te, 1 hvad det angick de disponerade 10,000 Rdrne
till FolkSkolan, Onsdagen den t11:te nästlidne De-
cember eller några dagar innan 6 månader efter te-
stators död voro förflutne, inför RådstufyuRätten i
U psala bevakadt. Strax derpå instämdes af Kongl.
Sekreteraren N. W. Forsluad, till bewmalte domstol,
de 3:ne Direktionens ledamöter, äfvensom pluralite-
ten af Borgerskapets Äldste, som om testaments-be-
vakningen sig förenat, med påstående att bevaknin-
gen måtte förfalla och utan afseende lemnas. Såle-
des har Er Forstund junior, och hvarken jag eller
de öfrigt: , som i bevakningen deltogo, inkaminerat
målet vid donmastolen , ) der det första gången den
30:de December förevar d), och ännu är under af-
görande.
Sådant är förhållandet. Må nu den opartiske be-
dömma saken. Aldrig har man väl förut hört i
Sverige det laggas någon eller någre till last, hvil-
ka haft sig vården och förvaltningen af Inrättnin-
gars, bildade ad pios usus, angelägenheter anförtrod-
de, att formaliteter uti bevakande af dylika Inrätt-
ningars förmåner blifvit för mycket iakitagne, al-
draminst i frågor af den problematiska beskaltfen-
bet, att utgången kan synas tvifvelaktig för sjelfva
vederparten, såsom den anonyme skuiftställaren i
Dzegbladet låter påskiva. Deremot bar flera gån-
ger både ansvars- och ersättnings-skyldighet drab-
bat dem, hvilka ex officio varit pligtiga att bevaka
allmänva Inrättningars fördelar, men i uppfyllandet
häraf åsidosatt en enda formfråga.
Slutligen får jag förklara, att hvarken tid eller
Riksdagsmanna-kall tillåta mig vidare skriftvexling
med Hr Forslund, hans anonyme försvarare eller
hans konsorter här elier i Upsala. Jag lemnar det
smädefulla åt föraktet. ) Mä lagen tala. Man kan
få orätt inför domstol, men ändå hafva haft rätt
vid formernes iakttagande.) Måtte så väl i denna en-
skilta som alla allmänna saker, ensidigheten samt
alla enskilte egennyltiga berökvingar. de må vara
påtagliga eller vilja på smygvägar göra sig gällan-
de, föraktas, och en gång ur samhället försvinna.
Stockholm den 19:de Februari 1934.
S. J. FVijkman.