hvilken vi, då protokollet blifvit justeradt, skole ytter! igare reaovisa. Prosten AHylanders motion om inrättandet af sockenskolor remitterades till allm. besv.och ekon.utskottet och slutade förmiddagens plenum. (Redogöreisen för e. m. plenum följer i morgon). Borgare-Ståndets Plenum den 27 Februari. Då utrymmet icke tillåter oss all i dag göra redo för alla förhandlingarne i detta Plenum, anse vi oss främst böra upptaga diskussionen om 72 fn Regerings-Formen, såsom det mårkvärdigaste, och spara redogörelsen för motionerna tills i morgon. Sedan Är Ekstrand, uti Borgare-Ståndets Plenum den 24 dennes hemställt, huruvida ej 72 S. i Reg. Formen och 63 S. Riksdags-Ordn. borde förekomma tll afgörande, och Hr Talmannen devuppå svarat, att de föreslagne förändringar uti dessa 59. skulle föredragas 1 grundlagsenlig ordning, väckte HAr Potre, uti Plenum den 27 i denna månad, ter derom fråga uti ett muntligt anförande, af ungefärligen följande innehåll: BorgareStåndets anseende uti det allmänna hade blifvit förnärmadt, genom ett de senare dagarne kringlöpande, och ro ligen äfven tull Er Talmanunens öron kommet rykte, att Stäåndets öfvertygelse om 72 Sn blifvit rubbad genom öfvertalande åtgärder; — om än den gamla f:ns öde kunde anses afsiordt, önskade dock Hr Petrd, att den inom Ståndet måtte få dö på ett ärofullt sätt, och, för alt bereda en möjlighet dertill, att saken företogs 1 nästa Plenum, eller helst i detta, hvarigenom alla kalomnier skulle afskäras. För ett sådant afgörande ansåg han ej något hinder möta, i afseende på Talmanskonklaverne, då redan en, om ej flere, af de sedan sista Riksdag nde grundlagsfrågor ne blifvit företagne hos idd. och Adeln och i Preste-Ståndet. — Detta nn err Petrgs yttrande understöddes af. Hr Wern, som till stöd derföre anförde Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifveise af den 9 sistl. Februari, deruti Kongl. Maj:t tillkännager sin önskan att frågorna om Grundlagsförandringar skyndsamt måtte företagas, och 47 9. 1 Riksdags-Ordn., 1 följd af hvilken han ansäg det vara Ståndets rått att afgöra, i hvilken ordning åärenderne skulle förekomma. Efter hans mening hvilade således saken på Ståndets beslut, och afsådan anledning frågade han Ar Talmannen , om ifrågavarande ämne i detta Plenum skulle förekomma. — Som på denna fråga ej följde något svar, sade sig Hr Wern vara nödsakad vänta tills längre fram på dagen, då han skulle iterera sin förfrågan. — Hr Eckerman begärde ordet, och förenade sig uti de af Hrr Pere och Weern gjorda framställningar om 63 och 72 fSS:nes snara föredragan de; — motivet härtill vore hans undersåtliga vördnad för Kongl. Majit, som redan under den 8 sistl. begärt, att grundlagsfrågor ne skyndsamt skulle företagas; — j heller ansåg talaren något hinder derföre möta i afseende på Talmanskonklaver ne, då andra Stånd redan afgjort dylika frågor. — Hävrefter fortsattes uppläsningen af motioner uti en eller annan tumme; då ändtlligen ej flera sådana voro för handen, tog Hr Talmannen till ordet och förklarade, att som, i afseende på Grundlagsfrågorna, och serdeles hvad som rörde 72 och 63 SS:ne, redan en sådan hemställan , som den hvilken af Hrr Wern och PetrE blifvit gjord, uti ett föregående Plenum af en annan vard ledamot bragts å bane, och förhållanderne rörande denna angelägenhet derefler ej blifvit andrade, så kunde han ej der på vu afgifva annat svar,. sn det som då blifvit meddeladt; — emedlertid fick han jemväl förklara, att ingenting i denna sak af bonom blifvit uraktlåtet, hvarom han åberopade de ledamöters intygande, som varil honom vid Talmanskonferensen följaktige. Efter hans öfvertygelse skulle ej heller Kongl. Maj:t onådigt upptaga en eller annan dags uppskof härmed. Om Standet ej ätnöjdes med den framställning af saken ban ov gjort, såg han siv nödsakad att hänskju!a frågan till Konstitutions-Utskottets afgörande. Hr Eckerman ansåg sig ha handlat i öfverensstämmelse med sin pligt, då han yrkat föredragning af Grundlagsfrågorne. Då Ur Talmannen åberopat de I: damöters intygande , som vid Talmans-konlerensen vorv närvarande, ansåg han sig skyldig alt säga, — såvida Ref rätt uppfattade hans ultryck — det ej något af Ar Talmannen blifvit underlåtet. Br Helleday förenade sig med Hrr Wern och Petve. Hr Ekstrand instämde jemväl uti hvad Herrar Wern och Petre yttrat; — i följd af 47 S. RiksGdaos-Ordnirven matte det FETT Ständet att