allmänt intresse voro: Peter Persons från Örebro län:
om obehindrad utförsel af tackjern samt ökad smides-.
rättighet, (hvartill vi framdeles torde återkomma.)
Insulins: om upphäfvande af 1827 års skiftesstad-
ga. Med anledning af sistnämde förslag uppstod
en rätt liflig debatt. De särskilta åsigterna tyck-
tes dock deri komma öfverens, att en och samma
skiftesförfattning ingalunda är lämplig för den sto-
ra landsträckan mellan Ystad och Haparanda.
På eftermiddagen remitterades till Stats-utskottet
Kongl. Maj:ts nådiga propositioner och skrifvelser:
Om kurhus-afgiftens fortfarande; Om afskrifning af
Upsala Akademis resterande skuld till Riksgälds-
kontoret; Om ytterligare statsanslag för armdens
pensionskassa etc. Mot sistnämde proposition upp-
läste Anders Danielsson ett anförande, som vi i ett
kommande blad vilja in extenso meddela. Vidare
remitterades Kongl. propositionen angående Genve-
rals- och Amiralspensiovers uppförande å allmänna
indrsgoingsstaten. Med anledning af denna propo-
sition uppläste Johan Jakob Rutberg ett ganska
märkligt anförande, i hvilket nästan hela ståndet
instämde, och som vi derföre här meddele in extenso:
Rutberg: Då detta Hedervärda Stånd i allmän-
het instämt i min vän Anders Danielsons yttrande i
anledning af Kong!. Maj:ts Nådiga proposiuon om
Statsverkets tillstånd och behof, och derigenom tyd-
ligt tillkännagi:vit sin öfvertygelse, att nationen ic-
ke förmår bära högre Stats-utgifter än dem före-
gående Ständer beviljat, borde alla vidare anmärk-
vingar anses öfverflödige vid den ytteriigare tillök-
nivg 1 dessa utgifter, som åsyftas med Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition om sex nya pensioner å stat
för afskedstagande Generals- och Amirals-personer,
om icke sjelfva ämnets beskaffenhet i min öfverty-
gelse fordrade några särskilta ändringar.
Det är oss bekant, och sjelfva den Kongl. propo-
sit:onen påminner äfven derom, att Kongl. Maj:t vid
förra Riksdagen begärde nio pensioner för Genera-
btetet att uppföras å allmänna indragnings-Staten;
men att Rikets Stävder då icke funno tillgångarna
medgilva mer än 2:ne sådane. Så beskaffad var Ri-
kets ställning vid en Riksdag, som utmärkte sig till
den grad af frikostighet, hvilken vi och hemmava-
rande nogsamt känna. Och hafva väl bhändelserne
under den sedermera förflutna korta tiden gjort oss
rikare eller beredt flere tillgångar för att anslå gra-
ulikationer till en mängd ötverflödiga Generaler,
hvilkas öfverlopps-avtal tillkommit genom organisa-
tion af det högre armebefäl, som Regeringen sjelf
sedermera funnit onyttigt? Svaret härpå kan icke
vara tvifvel underkastadt.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition framställer så-
som en för armeevs tjenstbarhet lika mwvödvändig,
som af billigheten påkallad fordran, att ålderstigne
Befälhafvare må, med bibehållen inkomst, kunna
lemoa rum för yngre, som genom utmärkta egen-
skaper förvärfvat förtroendet att dem efterträda,
och hos hvilka den verksamhet och drift, som åren
neka de förre, ännu är att påräkna.
Härvid vågar jag fasta uppmärksamhet på den
lyckliga omständighet, att Kongl. Maj:t, i sitt Tal
vid R:ksdagens öppnande, mötte Rikets Ständer med
hoppet om fredens ostörda bibehållande. Utan att
tilltro mig kunna bedöma i hvad mån det nyss an-
förda motivet, i den Nådiga propositionen, är af för-
hållandet med vårt nu varande generalitet fram-
kalladt, är jag likväl öfvertygad, att många med mig
dela den tanken, att alla dessa befälhafvare äro pog
skicklige, för att äfven vid en högre ålder bestrida
sine platser, så länge freden räcker, äfven om de-
ras verksamhet under tiden skulle påkallas till ett
eller annat öfningsläger. Blir åter krig, så inträf-
far sannolikt hvad den Nådiga propositionen om-
nämner, eiler att de ålderstigne och orklöse måste
efterträdas af yngre och kraftfullare personer; men
dervid torde tillika böra erinras, att då Rikets Stän-
der, i händelse af krig, skola sammankallas, blif-
va de ock alltid i tillfälle att hålla de gamla ska-
deslösa, för det de icke kunna vidare, såsom under
fredstiden låtit sig göra, försvara fäderneslandet.
Det är i alla fall en känd och bekräftad erfarenhet,
att Generaler, som varit det under en lång fred,
sällan fortfarit act utöfva denna befattaing under
påföljande krig, hvilket innefattar helt olika saker.
Rikets Ständer skulle sålunda genom sitt bifall
till förslaget, hvilket under freden är obehöfligt,
endast ådraga sig en dubbel förbindelse genom den
till afventyrs, uppkommande nödvändigheten, att vid
krigets inbrytande : särskilt pensionera de Genera-