tillsyn, kunde i framtiden komma att göra någon
nytta, men hans mening hade icke varit, det insti-
tutet skulle stå under hentes omedelbara tillsyn.
Tryckningen af motionen samt af Hr Nonnens
projekt beslöts.
Hr Aob. Fr. Kremer (Landshöfdingen i Upsala)
pan en motion om unuderstöd till riors anlägg-
ning, avutingen gerom en direkt byggnadshjelp af
109,000 Rdr eller genom. eftergift af en Rdr å Be-
villningen för hvarje 1000:de Rdr af egendomsvär-
det för den som bygde xrior, att utgå i 10 år, men
hvilket högst borde komma egendomar af 10,000
Bdrs värde till godo, så att högsta belöningen för
en uppbygd ria skulle bli 100 Rdr. Den belöning
Reg, utsatt för uppfinningen af de bästa rior, an-
såg motionären icke fullt leda till ändamålet, emedan
behofvet icke så mycket visade sig att utfinna tjen-
liga rior, hvilket man i Finland redan kände genom
ett mångårigt bruk af dessa anstalter, som att upp-
muntra deras allmännare anliggande här i Sverge,
hvaraf fördelarne utvecklades.
Denna motion understöddes af Hr won Hohen-
hausen. Han ansåg väl icke, lika med hvad motio-
rären yttrat, alt, genom riors anläggande, bränvins-
bränningen skulle i betydlig mån minskas, enär den-
na hos oss hufvudsakligen är grundad på potates;
men ait de likväl voro af höassta nödvändighet för
spanmålsbandeln; och förmodade, att uppmuntran
dertill skulle bäst åstadkommas genom det senare
af motionären föreslagna alternativet, eller en ef-
tergift i bevillningen. Af en sådan eftergift hade
erfarenheten vid flera andra tillfällen visat de bä-
sta följder. På Gottland :. -x. hade för längre tid
tillbaka en nedsättning i bevillningen prifvtt lofvad
de hemmansägare, som viile ca anlägga tenbusbygg-
nader, hvartill på Gottland finnes ett godt förråd
af materialier; och detta hade inom kort tid ledt
till en sådan ramgång, att numera knappt hvart
femte eller sjette hus på Goitland vore bygdt af
annat än sten. Han utvecklade harefter vidare de
af motionären omnämda fördelarna af riors begag-
nande, 1 synnerhet en lättad magasinering och för-
varing, då ritorr råg kan gömmas 1 flera år, utan alt
skötas; samt den nytta det skulle medföra för han-
deln måhända äfven med utlänningen. Den som i
de Fransyska medelbafshamnarnva finge se, hvilken
ofantlig mngd spannmålslaster ditföres från bham-
nparna vid Svårt a hafvet, ofia under den hetaste
årstiden, utan att man någonsin hör talas om, att
dessa laster taga skada, skulle snart blifva öfverty-
gad om förtroffligheten af denna inrättning. För
öfrigt trodde talaren att obekantskapen härmed på
de flesta orter vore enda hindret mot deras införan-
de. Såsom ett bevis på hvad exemplet i sådana fall
verkar, anförde han ännu en händelse. Vid hans
ankomst till Gottland brukades der ännn alls icke,
att taga storlsk på mete på östra sidan af ön, men
deremot beständigt på den vestra, endast fyra mil
gdervifrån. En artill erist hade en dag kommit öfver
och farit ut att meta. Folket hade varit öfverty-
gadt att det tjente till ingenting, ty de hade aldrig
försökt detta fiske, som de icke kände, men -— han
återkom med en half båtlast, och ifrån den stun-
den fiskade alla strandboerne lika flitigt på den ena
som pr den andra sidan. Tal. var derföre öfverty-
gad, att endast några med framgång gjorda försök
snart skulle leda till allmant vidtagande af denna
för jordbrusarne så nyttiga anstalt, utan att några
belöningar framdeles behöfde användas.
Hr Lefrgn anmärkte ännu tvenne andra för-
delar af rior, den ena, att säden icke behöfde tor-
kas på åsern, såsom nu, då det bästa och stridaste
kornet utfaller innan det kommer i ladan, hvilken
förlust är vida större än af den ved som ätgår till
torkningen, och den andra, att säden då kan genast
stackas på åkern, och sedan inbäras i hvad väder
som helst. Detta förklarade hvarföre den Finska
rågen, oaktadt sitt företräde framför vår, kunde säl-
jas till samma pris.
Hr Cederschöld hemställde om man icke, då den
återstående motionstiden nu är så knapp, borde, i
stället för att genast tala öfver de afgiftne motio-
nerna, iakttaga det gamla bruket, att dröja dermed,
tll dess remiss skulle ske.
HAr Landtmarskalken ansåg sig väl icke kunna göra
någon proposition å denna hemställan; men förmo-
dade likväl att Ridderskapet och adeln ej skulle
Jemna Br Cederschölds erivran utan uppmärksam-
bet.