es Å S--
skulle O:ienaten förblifva uti ett beständigt neutra-
litets tillstånd.
På dessa preliminära grunder skulle detta fredli-.
ga politiska system stödja sig, åter befolka och Cci-
vilisera en del af jorden, och under tidernas lopp
skulle under en gemensam frändskap emellan men-
niskora-ernre, religionerne, sedevne, industrien och
upplysoingen Europa sammemansmälta med Asien. Jag
vill ej utbreda mig angående de materiela resulta-
terne af en dylik politisk organisation. De äro
oräkneliga, och förklara sig sjelfva. Ännu mindre
vill jag anföra något angående territorial-indelnin-
gen och om storleken afde protektorater, som kom-
me att åt hvarje makt anvisas. Detta må blifva
kongressers verk, ett resultat af undersökvivgen om
olika intressen och af konvenicnsen. Här kunde äf-
ven den politiska jemvigten komma i fråga för de
Europeissa makter, hvilka vid delnirgen af dessa
protektorater horde mindre gynnas, och här kunde
äfven grunderne för Emopas olika slag af natona-
litet eel:gt sedernas sympatier och gvrinsornas for-
dringar närmare bestämmar. Har ett stort och nyt-
ligt system en gång vunnit insteg, så verkar det
fördelaktigt på alla andra systemer. En politisk
sanning föder ouvdvikligt ardra sanningar, en bred
och rak väg förer till Ivekliga och oväntade resul-
tater. Dessa äro de iddeer jag velat utså och fram-
lägga för edra rådplägningar. Jag har uti en af de
senaste sessionerna för eder talat om de stora och
välgörande resultater, en sådan politik skulle medfö-
ra för mensklighetens fortsaridande och på den mo-
raliska och religiösa civilisationen. J insen nu, hvil-
ka resultater samma politik skulle hafva för Euro-
pa, och hvilken ny omfattarde och laguikmältig väg
den skulle öppna för oceidentens rivaliserande nato-
ners ärelystnad, för deras lif, handel, industri och
oaflåtliga verksamhet. Sen eder omkring. MM. H.
midt under edra undransvärda framsteg suckar och
klagar folkmassan; detär något som fattas den, som
den blinvdt fordrar af politisen, af kriget, af arbe-
tet, och som J icke kunnen gifva den. Eder till-
tagande civilisation, edra mångsidiga kunskaper, eder
mer på djupet gående lärdom, eder genom nya passio-
ner väckta verksamhet hafva hos eder uppväckt nya,
otaliga behof, hvilka S uti eder närvarande beligen-
het ej kunnen tillfredsställa. Edert b-hof är två-
faldigt: en moral, som garanterar upplysningen. —J
arbeten, och skolen fortfarande arbeta derpå, att
tillfredsställa folkens första behof; men något an-
nat. är ännu af nöden: en owfattande verkningssfer
svarande emot krafterne och den äregirighet, som
undervisningen allt mer och mer hos er utvecklar,
en närivg för edert oaflåtliga sträfvande, eder törst
efter arbete och rikedom; jag menar: Kholonier.
Tron J, utt om Rom ej bemäktigat sig verlden, om
det ej på det Romerska universum, likasom en allt
för fylld bikupa hade utbredt sitt öfsverflöd af kraft
och verksamhet; om det cj haft provinser att lem-
na sina demagoger; om det ej haft några länderier
att utdela bland sina veteraner; tron J, att det ej
hundrade gånger hade gått under, sönderslitet af si-
na egna händer, qväfdt af sin egen lifskraft, sitt eget
energiska öfverflöd? Detta kände Rom, M. H., och
dess instinkt var eröfring. Det nya Europa är det-
samma som Rom var. Dess instinkt äv arbete och
civilisation; en hög instinkt, lika mycket upphöjd
öfver Roms, som vår moral, religion och kärlek är
höjd öfver slafveriet, barbariets offentliga ratt.
Välan! m. H., måtte Europa förstå sig sjelf! Måtte
hon kolonisera Asien och Afrika; målte hon på
dessa ödelagda kuster utbreda ötverflödet af sin
verksamhet, med sina ädla passioner, sin fortskri-
dande civilisation och religion; måtte hon intränga
till dessa öfvergifna regioner, från hvilka en afund-
sam, sjelfmördande pohtik föralltid ville henne ute-
stänga; och J, M. H., ställen eder i spetsen för det-
ta mensklighetens heliga korståg, uvder det J anta-
gen den idd, hvars frö redan 2or i hela orienten,
och af hvilken jag icke har annan ära, ön att först
hafva framställt den för eder.
Slutehgen, M. H., blott en exrda anmärkning. J
hafven betäckt hafvet med edra krigsskepp, J haft
ven, som alla Europeiska va torer, underkastat er
visitationsrättens förnedring, J hafven uppolfiat nä-
stan alla edra kolonier, dertiil drifne at mensklig-
betens allsmäktiga instinkt, som ar starkare än alla
intressen, och detta för att förhindra handeln med
några elzndiga Negrer, hvilka girigheten säljer åt ty-
ranniet. Nu är fråga om att frisöra deo ena bälf-
ten af verlden, att för alltid uttorka sjelfva källan
till slafveriet.. Kunnen J väl vid denva fråga hysa
några betansligheter? Och skulle väl ett dylikt re