År 18:10 utgjorde folkmängden i Björna 535 personer,
besutna hemmaians rökar voro 74 och nybyggare, torpare
och backstugusitare 36 hushåll; vid 1833 ärs slut är
folkmängden 1,071 personer, besutne hemman gt, men
nybyggare, torpare och backstugusittare 111 — tushåll
med 468 personer. Folkmängden är således — för-
dubblad, och torpare och nybyggare - hushållen tredubb-
lade inom 23 år. Denna tillökning härleder sig således huf-
vudsakligen från de sistnämdes hastiga tillväxt, hvilka, af
hvad anledning som helst, förskaffat sig en uråldrig skog,
beväxt dal, eller förbrändt svedjeland att bebygga och upp-
oåla. När nu missväxt inträffar till den grad, att hem-
mansägarne sjelfve med tillhjelp af både enskilt och all-
män kredit knappast kunna lifnära sina egna hushåll, hvil-
ka, per medium taget, bestå af något öfver 6 personer på
hvarje hemmansdel om 1-12:dels mantal, så är det påtag-
ket, att nybyggare och torpare, som hafva endast ny jord,
hvars svaga gröda alltid blir första offret för torkan eller
kölden, måste vara fullkomligt olycklige. När då, såsom
förhållandet här är, dessa 468 personer icke hafva mer än
124 kor tillsammans, så ser man äfven huru litet de häraf
hafva att påräkna. Men om ock hilften häraf skulle ge-
nom tiggeri och arbete i audra socknar kunna lifnära sig,
så återsta ändå 200 personer som icke hafva någon annan
tillgång än furubarken och saltlaken. Om detta förbållan-
de fortfar flere år, och man ser dessa uslingar med aftynade
nästan genomskinliga kroppar, barnen från 5 till 10 år ic-
ke mera kuuna gå, utan krypa, så nemställes till insända-
ren om cHer huru de skola lefva, i händelse de anses så-
som ovärdiga föremål för den allmänna välgörenheten ; eller
hvilket som är rättare: att förtiga eller anmäla ett sådant
förhållande hos en länsstyrelse, hvars chef, utan att i in-
sändarens mening uppleta nöden, äger nog kristligt sin-
ne alt behjerta den, sedan han gjort sig mödan att på stäl-
let öfvertyga sig om dess verklighet, för att ej bedragas af
öfverdrifna uppgifter.
Huruvida en större eller mindre rättvisa bör göras åt den
energi som i krigstider vet att väl uppleta landets tillgån-
gar lemnar undertecknad derhän; men tror dock icke att
den förlorar något af denna rättvisa, om den vidkännes vis-
så gränsor. Denna energi under krigsåren 1808 och 1809
var onekligen, såsom sådan, prisvärd; ty då efter tvenne
år, missväxt inträffade, befanns landet så väl sopadt, att en
tunna korv betaltes med till och med 50 Rdr rotds. Att
Wester-Norrlands län skall, för sin oförskyldt iråkade för-
lägenhet, blifva alldeles förkastadt, och icke mer få utgöra
en del af den Svenska rikskroppen, har man intet skäl att
under nuvaraude regering befara. Björna den 24 Januari
1834. And. Sidner.
P. L.