LJ I anledning af väckt fråga om förändrade föreskrifter i afseende på handeln metl färskt kött i hufvudstaden, har Reg. förordnat, det ifrågavarande ärende bör förekomma i sammanhang med öfriga frågor, som röra näringsfriheten, sant att under tiden nu gällande föreskrifter om köttförsäljning i Stockholm skola tjena till efterrättelse; hvarjemte Reg. ansett lämpligt anbefalla Öfver-Ståthållare-Embetet, att, efter vederbörandes hörande, underdånigst yttra sig öfver utvägarne, att, 1 likhet med hvad i ilere af Europas större bufvudstäder äger rum, förflytta den nu i hufvudstadens mest besökta trakter skeende kreatursslagten till malmarne och gränsorna5af staden, samt såmedelst befordra en ökad snygghet i denna handtering, under det att allmänhetens beqvämlighet, att på nära hall i alla delar af staden ega tillfälle att inköpa färskt kött, på samma gång befrämjas. Vidare har Reg. i anledning af likaledes förekommen fråga om vilkoren för utöfning härstädes af Bagerihandteringen, funnit godt förklara, att de i afseende på bagerinäringeus utöfning i hufvudstaden hittills gällande föreskrifter skola tills vidare tjena till efterrättelse; och har Reg. tillika anbefallt Kommerse-Kollegium, att, sedan vederbörande blifvit i ämnet hörde, afgifva underdånigt utlåtande — dels huruvida det må anses af nytta och fördel för hufvudstadens invånare att stadens indelning i vissa distrikter för brödförsäljning må upphöra; och till beredande af tällan att tillhandahälla godt bröd, det kunde tillåtas en hvar, som undfår tillstånd att härstädes idka bagerihandteringen, att hvarhelst han lämpligast tinner eller ock hemma hos sig försälja bröd, under gemensamt deltagande i skyldigheten att hålla salubodar i de aflägsnare delar af staden, der mindre afsättning är att påräkna — dels ock om hinder må vara för handen, att tillåta en hvar, 1 stad eller på landet bosatt, att i Stockholm lispundtals till salu hålla torrt bröd, hvarå något pris icke är i taxan utsatt. — Åtalet emot Kgs Befallningshafvande i Kronobergs Län för uraktlåtenhet att, enligt Bränvinsbrännings-Författningens uttryckliga föreskrift, försegla Bränningsredskapen inom Länet under den tid, bränningen var förbuden är nu atgjordt af Göta Hoft-Rätt. Landshöfdinge-Embetets förklaring innefattade snarare försvårande än lindrande skäl. Den innehöll nemligen att, oaktadt enahanda föreskrift varit meddelad både 1i 1815, 1824 och 1830 års Författningar ang. Bränvinsbränningen, den dock aldrig blifvit iakttagen inom Kronobergs Län, utan särskilt nådig erinran från Regeringen; och då en sådan befallning ej nu senast ankommit, hade Embetet föreställt sig, att Reg. dels ej velat besvära Kronobetjeningen och allmänheten med resor med det mera som erfordrats för förseglingen, dels önskat bespara Statsverket kostnaden dervid: — Advokat-Fiskalen, förmodligen utgående från den synpunkten, att gamla seder böra hållas i helgd hemställde, efter delfående af samma förktaring, huruvida annan ansvarspåföljd i målet borde äga rum, än att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erinrades derom att hafva utan giltig orsak fördröjt med fullgörandet af sin ifrågavarande embetspligt. Vid denna beskedliga föreställning stannade Hot-Rättens pluralitet; hvaremot två Ledamöter pliktfällde Landshöfdingen Grefve Carl Mörner, till 133 Rdr 16 sk. B:ko och Lands-Kamereraren Lång till 33 Rdr 16 sk. B:ko. (Dagl. Alleh.)