te, 1 hvad det angick de disponerade 10,000 Rdrne till FolkSkolan, Onsdagen den t11:te nästlidne December eller några dagar innan 6 månader efter testators död voro förflutne, inför RådstufyuRätten i U psala bevakadt. Strax derpå instämdes af Kongl. Sekreteraren N. W. Forsluad, till bewmalte domstol, de 3:ne Direktionens ledamöter, äfvensom pluraliteten af Borgerskapets Äldste, som om testaments-bevakningen sig förenat, med påstående att bevakningen måtte förfalla och utan afseende lemnas. Således har Er Forstund junior, och hvarken jag eller de öfrigt: , som i bevakningen deltogo, inkaminerat målet vid donmastolen , ) der det första gången den 30:de December förevar d), och ännu är under afgörande. Sådant är förhållandet. Må nu den opartiske bedömma saken. Aldrig har man väl förut hört i Sverige det laggas någon eller någre till last, hvilka haft sig vården och förvaltningen af Inrättningars, bildade ad pios usus, angelägenheter anförtrodde, att formaliteter uti bevakande af dylika Inrättningars förmåner blifvit för mycket iakitagne, aldraminst i frågor af den problematiska beskaltfenbet, att utgången kan synas tvifvelaktig för sjelfva vederparten, såsom den anonyme skuiftställaren i Dzegbladet låter påskiva. Deremot bar flera gånger både ansvarsoch ersättnings-skyldighet drabbat dem, hvilka ex officio varit pligtiga att bevaka allmänva Inrättningars fördelar, men i uppfyllandet häraf åsidosatt en enda formfråga. Slutligen får jag förklara, att hvarken tid eller Riksdagsmanna-kall tillåta mig vidare skriftvexling med Hr Forslund, hans anonyme försvarare eller hans konsorter här elier i Upsala. Jag lemnar det smädefulla åt föraktet. ) Mä lagen tala. Man kan få orätt inför domstol, men ändå hafva haft rätt vid formernes iakttagande.) Måtte så väl i denna enskilta som alla allmänna saker, ensidigheten samt alla enskilte egennyltiga berökvingar. de må vara påtagliga eller vilja på smygvägar göra sig gällande, föraktas, och en gång ur samhället försvinna. Stockholm den 19:de Februari 1934. S. J. FVijkman.