Se Aftoubladet N:o 32, för den 8:de innevarande
månad.
a
Med decna dag ar tideo för enskilta mottoners
inlemnande hos Rikets Ständer slutad. Det är först
ifrån denva dag man kan anse det egentliga r:ks-
dagsarbetet börjadt, sedan alla de förslag blifvit
gammlade i Uiskottet, som Regeringen ofverlemnat till
Standerne elier enskilte representanter framburit på
fosteriendets altare.
Ett vigtiet ärende, som redan om Måndag lärer
förekomma hos Riks-Stånden, är utan tvilvel frå-
gan om 72 N Regeringsformen, angäende Konunega-
maktens delaktighet i lagstifininaen för banken. Pu-
biiciteten har gifvil ett eklatant bevis på, hvilken
ojemförlig igt vederbörande lägga på ernacndet af
denna makt. Icke nog med att ala de vanliga
krafterna biifvit uppbjudna hos Minerva och Jur-
nalens fasändore till förs-ur för sjelfva saken. Man
har förrådt sig ända derhän, att emot de tidningar,
som varnat för den möjliga vådan af det nya för-
slagets antagande, draga fram addlyderas fordna syn-
der, och understödja argumenterna firsden nva S,
med varningar till folket att icke tro på de hibera-
la bloden, emedan de någongång tilllörene biifvit
sallde till ansvar för tryckfiihetsbrott! I
Vi hafva en gång förut, I N:o 3g, angående det-
ta ämne framlagt några al de skäl, nvarpå vi grun-
da den ölvertygelsen, att intet skulle vicnas, men
åtskilligt öäfventyras genom hReserlugens insläppande
till Bankoärenderna.
Nya Argus har sedermera utförligare utvecklat
samma åsigt; men han har icke viirört ett skäl,
som likväl i vår tanka ännu återstår såsom det vä-
sentilgaste. .
Det talas om garantier för realisationens bestånd.
Manne icke alla realisationens förnuftigaste vänner
äro ense derom, att några sådana, med fullkomlig
säkerhet, icke stå att vinna, så lange Banken styres
vare sig ensamt af icke ansvarige Ständer eller i ge-
menskap med en icke ansvarig Regering — ty när
har väl denna sednare ansvarighet hittills varit an-
nat än ett bländverk? — samt att någon annan
verklig garanti icke finnes än att enskilta aktie-e-
are införlifvas med Banken?
Huru måvgen är det val, som icke i silt inner-
sta tror, alt om ett krig, en svår missvext eller ett
annat trängande och oförutsedt stalsbehof inträffar,
Bankens sedelfabrikalion, utan nyssnämnde korrek-
tiv, åter kan komma att sättas I verksamhet, och
ett nytt 19c9 beredas. Att Rikets Ständer sjelfve
medgifvit denna möjlighet, med en oegennytta och
försakelse som hedrar dem, vittna just de diskussio-
ner som vid förra Riksdagen fördes om 72 4:s för-
ändring; men det av lika kändt, att högst få re-
presentanter nu finnas, om icke jemväl erkänna,
att endast uti Bankens slutliga öfverlåtande till den
enskilta ansvarigheten, någon säkerhet i längden
står alt finna.
Häruti ligger egentliga orsaken till vår farhåga
för den nya redaktionens antagande. Vi fråga hvar
och en på samvete, om han tror, att vår Styrelse,
en gång insläppt till delaktighet i Bankolagstiftnin-
gen och det inflytande hon derigenom i en ny rikt-
ning skall erhålla på landets och enskilta medbor-
gares affärer, någonsin skall släppa denna betydan-
de makt ifrån sig åt enskilta? Vi hafva redan sett
ett prof på hennes skriftställares tankar härom,
uti den artikel, som häromdagen förekom i Dag-
bladet och hvars författare sökte skrämma sin pu-
blik för de utländska kapitalisterna, (!!) hvilkas pen-
ningar mången likväl skulle finna nyttiga för lan-
det. När detta sker på det färska träd, hvad skall
då ske på det torra?
Frågan om att inlåta Styrelsen i Banken är för
öfrigt den samma, som om en man, hvars affärer kom-
mit på obestånd derföre, att han följt en intresse-
rad persons olycksbringande rådslag, ville upprätta
dem derigenom. a:t han öfverlemnade deras ledning
ännu närmare åt samma vrådgitvars. Skulle man
väl säga, att denne man haudlade förståndigt? —
m— ! ! nn
Svenska Minerva har t sitt sista nummer ur det
Eno lA IVhio-Tory-bladet Morning Post med-