hälligt nej! fortfor han: det kunde också vara ho-
nom alldeles likgiltigt, om främmande åhörare tillä-
tos vara tillstädes. Utan att i samma ordalag kun-
na återgifva hvad Hr Petrd yttrat om särskilta in-
sinuationer, verkande på Ståndets öfvertygelse, så
ansåg han dock ett sådant yttrande af Ar Petre,
lindrigast sagdt, ha bort uteblifva; han vore fast
öfvertygad, att sedan en Ståndsledamot tagit sitt
beslut, skulle ej något kunna förmå honom att vika
ifrån sin öfvertygelse.
Ar Petrg: Det första man af en talare, som upp-
träder på ett offentligt rum, har rättighet att föor-
dra, är, att han vet hvad han säger; som detta
emellertid ej vore fallet, i afseende på hvad Hr
Bååth yttrat, så begärde talaren att få sitt förra
anförande uppläst, i fall det till Protokollet vore
affattadt.
Ar Talmannen förklarade, i anledning häraf, att
det ej vore brukligt att yttranden till Protokollet
derur upplästes, innan detsamma vore justeradt.
Ar Petre begärde då tillstånd att få upprepa
sitt förra yttrande; sedan detta beviljats honom, å-
tertog han hvad han först i detta ämne anfört, med
enahanda ordalag, och hemstallde derefter ull Hr
Talmannen och Ståndet, om Hr Bååth haft skäl
till sin förolämpande framställning.
H- Bååth: Sedav Hr Petrds vu upprepat hvad
han säger sig förut ha anfört, så kunde dock tala-
ren hvarken förneka eller bifalla huruvida det var
sammanstämmande med det förra yttrandet; men
Or Petrgs mot honom gjorda beskyllning, att han
ej visste hvad han sade, ansåg han temligen o-
skicklig, och hemställde till Ståndet huruvida han
gjort sig skyldig till ett sådant tillmäle. Han yr-
kade derföre att Hr Petrd måtte gifva honom upp-
rättelse och för sitt så framställda yttrande erhålla
tjenliga föreställningar.
Ar Petre (med hetta): att Hr Bååth må få häl-
la till godo hvad han fått. Han tog ej tillbaka
ett ord af hvad han sagt. Det vore han, mes ej
Hr Bååth, som hade att fordra upprättelse.
Hr Talmannen upprepade sitt förra svar angå-
ende föredragningen af frågorna; — vägrade pro-
position derom; — sade sig, om Standet ytterli-
gare påyrkade den, vilja hänskjuta saken till Kon-
sututions-Utskottet.
Hr Helsingius: att han, sedan Talmannen sagt
sig vilja öfverlemna hågan till Konstitutions-Ut-
skottet, vore nöjd med att saken förblef sitt nu-
varande skick, tör undvikande al den tidsu!drägt,
som genom dess hänskjutande till Konstitutions-
Utskottet skulle uppkomma.
Hr Ekstrand trodde ej, att något längre uppe-
hål! kulle orsakas, genom att den lemnades till
Konstitutions- Utskottet. På derom framställd pro-
position, beslöt Ståndet att åtvöja sig med det
svar om föredragningen, som Herr Talmannen af-
eifvit, utan att saken till Konstitutions-Utskottet
skuile hanskjutas.
Af särskilt anledning bifoga vi här in extenso
Professorn Doktor Hasselroths anförande, i diskus-
sionen, öfver Prof. Agardhs motion i afseende på
bran vinsbränningen m. In.
Sedan jag, efter begärd bordläggning, hunnit taga när-
mare kännedom af Hr Prof. Agardhs den 17 dennes i Stön-
det upplästa sakrika anförande, får jag nu yttra mig öfver
det ämne, som deruti isynnerhet fästat min uppmärksamhet
och hvaruti jag till alla delar med Hr Professorn instämmer.
Den af Hr Prof. antydda förlägenhet, hvaruti landets mo-
dernäring jordbruket sig befinner, isynnerhet vållad af den
starka fluktuation i spanmälsprisen, som sedan ett decen-
nium ägt rum, är, åtminstone i vissa landsorter, lika tryc-
kande som obestridlig. Då jordbrukaren det ena aret, vid
inträffande missväxt, måste köpa spanmil till utsade och
brödföda till så enorma priser, alt han, vid timande bättre
årsväxter, knappast kan med 3:ne års afkastning afbörda
sin skuld, är lätt att inse huru menlig och förstörande en
sådan fluktuation är. Min landsort har derpå framställt
nog talande exempel. Efter 1826 års missväxt gällde råden
1 Skaraborgs Län 20 Rdr rgs och deröfver, och nästa år,
vid ymnigare skörd, föll den i hast nedtill 7. Efter 1830
års missväxt var förhållandet nära enahanda. Enskiltas
undergång och betydliga förluster för staten hafva deraf
varit oundvikliga följder. Af huru mycken vigt och ange-
lägenhet vore det ej således, att kunna utfinna ett kKorrek-
tiv emot denna förstörande fluktuation? Och ett sådant
har, till laudets stora båtnad, funnits allt intill 1323 års
Riksdag, då, med begagnad anledning af allmänna maga-
sinsinrättningens iråkade oreda genom felaktig förvaltning,
det lyckades vissa segrande intressen att alldeles uttränga
denna i sin princip för staten högst välgörande anstalt. Ty
hvem ville neka, att en austalt, som har det dubbla syfte,
att å ena sidan i goda är motverka spanmälsprisernes allt-
för djupa fall och bereda jordbrukaren afsättning, samt
derigenom, å den andra, grundlägga tillgång till mållligt
dyr undsättning inom landet, i missväxtår, är, då man för-
hicar dat fll äaian I fr sd
uraltningan I cn nrinern Vviäilocranda
mmm omäooolllllafmfmalllllbllDDBbhk0w- ee ... mb le oo w ÅhÅDa sv 2 sö i ou j wo nOmOOOHH — 7—. rr vbbeoooonnnnmemwwennmwmeoeoe——————-— ——— NO OO—— —— ? 4l:. evwvvnuxmmcsr—L--—Srnwmtht mb pm —
