ga badkappor, och begå!vo oss ned i den med varmt
vatten fylida bassynen hvarest vi roade oss med att
simma och dyka. Emellertid uppförde Ibrahims
Europeiska musikkorps utanför huset åtskilliga
stycken, bland andra valser uv Friskytten och
Marseillersången.
Efter badet spisade vi middag. Måltiden inbars,
det ena fatet efier det andra. Anvrältningen före-
kom mig ganska enkel, och bestod förnämligast af
ris, kött och grönsaker. Vi åto på matraosernas.vis
ur stora bleckskålar; endast i silfverskedarna och
bägarne röjdes någon lyx, Det säges, att Ibrahim
affekterar en måltlighet med spirituösa drycker, som
han likväl icke alltid utöfvar. Hans sätt att vara
är enkelt, men aldrig lågt. Hans praktlösa lefoads-
sätt och hans bragder stämpla bonom till en värdig
representant af Orientens gamla eröfrare.
Efter måltiden inträdde Ibrahims Egyptiska mu-
sik; den bestod af 2 klarinetter, ea flöjt, en harpa,
en tamburin, en slags violin med 3 strängar och en
trumma. Det bör hkväl anmäårkas, att alla
dessa instrumenter till formen afvika från dem,
som i Europa bära samma namn. Musikan-
terna spelade några klagande och entoniga national-
melodier, som de ackompanjerade med rösten, hvar-
vid deras nästoner för ingen del voro angenäma.
Bland annat sjöngs marseiljersången med fransyska
ord; men bade man icke förut gjort mig uppmärs-
sam på innebållet, så skulle jag aldrig kunnat ana
det. Härefter förfogade vi oss till ett på gräset
uppslaget tält, i granskapet af badet. Här emot-
10g Ibrabim, liggande på n soffa, de böseskrifter,
som flera bönder aflemnade, och hvarvid de bifo-
gade små skänker. När skyltvakten vände bort
hufvudet, nyttjade de tillfället, störtade sig till Pa-
schans fötter, kysste hans kläder, och öfverlemvade
sina små skänker, hvarefter de diogo sig undan,
för att afbida svaret. Den ena medförde ett ungt
rådjur, andra inskränkte sig till mindre gäfvor t.
ex. en korg med kastanier, en i landet bruklig filt-
mössa, ja till och med litet 4s för sorbets tillagan-
de. Ibrahim emottog alla med välvilja, och de af-
lägsnade sig uMllfredsställda, eller syntes åtminstone
vara det. En fattig mans barn, som just då kom
ur badet, dit det gått för att återställa sig från en
koppsjukdom, trädde, enligt landets sed, in i tältet
med förbundna händer, för att undvika all smitta.
Ibrahim kallade det till sig, satte det bredvid sig
å soffan, och smekte det.
Slutligen njöt Paschan några timmars sömn, un-
der det jag tog hans Arabiska garde i ögonsigte,
Dess uniform består af en tröja utan uppslag och
hopknäppt ända till halsen, vida benkläder, som
äro tilldragna nedanför knäet, ett hvitt sehärp
utanpå gördeln, och en röd filthatt med pur-
purröd pompon. Deras vapen äro gevär och sa-
och sabel. Om sommaren är uniformen af lärft,
och om vintern af:kläde jemte en öfverrock.
Nadir Bey, till födseln Polack, är en af Ibrahims
förnämsta rådgifvare. Dess historia äger någonting
utomordentligt. I början tjenade han i Ryska ar-
måeen under kriget emot Persien; men vid sista
Polska revolutionen öfvergick han till sina lands-
män. Efter Warschaus fall, trädde han i Sultanens
tjenst; bär föll han i onåd, och tog sin tjenst hos
Ibrahim, hvilken genast utnämnde honom till chef
för sitt kavalleri. Osnan Bey, som med Nadir Bey
delar Ibrahims ynonest, är flottans Stor-Amiral, och
född Turk. Han är uppfostrad i Frankrike, och
har genomrest södra Europa. Båda tala temmeli-
gen väl Franska och Italienska.
Ibrahim är tapper och en man af snille; han för-
enar utmärkta militäriska talanger, med den säll--.
synta egenskap, att gerna afhöra sina Europeiska
officerares tanka. Hans trupper äro honom tillgif-
na; de ha hittils besegrat alla de soidater, som Sul-
tanen skickat emot dem.
3 Om aftonen inbjöds jag till en måltid, vid hvil-
ken Ibrahim ej var närvarande. Han skämtar öf-
ver Sultanens nya Europeiska drägt; lika litet döl-
jer han sitt förakt för dess förvända civilisations åt-
gärder. Deremot yttrar han den största vördnad
för minnet af Selim den III, den visaste och olyck-
Ligaste af alla Sultaner. Med ett ord, Ibrahim ta-
Jar och handlar såsom en man, hvilken känner sin
vigt och popularitet i Europeiska Turkiet. Han sy-
nes mycket intressera sig för de Grekiska angelä-
genheterna.
Den korps, som stod vid Kiutahia, utgjorde un-
gefär 4,000 man, nästan allesammans Araber, i sam-
ma uniform som gardet, men icke hvit utan tegelfär-
hu (fp