hälligt nej! fortfor han: det kunde också vara honom alldeles likgiltigt, om främmande åhörare tillätos vara tillstädes. Utan att i samma ordalag kunna återgifva hvad Hr Petrd yttrat om särskilta insinuationer, verkande på Ståndets öfvertygelse, så ansåg han dock ett sådant yttrande af Ar Petre, lindrigast sagdt, ha bort uteblifva; han vore fast öfvertygad, att sedan en Ståndsledamot tagit sitt beslut, skulle ej något kunna förmå honom att vika ifrån sin öfvertygelse. Ar Petrg: Det första man af en talare, som uppträder på ett offentligt rum, har rättighet att föordra, är, att han vet hvad han säger; som detta emellertid ej vore fallet, i afseende på hvad Hr Bååth yttrat, så begärde talaren att få sitt förra anförande uppläst, i fall det till Protokollet vore affattadt. Ar Talmannen förklarade, i anledning häraf, att det ej vore brukligt att yttranden till Protokollet derur upplästes, innan detsamma vore justeradt. Ar Petre begärde då tillstånd att få upprepa sitt förra yttrande; sedan detta beviljats honom, återtog han hvad han först i detta ämne anfört, med enahanda ordalag, och hemstallde derefter ull Hr Talmannen och Ståndet, om Hr Bååth haft skäl till sin förolämpande framställning. HBååth: Sedav Hr Petrds vu upprepat hvad han säger sig förut ha anfört, så kunde dock talaren hvarken förneka eller bifalla huruvida det var sammanstämmande med det förra yttrandet; men Or Petrgs mot honom gjorda beskyllning, att han ej visste hvad han sade, ansåg han temligen oskicklig, och hemställde till Ståndet huruvida han gjort sig skyldig till ett sådant tillmäle. Han yrkade derföre att Hr Petrd måtte gifva honom upprättelse och för sitt så framställda yttrande erhålla tjenliga föreställningar. Ar Petre (med hetta): att Hr Bååth må få hälla till godo hvad han fått. Han tog ej tillbaka ett ord af hvad han sagt. Det vore han, mes ej Hr Bååth, som hade att fordra upprättelse. Hr Talmannen upprepade sitt förra svar angående föredragningen af frågorna; — vägrade proposition derom; — sade sig, om Standet ytterligare påyrkade den, vilja hänskjuta saken till Konsututions-Utskottet. Hr Helsingius: att han, sedan Talmannen sagt sig vilja öfverlemna hågan till Konstitutions-Utskottet, vore nöjd med att saken förblef sitt nuvarande skick, tör undvikande al den tidsu!drägt, som genom dess hänskjutande till KonstitutionsUtskottet skulle uppkomma. Hr Ekstrand trodde ej, att något längre uppehål! kulle orsakas, genom att den lemnades till KonstitutionsUtskottet. På derom framställd proposition, beslöt Ståndet att åtvöja sig med det svar om föredragningen, som Herr Talmannen afeifvit, utan att saken till Konstitutions-Utskottet skuile hanskjutas. Af särskilt anledning bifoga vi här in extenso Professorn Doktor Hasselroths anförande, i diskussionen, öfver Prof. Agardhs motion i afseende på bran vinsbränningen m. In. Sedan jag, efter begärd bordläggning, hunnit taga närmare kännedom af Hr Prof. Agardhs den 17 dennes i Stöndet upplästa sakrika anförande, får jag nu yttra mig öfver det ämne, som deruti isynnerhet fästat min uppmärksamhet och hvaruti jag till alla delar med Hr Professorn instämmer. Den af Hr Prof. antydda förlägenhet, hvaruti landets modernäring jordbruket sig befinner, isynnerhet vållad af den starka fluktuation i spanmälsprisen, som sedan ett decennium ägt rum, är, åtminstone i vissa landsorter, lika tryckande som obestridlig. Då jordbrukaren det ena aret, vid inträffande missväxt, måste köpa spanmil till utsade och brödföda till så enorma priser, alt han, vid timande bättre årsväxter, knappast kan med 3:ne års afkastning afbörda sin skuld, är lätt att inse huru menlig och förstörande en sådan fluktuation är. Min landsort har derpå framställt nog talande exempel. Efter 1826 års missväxt gällde råden 1 Skaraborgs Län 20 Rdr rgs och deröfver, och nästa år, vid ymnigare skörd, föll den i hast nedtill 7. Efter 1830 års missväxt var förhållandet nära enahanda. Enskiltas undergång och betydliga förluster för staten hafva deraf varit oundvikliga följder. Af huru mycken vigt och angelägenhet vore det ej således, att kunna utfinna ett kKorrektiv emot denna förstörande fluktuation? Och ett sådant har, till laudets stora båtnad, funnits allt intill 1323 års Riksdag, då, med begagnad anledning af allmänna magasinsinrättningens iråkade oreda genom felaktig förvaltning, det lyckades vissa segrande intressen att alldeles uttränga denna i sin princip för staten högst välgörande anstalt. Ty hvem ville neka, att en austalt, som har det dubbla syfte, att å ena sidan i goda är motverka spanmälsprisernes alltför djupa fall och bereda jordbrukaren afsättning, samt derigenom, å den andra, grundlägga tillgång till mållligt dyr undsättning inom landet, i missväxtår, är, då man förhicar dat fll äaian I fr sd uraltningan I cn nrinern Vviäilocranda mmm omäooolllllafmfmalllllbllDDBbhk0wee ... mb le oo w ÅhÅDa sv 2 sö i ou j wo nOmOOOHH — 7—. rr vbbeoooonnnnmemwwennmwmeoeoe——————-— ——— NO OO—— —— ? 4l:. evwvvnuxmmcsr—L--—Srnwmtht mb pm —