åtminstone så vidt de skola anses såsom behof af
den mest Wängande beskaffenhet. Så är förhållan-
det med den i Upsala föreslagna estetiska profes-
sionen, då bibliotekarien, hädanefter som hittills, fö-
redrager litterära historien; så äfven med den så kal-
lade praktiska ekonomien, som bäst inläres på lan-
det: så med den historiska Adjunkturen, emedan
man vida lättare kan ur böcker lära sig historien
än mycket annat. I Lund deremo, som laborerar
med mycken fattigdom i aflöningsväg, hafva de nu-
varande ordinarie Professore:na fitt jemförelsevis
ringa uppmuntran, och än mindre har blifvit an-
slaget till fyllande af de luckor der förefinnas. Men
måhända olyckligast af allt är det faktum, att ej
ett runsiycke blifvit anstaget till understöd för hela
den lönlösa korps af Universiteternas lärare, som
kallas Docenter. Så länge det utsvältning.system,
som hitintils gjort för dessa nödvändigt att genom
Informa!orsbeställningar eller en från morgon till
qvallen oafbruten privat docering i elementerna,
skaffa sig bröd för dagen och ändock skuldsätta
sig för böcker och kläder, fortfar att förlama
deras vetenskapliga verksamhet under perioden
af deras kraftigaste Iefnadsår, skall fosterlandet
förgäfves vänta sig bildandet af en, blott åt
vetenskanernas tjenst invigd lärare-persoval. Om
någon behöft och förtjenat understöd af de anslag-
pa medlen, så hade det otvifvelakugt varit desse,
och förrän man gjort något för att, mer än bittills
uppmnetra dem, har man i sanving icke förstått
att afbjelpa universiteternas brister i deras innersta
rot. Men detta förbiseende af de yngie lärarnes
intresse är lötteligen förklarligt utur den omständig-
heten, att de hvarken omedelbart eller än mindre
medelbart haft nåsot ord med 1 sjelfva reglerin-
gen. — Om vi ej så mycket bedraga oss, skola lik-
väl både Preste-Ståndet och Rikets Ständer, vid
det nu förestående definitiva beslutet rörande de
endast tills jvidare anslagne medlen, ej underlåta,
att äfven häråt lemna en rättvis uppmärksamhet.