Jag vänder raig nu till de lagstiftares höga vis-
het, hvilka rikta sina blickar ej allenast på en en-
da punkt af Europa; icke endast på dagen och mor-
gondagen; och jag beder dem om någon uppmärk-
samhet. Hr Bignon, hvars erfarenhet och stora öf-
verlägsenhet uti diplomatiken jag med eder värde-
rar, har i går afhandlat orientaliska frågan, med
de riktiga åsigter och den djupsinnighet, som alltid
utmärkt honom. Jag gillar nästan alla hans ider,
och egnar, såsom han, åt Polen mina välgångs-
önskningar och tårar. Men han hav ej rätt fattat
min åsigt, och tilläfventyrs orätt tolkat mina första
betänkanden. Jag vet, lika så väl som han, huru stor
klokhet. varsamhet, och betänksamhet den utläna-
ska politiken fordrar: äfven kunde det ej talla mig
in, såsom Hr Bignon tyckes tro, att vilja uppmana
Franska regeringen att ingå på banan af en ny po-
litik, endast i afseende på Turkiet, utan jag ville
först fästa Europas uppmärksamhet och eftertanka
på en i min tanka nära förestående politisk förän-
dring. Under det han lemnade sitt bifall till de af
mig yttrade önskningarne angående framgången för
denna humana politik, tyckes han dock ännu på
lång tid förvisa den inom den storhjertade illusia-
nens gebit. Jag är förvånad, M. H., att en stat:-
man, som sjelf uti femton år tillhört en moderat
och praktisk opposition, hvilken årligen för rege-
ringen framlagt åsigter och politiska systemer, utan
att statsmakten vetat antaga dem; jag är förvånad,
säger jag, att en sådan man nu slutar sig till Rege-
ringen, för att angifva ett, ehuru djerft dock lätt
verkställbart och nödvändigt, system såsom omöjligt
och såsom en politisk illusion.
Vi måste, M, H., vara på vår vakt emot denna
regeringarnas motståndsanda, som hos dem genom
vanan blifvit natur. Mensklighetens billigaste for-
dringar blifva pi detta sätt behandlade såsom en
chimere. Blef icke äfven kristendomens införande
betraktad som en sådan dröm! VWVoro ej mensklig-
hetens emancipation, slafveriets afskaffande, Amerikas
koloniserande, de Föreata Staternas oafhängighet,
Greklands pånyttfödelse, negerbandeins afskaffan-
de äfven drömmar. Och likväl genomdrefvos alla
dessa af Regeringarne så länge bekämpade resulta-
ter. Så skall det äfven gå ned det förslag jag nu
har den äran att förelägga eder. Mine Herrar, vår
Franska filosofi har en maxim, som med rätta
sager, att våra stora tankar komma från hjertat;
man kunde med större skäl säga att uti politiken
komma de stora tankarne från folket. Folket är
mensklighetens hjerta, den alltid brinnande ävil,
från hvilken de nya och fruktbärande ideerna upp-
blossa och genom ett slags allman instinkt fortplan-
ta sig en låmg tid, innan Regeringarne antaga dem.
Jag vänder mig derföre företrädesvis till eder, M.
H., såsom representanter af denna höga instinkt,
då jag nu i afseende på orienten för eder fram-
lägger ett nytt politiskt system. Jag skall närmare
förklara mig. M. F.: jag vill icke, att Turkiet går
under, att ett stort rike återgår till intet, eller
återkastas till Asiens öknar. Jag vill ej att en ci-
viliserande fanatism må genorn svärdet göra plats
för civilisationen. Bevare mig Gud derifrån! Vi
skulle då vara barbarer. Jag högaktar och älskar
Turkarne; jag hyser för dem en känsla, som på-
tvingar sig alla dem, hvilka, liksom jag, haft till-
fälle att lefva bland detta storsinnade folk. Men
om jag är skyldig sanningen och tacksamheten att
låta denna menniskostam såsom individer, såsom en
menniskofamilj, rättvisa vederfaras, så är jag äfven
skyldig menskligheten att förklara, att den såsom
regering, och i synnerhet såsom administration, är
att anse såsom den mest absoluta negation af hvarje
möjlig samhällsförening, såsom barbari, i dess mest
brutala sanning, såsom ett permanent och organi-
seradt sjelfmord af imenniskoslästet. Då här är frå-
ga som verkliga fakta, så torde mig tillåtas att åbe-
ropa några anmärknicgar, hvilka jag ämnar för eder
anföra. Om J, M. H., hören talas om ett rike,
om en omältlig stat, som upptager de skönaste de-
lar af Europa och Asien, och intager mer än hälf-
ten af Medelbafvets kuster, så gören J eder natur-
ligtvis om orden nation och stat ett begrepp, ilikhet
med det man vanligen gör sig om dessa ord. J före-
ställen eder strax ett fädernesland, en familj, en egen-
dom, ett genom menniskohänder bebodt och förskönadt
.land. J sen der uppkommande städer, hvarest familjer
tillväxa och efterträda hvarandra; en konsangvini-
tet emellan menniskorna och jorden, om jag så får
uttrycka mig, och derutaf denna känsla af egendom,
Aenra comhällomeoennickane andra natur bösrir ce