. (Insändt).
Var fruktan och våra önskningar.
Med särdeles nöje och tillfredsställelse läsa vi här i vår
landsbygd de i Tidningen Aftonbladet intagna dels motio-
rer af värdiga medlemmar af Riks-Stånden vid nuvarande
Riksdag, dels andra insända artiklar, som,- ehuru under
olika åsigter, förråda en omisskännelig rmedborgerlig: anda
och kärlek till Fosterlandet. — Vi enfaldiga landtmän äro
dock för litet upplysta, att kunna egentligen bedömma den
enas så i allo bestämda värde oeh företräde för den andra; det
gläder oss dock innerligen se, att våra rättigheter och bästa
ömt uppfattas och möjligast vårdas; likväl äro vi icke utan
en hemlig fruktan.
Vi frukta, att nya, om icke direkta, dock indirekta an-
slag vid detta Riksmöte blifva ansedde nödige åläggas, som
i tidsföljden ännu djupare skola nedtrycka landets skatt-
dragande. — Vi frukta i vår eofald, att realisationen, sär-
deles om den fotas på utländskt lån, skall för oss för när-
varande blifva en förstörande operation, dels genom sedan
utgående intressen i silfver, men isynnerhet genom specie-
myntets förvandling till handelsvara, som under kursför-
ändring, förrän vi ana det, troligen försvinner, då nödvän-
digheten torde framkalla ett nytt nödmynt, eller nya sed-
lar med mindre garanti, än dem vi nu äga. — Vi frukta
genom bränvinsbränningens alltför stora inskränkning och
höga accis, att vi blifva satte i nödvändighet afsäga oss till-
verkningen, hvarigenom vår sädestunna förutses nedstiga i
värde till måhända få enkla plåtar, då utan att gå från hus
och jord vi omöjligen kunna afbörda våra utskylder, så framt
ej Hr Professor Agardhs förslag vinner afseende och verk-
ställighet, som garanterar spanmålens jemna förhållande till
andra varor.
Palliativer medföra sällan eller aldrig bot.
Med otålig längtan hafva vi önskat få se någon upplyst
Riksdagsmans förslag från annat håll till helande från botten
i finsnciel väg af Rikets sår. Embetsmannakorpsen anse vi i
värt land alldeles för storfoch öfverSödande, af hvilka så stor
indragning bör kunna ske, att genom till staten återfiytande
löner dess refvor fullt kunna botas; Lagmans-Rätterne hafva
flere än vi ansett öfverflödiga ; Generalinspektörernas sysslor
och löner tyckas utan skada kunna indragas. — Vi fråga
hvartill i alla tider Öfverste-löjtnantsgraden tjent? Kan
soldaten under fredstid icke stå till ansvar och dömmas vid
Häradstinget, och Auditörs-sysslorne undvikas? Under krig
kan en ung skicklig Jurist för tillfället antagas för 2 å 3
regementer tillsammans. — Biskopparne tyckas lämpligen
kunna flyttas på Domprostlönerne med bibehållande af 100
tunnor deröfver, såsom representerande chefer för Stiftens
Presterskap ; Domprostens lektion kan alltförväl af en-
dera Teol. Adjunkten bestridas — med flere förhållanden
till verkställbar indragning, som här icke uppfattas. Zi
önska att en komite af upplyste, för Fäderneslandets sanna
väl nitälskande män, blefve uppdraget uppgöra projekt till
en slik reduktion att föreläggas nuv. Rikets Höglotl. Ständer,
hvilken säkert snart skulle anvisa fulla tillgångar inom oss
jelfva, att fylla behofven, utan att behöfva fly till utländ-
ska lån, eller ökade skatter, som folket icke förmår draga. —
Vi veta att den rättsläran: al jord bör lika beskattas,
icke går an predika. — Vår önskar är derföre, att så myc-
ken liberalitet hos våra mera lyckligt lottade Svenska brö-
der funnes, att hvarje säteriägare å helt mantal åtoge sig
en gärd af blott en tunna spanmil årligen till kronan, pa-
storer i 1:sta klassens pastorater 2 tunnor, i 2:dra 1, och i
3:dje 1-2, hvilket åtagande vitro skulle blifva alldeles okän-
bart, och på intet vis rubba deras affärer eller nedsätta de-
ras välstånd — och vi fräga då, om icke Konung Carl XI:s
tider ännu en gång skulle kunua komma åter?
Land:män.
u— — — — — — ———— — - ——----—-—— ii