VY IAEULIDO LES ORG IL rar A LI ah ILL STUNT, SUL IR UL nären kailade ett olyckligt misstag, emedan denna Lag var konstitutionsvidrig både till sitt innehåll och till sättet för sin uppkomst, då Statsmakterna egenmäktigt påtvingat en viss klass i samhället ett onus, som borde delas af alla. Hr G. J. af Dahlström: att alla de hemman, hvilkas värde icke öfverstiger 2,000 Rdr, måtte befrias från den afgift af 2 Rdr för hvarje 1,000:de, som nu är lagd på jordegendom. Dessa utgöra omkring :delar af Rikets jord, och i den påräknade Bevillningssumman skulle sålunda en brist uppkomma af 200,000 Rdr, men hvilken Motionären trodde lätt kunna fyllas genom en ökad bränvinsskatt. Denna lindring i jordbrukets bördor ansåg Motionären vara den enda rätta och behöfliga, samt den enda, som nu kunde och borde komma i fråga. Grefve Arvid Posse: Om ett låneunderstöd åt Motala verkstad af 200,000 Rdr, i 5 år räntefritt, och efter denna tid med lindrig ränta och betalningsvilkor, eller om sådant ej kunde beviljas, ett ökadt anslag af 12,000 Rdr årligen åt Flottan, för att kunna öfvertaga verkstaden, och der bygga de för henne behöfliga ångfartygen. År Lars Herman Gyllenhaal. Om vissa ändringar 1 Skiftesstadgan. Hr Carl Törneblad: om en löneförhöjning för Rikets Ständers JustitiesOmbudsman till parit med Justitiekansleren, hvilken jemlikhet väl vid förra Riksdagen beslutats, men ännu cj kommit till verkställighet. Fiiherre Löwen: om bränvinsbränningens inskränkning till 6 månader af året och dess skiljande från städerna. Hr Klingstedt: om ett årligt anslag af 333 1-3 Rdr åt Br Godlund för elektricitetens användande till de fattigas tjenst. Hr von SVahrendorff: om kraftigare medel till skogsåverkans hämmande derigenom, att denna betraktades som stöld. Hr Gripenstedt: att Riksmarkegången ej borde bestämmas lägre än till 7 Rdr. Motionären var sjelf ej Embetsman och ansåg sig derföre så mycket mer berättigad, alt yrka någon förmån för denna aktningsvärda medborgarekiass. Hr Gyllenkrook: om afskrifning af de 6,326 Rdr, hvarföre enkeftu Eneskjöld var lagsökt, hvarvid motionären anförde en koit resume af detta besynnerliga mål. Ar Charpentier: om en löneförhöjning för de ringare lönade kaptenerna vid artilleriet. Friherre Jakob Cederström hade aflemnat 12 eller 15 motioner angående åtskilliga ekonomiska lagars förändring. Hr vor Sydow: om nödvändigheten af förslag till en fattigvårds-stadga. Hr C. PF. Hammarhjelm om anslående af 1,333 Rdr 16 sk., eller 200 Pund sterling, för att förmå den skicklige Skottske Geologen Steffens att öfverflytta till Sverge, samt om upphörandet af den lindring i tull, som numera kom den Finska spanmålen och viktualievarorna tillgodo. Herr fNordenadler om bestämda befordringslagar för Embetsmän inom Postverket. Desse ensamme : voro undantagne från skyldigheten att undergå examen; de dervid engagerade tjenstemäns belägenhet var också verkligen beklagansvärd; ytterst få af dem erhöllo vågra af de bättre befattningarna inom verket; sådana borttagas af Militärer, hvilka ej förstodo de dermed förbundna göromålen, utan här sökte en fristad undan sina förstörda affärer, och blott de obetydligare platserna, som de ej ansågo mödan värdt att begära, blefvo öfriga åt dem, som ägnat sin tid åt Postverket. Detta borde ändras, hvar och en som sökte en syssla vid verket, borde der förut hafva tjenstgjort någon viss tid o. s. v. Hr Rosenquist af ÄÅkershult om bysättningens upphörande eller åtminstone om dess inskränkning till en tid af högst 3 år och för fordringar af minst 5300 Rdr banko. Då Grefve Lewenhaupts motion om ett ökadt anslag för Lifbeväringens officerare företogs till remiss, anmärkte Grefve Anton Gyldenstolpe olämphgheten af, att representanter uppstego, för att motionera dylika anslag, hvilka, om de pröfvades vödiga, utan tvilvel skulle föreslås af Regeringen, ty hvad man än måtte anmärka emot denna, kunde man åtminstone visst Icke förebrå henne njugghet i fordran på bögre anslag, minst till förmån för dem, som tillhörde Konungens lifvakt. En fråga vore dessutom huruvida en särskilt officerskorps I för Lifbeväringsregementet vore af så stor behöf