gemensamt fädernesland, 1 dag underdänige, 1 mor-
gon upproriske emot de Paschar, hvilka Konstant:no-
pel skickar till deras plåga, utan ennan besämmel-
se än att frånrycka dessa folkstammar deras prekä-
ra hjelpmedel, och alt utvidga öknarne omkring sig.
Odiscipiinerade korpser under namn af armeer
kringstryka provinserne, hvilkas invånare taga
flykten vid deras annalkande. Sen dessa omkring-
irrande folkslag, i dag här, i morgon der, på det
tyranniet ej må erfara, hvarest de äro att träffa:
sen ställen utan odlare, haf utan farkoster, floder
utan bryggor, länderier utan ägare, byar af ler och
rör, en bufvudstad med träkojor; ruiner och härj-
ningar på ala ställen. Detta är det Ottomaniska
riket. Midt ibland dessa ruiner, dessa härjningar,
visa sig i hvarje provins några tusende Turkar, det-
ta rikets verklige invånare och herrar, alla kon-
centrerande sig i städerne, sömnige, modfällde, icke
arbetande, Iefvande af det lagliga rof de göra från
den kristna arhbetssamma folkklassen. Och detta ri-
ke, M. HF, uppväger ensamt heia Europa; dess him-
mel är mera skön, dess jord mera fruktbar, dess
hamnar större och säkrare, dess proågukter dyrba-
rare och mångfaldigare; det omfattar 60,000 qvadr.
mil. Låtom oss nu betrakta dess militära och po-
litiska läge: Walachiet och Moidau erkänna endast
till namnet dess suveränitet, och äro i sjelfva verket
oafhinzisge under Rysslands garanti. Servien, hvilket
utgör tredjedelen af Europeiska Turkiet, har flera
gånger upprest sig, och förklarat sin oafhängighet
under fursten Miloschs, en förslagen och modig pa-
triots, regering, en man värdig att befiia och civi-
lisera ett folk. Bulgarerne, hvilka med sina stora
och talrika byar betacka sidorna af Balkan, en tal-
rik, redlig och arbetsam nation, utsträckande sig än-
da till trakten af Adrianopel, lemna endast få
Turkar tiliträde, och söka att alldeles utdrvifva dem.
Macedoniska — bergländerne äro befolkade med
Grekiska, Albanesiska och Arnautiska stammar, de
fleste äfveniedes kristne, rebelliske vid hvarje gyn-
nande tillfälle, färdige att eröfra denna stormfulla
frihet, bvarpå Morea gifvit dem exempel. Morea,
Negroponte, hafva fullkomligt frigjort sig under
skydd af Europeiska makter. Slätterne emellan
Adrianopel och Konstantinopel äro fullkomligt ut-
blottade på innebyggare. AF Arkipelagens ösr äga
Engelsmännen besittningen af de 7 Joniska, och de
vid kusten belägna äro inbegripne under den Gre-
kiska oafhöngigheten. Candia tillhör Paschan at
fgypten. Cypern tillhör ängu Turkarne; men den-
ata besittning, So timmars väg lång och 20. till 25
ämmars väg bred, som helt och hållet är tjenlig
till odling, och har tropiska produkter i öfverflöd,
närer endast en befolkning af 20, till 30,000 Cv-
tiska Greker, hvilka stå under några huvdrade
urkats berravälde. På denna ö utbryta uppror
ghnska ofta, och ingenting annat ån bristande ga-
ranti alt bibehålla oafbängigheten bindrar invå-
tarne utropa den. Rhodus är i samma belägen-
het. Stanchis, Mitylene, Chios, alla befolkade af
Greker, hafva endast under de mest smärtsamma
känslor och vilkorligt återvändt under Portens her-
ravälde, Samos motstår ännu ensam Storherrus flot-
tor.
Den hufvuddel af mindre Asien, hvaraf endast ku-
sterne äro bebodde, detta omätliga Caramanien,
som fordom omfattade flere konungariken, inne-
håller nu endast ödemarker. Och likväl finner
tan här ännu de största inassor af den Mahome-
danska befölkningen. Med undantag af Brussa,
Smyrna, Konich och Kiutahia, fyra stora städer,
hvarest den Turkiska befolkningen har öfverhan-
den, står det öfriga under Turkomanernes välde,
er vild och nomadiserande folkstam , som betäeker
sidorna af Taurus, som derstädes försvarat sig emot
Pascharnes tyranni. Män kan göra sig ett begrepp
om styrkan af det nationalband, som förenar dessa
Sfånder och dessa städer med hufyvudstaden. om jao
berättar, att wonder sista kriget tvenne officerare,
hvilka på 5o timmars afstånd från Ibrahim Paz
scha skickades af denne till Smyrna, förmådde
Yenoa stad af 100,000 gälar att erkänna Paschars
anktoritet, och att invånarne i Caramanien ej mot
honom uppställde en enda soldat. Syrien, denna
verldens trädgård, är ännu den skönaste och frukt-
baraste delen af Orienten. Nomadiserande Ara-
Her, jordbrukande Araber, Druser, Matualis, Ma-
goniter, Muselmänner och Syriska Greker lefva der
öch dela sins emellan landet; Turkarae utsöra
knappt en tjugondedel af befolkningen. Städerne
Vid kusten Alexandretta, Latakia, Tripoli, Boyrath-
— me
Öna Rn eten eat