaffningssatt, som finnes; båtsmän
och soldater marschera; sjötransporter af kolle-
gier och verk begagnas, med ett noggrannare iakt-
tagande än hittills af de redan derom utgifna för-
fattningar.
Sådan är deu tankeledning jag skulle önska att
kunva lyckas göra gällande tör Riksens Ständers
och Regeiingens samverkan till vinnande af det
stora ändamålet: tvångsskjutsens totala afskaffan-
de, samt frivilliga fortskaffningsanstalters infö-
rande i värt land.
Nils Månssons från Malmöhus Län anförande i
Bond: -Ståndet, angående lyxen , m. m.
; Ij Fäderneslandets namn utbeder jag mig mina Heder-
värda medrepresentanters odelade uppmärksamhet öfver de
strödda tankar, jag går att yttra; deras värde bör sökas i
den varma oskrymtade känsla, hvarifrån de härflutit, och
ej mätas efter ofullkomligheten i deras uppställning. Den
som vitl uppfatia deras mening, han skall kunna det, och
för honom skall det ej blifva svärt att i sina handlingar
framställa det system, som här saknas i orden. i
EE Den strid mellan ondt och godt, hvilken tyckes ligga i
sjelfva verldsplanen, upperbarar sig såväl i menniskans en-
skilta lif, som i statens. En stigande bildning är väl ett
af samhällets syften; men bildningen är mer än en, äfven
deri är något ondt och något godt, äfven deri är en strid.
Medan kunskapens träd uppväxer herrligt 1 ett laud, sling-
rar sig oftast en tärande krypväxt kring dess stam; och
nedryckes den ej, medan tid är, så utsuger den märgen, och
trädet faller och bringar med sig förstörelse. Det finnes
ett slags bildning, som vill gå parallelt med den sanna för-
ädlande bildningen, och som slutligen kämpar med den om
öfverväldet; denna är Lyxen. Vinner den, då är samhäl-
let på branten af sitt fall, och ett kraftiot steg måste tagas
att rycka det derifrån. Och, mine medbröder, hur är det
med vårt Fädernesland ; till hvilkendera af de kämpande
makterna lutar segren mest, — till den sanna förädlingen
eller till lyxbildningen? Bortkasten alla förbländande fra-
ser, betrakten verkligheten rätt och slätt, och med allvar,
sen med en ärlig blick vart gamla Svea 1 ögat, och månne
J då ej der sen en tär; är det ängerns eller förtviflans!? —
Ve oss, om vi ej, efter förmåga, söka att borttorka den,
och hindra profetians fullbordan: När Sverge tager till
utländske seder, och landet mister sin gamla heder, då fal-
ler stenen i grönan dal.
I det. tal, hvarmed laudets fader från thranen välkom-