åtminstone så vidt de skola anses såsom behof af den mest Wängande beskaffenhet. Så är förhållandet med den i Upsala föreslagna estetiska professionen, då bibliotekarien, hädanefter som hittills, föredrager litterära historien; så äfven med den så kallade praktiska ekonomien, som bäst inläres på landet: så med den historiska Adjunkturen, emedan man vida lättare kan ur böcker lära sig historien än mycket annat. I Lund deremo, som laborerar med mycken fattigdom i aflöningsväg, hafva de nuvarande ordinarie Professore:na fitt jemförelsevis ringa uppmuntran, och än mindre har blifvit anslaget till fyllande af de luckor der förefinnas. Men måhända olyckligast af allt är det faktum, att ej ett runsiycke blifvit anstaget till understöd för hela den lönlösa korps af Universiteternas lärare, som kallas Docenter. Så länge det utsvältning.system, som hitintils gjort för dessa nödvändigt att genom Informa!orsbeställningar eller en från morgon till qvallen oafbruten privat docering i elementerna, skaffa sig bröd för dagen och ändock skuldsätta sig för böcker och kläder, fortfar att förlama deras vetenskapliga verksamhet under perioden af deras kraftigaste Iefnadsår, skall fosterlandet förgäfves vänta sig bildandet af en, blott åt vetenskanernas tjenst invigd lärare-persoval. Om någon behöft och förtjenat understöd af de anslagpa medlen, så hade det otvifvelakugt varit desse, och förrän man gjort något för att, mer än bittills uppmnetra dem, har man i sanving icke förstått att afbjelpa universiteternas brister i deras innersta rot. Men detta förbiseende af de yngie lärarnes intresse är lötteligen förklarligt utur den omständigheten, att de hvarken omedelbart eller än mindre medelbart haft nåsot ord med 1 sjelfva regleringen. — Om vi ej så mycket bedraga oss, skola likväl både Preste-Ståndet och Rikets Ständer, vid det nu förestående definitiva beslutet rörande de endast tills jvidare anslagne medlen, ej underlåta, att äfven häråt lemna en rättvis uppmärksamhet.