följande ymnigarö? åren har man lika lifet rönt enskilta
spekulationens förm änliga yerkan till spanmälsprisernes upp-
rättnällande. Spekulationer svar hofvudsakligen gått derpå
ut, att om hösten, under allmo xens förlägenhet avt afbörda
sina Kronoutskylder, preja till sig dess spanmål för vyrak-
priser, för att sedan framåt våren och sommaren låta honom
aterköpa den på kredit rör dubbla. , Under båda dessa mot
satta konjunkturer har således enskilta spekulationen för
stått och skall alltid förstå att bereda sig fördel på det all-
männas bekostnad. Och hvem ville undra deröfver? I all
enskilt haudel kan ingen annar princip gälla än den: Att
allt stiger dit det kan stiga, och faller dit det
kan falla. Men att en för jordbruket förstörande fluktua-
tion i spanmålsprisen häraf är en följd är lika påtagligt.
Och huru skall detta onda afhjelpas? sått det icke sker ge-
nom den enskilta spekulationen, i synnerhet 1 vår på ka-
pitaler fattiga Landsort, derföre talar tio års erfarenhet.
Något mäste väl således af Staten göras 17ör landets vigtiga-
ste angelägenhet, moder-näringen äkerbru ket. Herr Profes-
sor Agardh har riktigt anmärkt, att spam nål är jordbruka-
rens rörelse-kapital, och att fluktuatisn i detta är lika våd-
lig, som i myntvärdet. Och antages detta , som icke kan
bestridas, så måste det vara ett lika vigtigt föremål för den
ckonomiska och financiela lagstiftningans bemödande, att
bereda stadga i det ena så väl som i det anu!ra; I synnerhet
som det ena nödvändigt måste inverka på det andra. Med
ett missgynnadt och aftynande jordbruk kan ingen realisa-
tion i längden äga bestånd. I afseende på enskilta vore det
väl en orättvis och illa beräknad stats-masim att blott
gynna kapitalisten och penninge-löntagaren, men glömma
jordbrukaren och spanmäls-löntagaren , hvilka senare lida
långt mera genom fluktuation i spanmälsprisen, än de förra
genom den lilla kursskilnaden i myntlvärdet. Eaannan ännu
vigtigare omständiehet måste härvid icke helier förbises.
Det måste alltid vara tungt för en landsfaderlig regering,
som ömmar för sitt folks lidande, att i nödens stand icke
kunna räcka de behöfvande annan hjelp, än som leder an-
tingen till förlust för Staten, eller till deras egen djupare
skuldsättning och utarmande. Högst vigtigt och angehiget i
alla afseenden måste det således vara, att bereda er anstalt,
som tryggar jordbrukaren mot spanmälens allt för laga fall
och allt för höga stegring, samt genom de goda årens öfver-
skotter bereder tillgång till undsättning inom landet till
drägliga priser i missväxtår. Herr Professor Agardhs.skarp-
sinnigt uttänkta förslag till en sådan anstalt, ställd under
provinsernes egen municipal-styrelse, synes mig så väl grun-
dadt, att jag tror det förtjena, om icke ett odeladt bifall,
åtminstone en oväldig och grundlig pröfning. HEerr Profes-
sorn har löst den svåraste knuten i problemet, neml hvar
medel till en magasinsfond skola tagas, då han föreslagit,
att den påräknade förhöjda Bränvinsskatten skall dertill an-
vändas; och ingenting synes naturligare och ändamälsenligare,
än att lata en beskattning komma den näringsgren till godo,
hvarifrån bidragen utgått. Ingen lärer kunna neka, att
jordbruket bär landets tyngsta bördor. Det är då äfven bil-
ligt, att det njuter allt det understöd och lättnad, som kan
åstadkommas. Ty obestridlig är Dumboms enkla grundsats,
som ingen bonde plär förgäta, att, om man mjölka
vill sin ko, så bör man ge den till att äta. Jag an-
häller att detta milt anförande må få åtfölja Hurr Professor
Agardhs till Högl. Besvärs- och Ekonomi-Utskotiet.
Peer NAT TEVE RR br NES 2 SATT RMS SE EET AEA LT a