neslandets stora sak, kanska i någon mån vår tilfö-
rene bepröfvade tillgifvenhet, mine Bröder! vårt
fasta förtroende, hvars kallelse han hörsammat, och
i annat än gemensamt väl bjuda vi honom förgäl-
ves någon belöning; men skall det en gång förlåtas
oss att, för uppfyllandet af hans behof här, hafva
påfordrat hans egna tillgångar? Härpå begares
Statsutskottets begrundande.
I sin mån får detta äfven gälla för ståndens No-
tar er, och om Kanslister och extra Kanslister har
jag åter icke tid att förspilla många ord. Likväl
kan jag icke underlåta att härvid hafva erinrat,
det jag icke älskar utskottets tillämpning af den gam-
Ja grundsatsen, att tomma hundar Jaga bäst, såsom
längesedan vederlagd och förkastad af tiden. Ärao
vi icke samlade här för att bereda allmän trefoad
och belåtenhet? Och vi skulle, neml i hvad oss
kunde ankomma, göra vår närmaste omeifning till
representanter af hunger och nöd, hvilket måtte
hafva varit Utskottets mening, då det ull utförda
belopp föreslagit aflöningarne eller de såkallade för-
skotten öfver kanslisterna. Inte vill jag förmoda,
att det till deras befattningar erfordras just någon
duglighet 3 men en slags kondnit, någon såkallad
alitliohet tror jag äfven hos dem vara att värde-
ra. Och hura vill man väl vänta, att personer blott
af dessa företräden låta sig uppebållas kanske året
om i våra göromål för en knapp brödföda och en
utsigt, så mycket ovissare som den botas af Stats-
utskottets bepröfvande, att vid Riksdagens slut få
någon aflöning för en möda, som ingen mera mins.
Den åberopade 24 T- Riksdagsordningen lägger intet
binder i vagen att när som belst bestämma hvad
kanslipersonaien har att påräkna. Och den upp-
muntran må väl skäligen förunnas dessa våra ändå
oumbärliga biträden, att de få veta den iön, för
hvilken de arbeta, och hvilken jag förmenar, utan
fara för öfver drift, kunna utfistas till hvad alltse-
dan 18:12 varit vanligt, så 1 afseende pir beloppet,
som tiden för dess beräknande.
Med den besparing, Utskottet för öfriat haft i
sigte, är det märkvärdigt, att dess egen Kanslibetje-
ning hugrats med högre förskoiter, än hvad för
öfrige Utskotten föreslagits. — Går beräkningen der-
på ut, att genom de högre förskotten grundligga
slutliga anspråk på en högre aflöning, måste jag be-
strida den. Anser Statsutskottet åter sin Kansli-
personal hafva mindre kredit, än deras vederlikar
inom stånden och öfriga ntskotten, samt för-
thy nödgas påkalla en ökad frikostighet på förband 3
så har jag i denna del ingenting emot förslaget,
som jag för öfrigt anhåller på ofvan upptagne grun-
der måtte återremitteras. Nils Insulin.
Från Stockholms län.?
Många hördes dela Insulins åsigter, — hvilka i
flera variationer uttalades frön åtskilliga håll
Strindlund anmälde, det han i Utskottet ifrat syn-
nerligen mot obkheten i Landtmarskalkens och Tal-
männens projekterade arfyode, och hvad kanslibe-
tjeningen beträffar, inser hvar och en hvilket infly-
tande densammas skicklighet har på ärendernas
skyndsamma gång.
Han yrkade derföre ifrigt på återremiss, hvilken
äfven af Ståndet enhälligt bifölls.
Slut från N:o 46 på Hr Nordenankars anfö-
b JR a a