LJ
I anledning af väckt fråga om förändrade föreskrifter i
afseende på handeln metl färskt kött i hufvudstaden, har
Reg. förordnat, det ifrågavarande ärende bör förekomma i
sammanhang med öfriga frågor, som röra näringsfriheten,
sant att under tiden nu gällande föreskrifter om köttför-
säljning i Stockholm skola tjena till efterrättelse; hvarjem-
te Reg. ansett lämpligt anbefalla Öfver-Ståthållare-Embetet,
att, efter vederbörandes hörande, underdånigst yttra sig öf-
ver utvägarne, att, 1 likhet med hvad i ilere af Europas
större bufvudstäder äger rum, förflytta den nu i hufvudsta-
dens mest besökta trakter skeende kreatursslagten till mal-
marne och gränsorna5af staden, samt såmedelst befordra en
ökad snygghet i denna handtering, under det att allmänhe-
tens beqvämlighet, att på nära hall i alla delar af staden
ega tillfälle att inköpa färskt kött, på samma gång be-
främjas.
Vidare har Reg. i anledning af likaledes förekommen frå-
ga om vilkoren för utöfning härstädes af Bagerihandterin-
gen, funnit godt förklara, att de i afseende på bagerinärin-
geus utöfning i hufvudstaden hittills gällande föreskrifter
skola tills vidare tjena till efterrättelse; och har Reg. tilli-
ka anbefallt Kommerse-Kollegium, att, sedan vederbörande
blifvit i ämnet hörde, afgifva underdånigt utlåtande — dels
huruvida det må anses af nytta och fördel för hufvudstadens
invånare att stadens indelning i vissa distrikter för bröd-
försäljning må upphöra; och till beredande af tällan att till-
handahälla godt bröd, det kunde tillåtas en hvar, som und-
får tillstånd att härstädes idka bagerihandteringen, att hvar-
helst han lämpligast tinner eller ock hemma hos sig försäl-
ja bröd, under gemensamt deltagande i skyldigheten att hål-
la salubodar i de aflägsnare delar af staden, der mindre af-
sättning är att påräkna — dels ock om hinder må vara för
handen, att tillåta en hvar, 1 stad eller på landet bosatt,
att i Stockholm lispundtals till salu hålla torrt bröd, hvarå
något pris icke är i taxan utsatt.
— Åtalet emot Kgs Befallningshafvande i Kronobergs Län
för uraktlåtenhet att, enligt Bränvinsbrännings-Författnin-
gens uttryckliga föreskrift, försegla Bränningsredskapen inom
Länet under den tid, bränningen var förbuden är nu at-
gjordt af Göta Hoft-Rätt.
Landshöfdinge-Embetets förklaring innefattade snarare
försvårande än lindrande skäl. Den innehöll nemligen att,
oaktadt enahanda föreskrift varit meddelad både 1i 1815,
1824 och 1830 års Författningar ang. Bränvinsbränningen,
den dock aldrig blifvit iakttagen inom Kronobergs Län, utan
särskilt nådig erinran från Regeringen; och då en sådan be-
fallning ej nu senast ankommit, hade Embetet föreställt sig,
att Reg. dels ej velat besvära Kronobetjeningen och allmän-
heten med resor med det mera som erfordrats för förseglin-
gen, dels önskat bespara Statsverket kostnaden dervid: —
Advokat-Fiskalen, förmodligen utgående från den synpunk-
ten, att gamla seder böra hållas i helgd hemställde, efter
delfående af samma förktaring, huruvida annan ansvarspå-
följd i målet borde äga rum, än att Kongl. Maj:ts Befall-
ningshafvande erinrades derom att hafva utan giltig orsak
fördröjt med fullgörandet af sin ifrågavarande embetspligt.
Vid denna beskedliga föreställning stannade Hot-Rättens
pluralitet; hvaremot två Ledamöter pliktfällde Landshöfdin-
gen Grefve Carl Mörner, till 133 Rdr 16 sk. B:ko och
Lands-Kamereraren Lång till 33 Rdr 16 sk. B:ko.
(Dagl. Alleh.)