Se Aftoubladet N:o 32, för den 8:de innevarande månad. a Med decna dag ar tideo för enskilta mottoners inlemnande hos Rikets Ständer slutad. Det är först ifrån denva dag man kan anse det egentliga r:ksdagsarbetet börjadt, sedan alla de förslag blifvit gammlade i Uiskottet, som Regeringen ofverlemnat till Standerne elier enskilte representanter framburit på fosteriendets altare. Ett vigtiet ärende, som redan om Måndag lärer förekomma hos Riks-Stånden, är utan tvilvel frågan om 72 N Regeringsformen, angäende Konunegamaktens delaktighet i lagstifininaen för banken. Pubiiciteten har gifvil ett eklatant bevis på, hvilken ojemförlig igt vederbörande lägga på ernacndet af denna makt. Icke nog med att ala de vanliga krafterna biifvit uppbjudna hos Minerva och Jurnalens fasändore till förs-ur för sjelfva saken. Man har förrådt sig ända derhän, att emot de tidningar, som varnat för den möjliga vådan af det nya förslagets antagande, draga fram addlyderas fordna synder, och understödja argumenterna firsden nva S, med varningar till folket att icke tro på de hiberala bloden, emedan de någongång tilllörene biifvit sallde till ansvar för tryckfiihetsbrott! I Vi hafva en gång förut, I N:o 3g, angående detta ämne framlagt några al de skäl, nvarpå vi grunda den ölvertygelsen, att intet skulle vicnas, men åtskilligt öäfventyras genom hReserlugens insläppande till Bankoärenderna. Nya Argus har sedermera utförligare utvecklat samma åsigt; men han har icke viirört ett skäl, som likväl i vår tanka ännu återstår såsom det väsentilgaste. . Det talas om garantier för realisationens bestånd. Manne icke alla realisationens förnuftigaste vänner äro ense derom, att några sådana, med fullkomlig säkerhet, icke stå att vinna, så lange Banken styres vare sig ensamt af icke ansvarige Ständer eller i gemenskap med en icke ansvarig Regering — ty när har väl denna sednare ansvarighet hittills varit annat än ett bländverk? — samt att någon annan verklig garanti icke finnes än att enskilta aktie-eare införlifvas med Banken? Huru måvgen är det val, som icke i silt innersta tror, alt om ett krig, en svår missvext eller ett annat trängande och oförutsedt stalsbehof inträffar, Bankens sedelfabrikalion, utan nyssnämnde korrektiv, åter kan komma att sättas I verksamhet, och ett nytt 19c9 beredas. Att Rikets Ständer sjelfve medgifvit denna möjlighet, med en oegennytta och försakelse som hedrar dem, vittna just de diskussioner som vid förra Riksdagen fördes om 72 4:s förändring; men det av lika kändt, att högst få representanter nu finnas, om icke jemväl erkänna, att endast uti Bankens slutliga öfverlåtande till den enskilta ansvarigheten, någon säkerhet i längden står alt finna. Häruti ligger egentliga orsaken till vår farhåga för den nya redaktionens antagande. Vi fråga hvar och en på samvete, om han tror, att vår Styrelse, en gång insläppt till delaktighet i Bankolagstiftningen och det inflytande hon derigenom i en ny riktning skall erhålla på landets och enskilta medborgares affärer, någonsin skall släppa denna betydande makt ifrån sig åt enskilta? Vi hafva redan sett ett prof på hennes skriftställares tankar härom, uti den artikel, som häromdagen förekom i Dagbladet och hvars författare sökte skrämma sin publik för de utländska kapitalisterna, (!!) hvilkas penningar mången likväl skulle finna nyttiga för landet. När detta sker på det färska träd, hvad skall då ske på det torra? Frågan om att inlåta Styrelsen i Banken är för öfrigt den samma, som om en man, hvars affärer kommit på obestånd derföre, att han följt en intresserad persons olycksbringande rådslag, ville upprätta dem derigenom. a:t han öfverlemnade deras ledning ännu närmare åt samma vrådgitvars. Skulle man väl säga, att denne man haudlade förståndigt? — m— ! ! nn Svenska Minerva har t sitt sista nummer ur det Eno lA IVhio-Tory-bladet Morning Post med