SKOTTET RS TA TEE
Men af allt det betänkliga och oroande, den K. pro-
positionen innehåller, kan i vår tanka ingenting jemfö-
ras med de vådor för framtiden, hvarmed införandet
af statsskulds-systemet under närvarande förhål-
landen hotar. Vi tillhöra icke deras antal,. som
ovilkorligt förkasta detta system; vi inse tvertom
billigheten af den princip, som ligger till grund för
detsamma: att fördela kostnaderne för sådane all-
männa föremål, af hvilka framtiden dragev fördel,
äfven i någon mån på framtiden sjelf. Då ända-
målet är gagneligt för staten, och lånet ställes på
bestämd amorteringstid, se vi e hvarföre icke den-
na utväg skulle kunna begagnas af det allmänna,
lika väl som af den enskilte, hvilken med klok om-
tanka och försigtig husbållving, 1 denna anticipa-
tion på framtidens tillgångar ofta kan finna ett me-
del till verkställande af företag, som förbättra bans
ställning, och hvilka, utan kreditens häfkraft, skul-
le hafva öfverstigit hans förmåga. Men då vi så-
lunda icke ogilla principen i sin allmänlighet, för-
bise vi dock icke, att den i verkställigheten kan le-
da till de mest förstörande verkningar för land och
folk, om icke vissa moraliska garantier finnas, som
irygga mot missbruken al dess användande. Dessa
garantier tro vi ligga dels i styrelseus sant nationela
r
iktning, dess känsla af sina
HH
i pligter imot folket, samt
det förtroende till dess hushällsaktighet och spar-
samhet, hon genom sitt handlinsssatt kunnat ingifva,
cr
nn
Se
dels — och förnämlisast hos representationen. Ar
denna hvad den bör vara: blomman af nationens stats-
mannabildning, och elt troget uttryck af folkets vilja;
befivoer den sig i en sådan ställning till styrelsen,
att den kan gilva kraft åt denna vilja, äfven då
den skulle så emot möktens övskningar — då tro
vi, att faran för ett oklokt och öfverdrifvet an-
vändante af kreditsystemet vore så ringa, att rår
gon gäng vore lämpligt att begagna det för uillfälliga
behöof. Men saknas dessa garantier hos regering
och representation; är sen förva slösande, tillgif-
g, endast utgör ett svapt
värn emot maktens ivflytelser, och derigenom kan-
ske biott ett redskop 1 Regis hand — då tro vi
alt statslånssystemet, genom det vissa missbruk der-
af man kan förutse, invesluter frön tll så stora
olyckor för det land, der aret under dessa förhål-
lavden skulle införas, att det aldrig bör komma i
fråga. Vi lemna åt hvar och -n att sjelf efteisin-
na, huru det bos os är beskaffadt med de garan-
tier vi nämt; men dölja ej vår öfvertygelse, att
mycket — ganska mycket — beböfver blifva an-
vorlunda i vårt samhälle, innan man kan våga an-
se etl kredit-system bär för avnat än en port, ge-
vom hvilken förvånande projekter af alla slag,
kaserner, kanaler, raketkorpser, jerneisterner Cec,
ven kasiniressep mer ån nationens, och den senare,
i följd ar sin sammansättning
skola rusa in öfver nvatioven, och venom den verk-
lighet, dem utan tvifvel kommer att beskäras, ut-
arma och ödelägga folket. Vi hoppas att våra re-
presentanter måtte besinra detta; att de icke af
fagra förespeglingar måtte låta sig inledas i ett
system, som åtminstone är för tidigt hos oss, innan
vi fått en kraftfull och nationell representation,
och som, genom den utveckling detta system här
skulle erhälla, otvifvelaktigt komme att bereda för-
störande följder, Det är redan ominöst alt de fö-
remål, för hvilka det nu sättes i fråga att införas,
äro helt och hållet militara; att intet enda afser
framkallande af produktion, intet enda någon plan
vill förbättring i folkets belägenhet. Ait fondsy-
stemet här skulle blifva ett fideikommiss för Tred-
je Hufvudtteln, synes således föga tvifvel un-
derhastadt. Under disjosision af de ymniga till-
gångar det skulle lemna, komme utan tvifvel,
såsom smulor från det rika bordet, en oupphörlig
serie af lönveförbättrivzar, nya tjenster och andia
emolumenter att beredas för hela denna längtande
skara, hvars blickar lita till staten, som en stor
försörjningsanstalt. Huruvida dessa konsideratio-
ner förmå afbålla Riksens Ständer från det vådli-
ga företaget, att, under närvarande förhållanden,
införa skuldsystemet hos oss, kunvna vi vaturligt-
vis icke bedömma; men det veta vi, att det för-
troende folket ännu hyser för dem, icke kommer
at: öfverlefva den stund, då de öfver landet öpp-
va denna olycksbringande Panvdosa-ask.
Rådmannen Doktor Wijkman bar begärt rum för
nedanstående skrift. Dess ändamål är att öfver-
skyla det förut, detta blad omförmälte, företaget
ov rr TT 1 ÅG I Alläe Att för andra måNnvcen