ga badkappor, och begå!vo oss ned i den med varmt vatten fylida bassynen hvarest vi roade oss med att simma och dyka. Emellertid uppförde Ibrahims Europeiska musikkorps utanför huset åtskilliga stycken, bland andra valser uv Friskytten och Marseillersången. Efter badet spisade vi middag. Måltiden inbars, det ena fatet efier det andra. Anvrältningen förekom mig ganska enkel, och bestod förnämligast af ris, kött och grönsaker. Vi åto på matraosernas.vis ur stora bleckskålar; endast i silfverskedarna och bägarne röjdes någon lyx, Det säges, att Ibrahim affekterar en måltlighet med spirituösa drycker, som han likväl icke alltid utöfvar. Hans sätt att vara är enkelt, men aldrig lågt. Hans praktlösa lefoadssätt och hans bragder stämpla bonom till en värdig representant af Orientens gamla eröfrare. Efter måltiden inträdde Ibrahims Egyptiska musik; den bestod af 2 klarinetter, ea flöjt, en harpa, en tamburin, en slags violin med 3 strängar och en trumma. Det bör hkväl anmäårkas, att alla dessa instrumenter till formen afvika från dem, som i Europa bära samma namn. Musikanterna spelade några klagande och entoniga nationalmelodier, som de ackompanjerade med rösten, hvarvid deras nästoner för ingen del voro angenäma. Bland annat sjöngs marseiljersången med fransyska ord; men bade man icke förut gjort mig uppmärssam på innebållet, så skulle jag aldrig kunnat ana det. Härefter förfogade vi oss till ett på gräset uppslaget tält, i granskapet af badet. Här emot10g Ibrabim, liggande på n soffa, de böseskrifter, som flera bönder aflemnade, och hvarvid de bifogade små skänker. När skyltvakten vände bort hufvudet, nyttjade de tillfället, störtade sig till Paschans fötter, kysste hans kläder, och öfverlemvade sina små skänker, hvarefter de diogo sig undan, för att afbida svaret. Den ena medförde ett ungt rådjur, andra inskränkte sig till mindre gäfvor t. ex. en korg med kastanier, en i landet bruklig filtmössa, ja till och med litet 4s för sorbets tillagande. Ibrahim emottog alla med välvilja, och de aflägsnade sig uMllfredsställda, eller syntes åtminstone vara det. En fattig mans barn, som just då kom ur badet, dit det gått för att återställa sig från en koppsjukdom, trädde, enligt landets sed, in i tältet med förbundna händer, för att undvika all smitta. Ibrahim kallade det till sig, satte det bredvid sig å soffan, och smekte det. Slutligen njöt Paschan några timmars sömn, under det jag tog hans Arabiska garde i ögonsigte, Dess uniform består af en tröja utan uppslag och hopknäppt ända till halsen, vida benkläder, som äro tilldragna nedanför knäet, ett hvitt sehärp utanpå gördeln, och en röd filthatt med purpurröd pompon. Deras vapen äro gevär och saoch sabel. Om sommaren är uniformen af lärft, och om vintern af:kläde jemte en öfverrock. Nadir Bey, till födseln Polack, är en af Ibrahims förnämsta rådgifvare. Dess historia äger någonting utomordentligt. I början tjenade han i Ryska armåeen under kriget emot Persien; men vid sista Polska revolutionen öfvergick han till sina landsmän. Efter Warschaus fall, trädde han i Sultanens tjenst; bär föll han i onåd, och tog sin tjenst hos Ibrahim, hvilken genast utnämnde honom till chef för sitt kavalleri. Osnan Bey, som med Nadir Bey delar Ibrahims ynonest, är flottans Stor-Amiral, och född Turk. Han är uppfostrad i Frankrike, och har genomrest södra Europa. Båda tala temmeligen väl Franska och Italienska. Ibrahim är tapper och en man af snille; han förenar utmärkta militäriska talanger, med den säll--. synta egenskap, att gerna afhöra sina Europeiska officerares tanka. Hans trupper äro honom tillgifna; de ha hittils besegrat alla de soidater, som Sultanen skickat emot dem. 3 Om aftonen inbjöds jag till en måltid, vid hvilken Ibrahim ej var närvarande. Han skämtar öfver Sultanens nya Europeiska drägt; lika litet döljer han sitt förakt för dess förvända civilisations åtgärder. Deremot yttrar han den största vördnad för minnet af Selim den III, den visaste och olyckLigaste af alla Sultaner. Med ett ord, Ibrahim taJar och handlar såsom en man, hvilken känner sin vigt och popularitet i Europeiska Turkiet. Han synes mycket intressera sig för de Grekiska angelägenheterna. Den korps, som stod vid Kiutahia, utgjorde ungefär 4,000 man, nästan allesammans Araber, i samma uniform som gardet, men icke hvit utan tegelfärhu (fp