hvilken vi, då protokollet blifvit justeradt, skole
ytter! igare reaovisa.
Prosten AHylanders motion om inrättandet af soc-
kenskolor remitterades till allm. besv.- och ekon.-
utskottet och slutade förmiddagens plenum.
(Redogöreisen för e. m. plenum följer i morgon).
Borgare-Ståndets Plenum den 27 Februari.
Då utrymmet icke tillåter oss all i dag göra re-
do för alla förhandlingarne i detta Plenum, anse
vi oss främst böra upptaga diskussionen om 72 fn
Regerings-Formen, såsom det mårkvärdigaste, och
spara redogörelsen för motionerna tills i morgon.
Sedan Är Ekstrand, uti Borgare-Ståndets Ple-
num den 24 dennes hemställt, huruvida ej 72 S. i
Reg. Formen och 63 S. Riksdags-Ordn. borde före-
komma tll afgörande, och Hr Talmannen devuppå
svarat, att de föreslagne förändringar uti dessa 59.
skulle föredragas 1 grundlagsenlig ordning, väckte
HAr Potre, uti Plenum den 27 i denna månad,
ter derom fråga uti ett muntligt anförande, af un-
gefärligen följande innehåll: Borgare- Ståndets an-
seende uti det allmänna hade blifvit förnärmadt,
genom ett de senare dagarne kringlöpande, och ro
ligen äfven tull Er Talmanunens öron kommet rykte,
att Stäåndets öfvertygelse om 72 Sn blifvit rubbad
genom öfvertalande åtgärder; — om än den gamla
f:ns öde kunde anses afsiordt, önskade dock Hr
Petrd, att den inom Ståndet måtte få dö på ett ä-
rofullt sätt, och, för alt bereda en möjlighet der-
till, att saken företogs 1 nästa Plenum, eller helst
i detta, hvarigenom alla kalomnier skulle afskäras.
För ett sådant afgörande ansåg han ej något hin-
der möta, i afseende på Talmanskonklaverne, då
redan en, om ej flere, af de sedan sista Riksdag
nde grundlagsfrågor ne blifvit företagne hos
idd. och Adeln och i Preste-Ståndet. — Detta
nn err Petrgs yttrande understöddes af. Hr Wern,
som till stöd derföre anförde Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifveise af den 9 sistl. Februari, deruti Kongl.
Maj:t tillkännager sin önskan att frågorna om Grund-
lagsförandringar skyndsamt måtte företagas, och 47
9. 1 Riksdags-Ordn., 1 följd af hvilken han ansäg
det vara Ståndets rått att afgöra, i hvilken ordning
åärenderne skulle förekomma. Efter hans mening
hvilade således saken på Ståndets beslut, och afså-
dan anledning frågade han Ar Talmannen , om i-
frågavarande ämne i detta Plenum skulle förekom-
ma. — Som på denna fråga ej följde något svar,
sade sig Hr Wern vara nödsakad vänta tills längre
fram på dagen, då han skulle iterera sin förfrå-
gan. — Hr Eckerman begärde ordet, och förena-
de sig uti de af Hrr Pere och Weern gjorda fram-
ställningar om 63 och 72 fSS:nes snara föredragan -
de; — motivet härtill vore hans undersåtliga vörd-
nad för Kongl. Majit, som redan under den 8 sistl.
begärt, att grundlagsfrågor ne skyndsamt skulle fö-
retagas; — j heller ansåg talaren något hinder
derföre möta i afseende på Talmanskonklaver ne, då
andra Stånd redan afgjort dylika frågor. — Hävref-
ter fortsattes uppläsningen af motioner uti en eller
annan tumme; då ändtlligen ej flera sådana voro för
handen, tog Hr Talmannen till ordet och förkla-
rade, att som, i afseende på Grundlagsfrågorna, och
serdeles hvad som rörde 72 och 63 SS:ne, redan en
sådan hemställan , som den hvilken af Hrr Wern
och PetrE blifvit gjord, uti ett föregående Plenum
af en annan vard ledamot bragts å bane, och för-
hållanderne rörande denna angelägenhet derefler ej
blifvit andrade, så kunde han ej der på vu afgifva
annat svar,. sn det som då blifvit meddeladt; —
emedlertid fick han jemväl förklara, att ingenting i
denna sak af bonom blifvit uraktlåtet, hvarom han
åberopade de ledamöters intygande, som varil ho-
nom vid Talmanskonferensen följaktige. Efter hans
öfvertygelse skulle ej heller Kongl. Maj:t onådigt
upptaga en eller annan dags uppskof härmed. Om
Standet ej ätnöjdes med den framställning af saken
ban ov gjort, såg han siv nödsakad att hänskju!a
frågan till Konstitutions-Utskottets afgörande.
Hr Eckerman ansåg sig ha handlat i öfverens-
stämmelse med sin pligt, då han yrkat föredragning
af Grundlagsfrågorne. Då Ur Talmannen åberopat
de I: damöters intygande , som vid Talmans-konle-
rensen vorv närvarande, ansåg han sig skyldig alt
säga, — såvida Ref rätt uppfattade hans ultryck
— det ej något af Ar Talmannen blifvit underlåtet.
Br Helleday förenade sig med Hrr Wern och
Petve.
Hr Ekstrand instämde jemväl uti hvad Herrar
Wern och Petre yttrat; — i följd af 47 S. Riks-
Gdaos-Ordnirven matte det FETT Ständet att