År 18:10 utgjorde folkmängden i Björna 535 personer, besutna hemmaians rökar voro 74 och nybyggare, torpare och backstugusitare 36 hushåll; vid 1833 ärs slut är folkmängden 1,071 personer, besutne hemman gt, men nybyggare, torpare och backstugusittare 111 — tushåll med 468 personer. Folkmängden är således — fördubblad, och torpare och nybyggare hushållen tredubblade inom 23 år. Denna tillökning härleder sig således hufvudsakligen från de sistnämdes hastiga tillväxt, hvilka, af hvad anledning som helst, förskaffat sig en uråldrig skog, beväxt dal, eller förbrändt svedjeland att bebygga och uppoåla. När nu missväxt inträffar till den grad, att hemmansägarne sjelfve med tillhjelp af både enskilt och allmän kredit knappast kunna lifnära sina egna hushåll, hvilka, per medium taget, bestå af något öfver 6 personer på hvarje hemmansdel om 1-12:dels mantal, så är det påtagket, att nybyggare och torpare, som hafva endast ny jord, hvars svaga gröda alltid blir första offret för torkan eller kölden, måste vara fullkomligt olycklige. När då, såsom förhållandet här är, dessa 468 personer icke hafva mer än 124 kor tillsammans, så ser man äfven huru litet de häraf hafva att påräkna. Men om ock hilften häraf skulle genom tiggeri och arbete i audra socknar kunna lifnära sig, så återsta ändå 200 personer som icke hafva någon annan tillgång än furubarken och saltlaken. Om detta förbållande fortfar flere år, och man ser dessa uslingar med aftynade nästan genomskinliga kroppar, barnen från 5 till 10 år icke mera kuuna gå, utan krypa, så nemställes till insändaren om cHer huru de skola lefva, i händelse de anses såsom ovärdiga föremål för den allmänna välgörenheten ; eller hvilket som är rättare: att förtiga eller anmäla ett sådant förhållande hos en länsstyrelse, hvars chef, utan att i insändarens mening uppleta nöden, äger nog kristligt sinne alt behjerta den, sedan han gjort sig mödan att på stället öfvertyga sig om dess verklighet, för att ej bedragas af öfverdrifna uppgifter. Huruvida en större eller mindre rättvisa bör göras åt den energi som i krigstider vet att väl uppleta landets tillgångar lemnar undertecknad derhän; men tror dock icke att den förlorar något af denna rättvisa, om den vidkännes visså gränsor. Denna energi under krigsåren 1808 och 1809 var onekligen, såsom sådan, prisvärd; ty då efter tvenne år, missväxt inträffade, befanns landet så väl sopadt, att en tunna korv betaltes med till och med 50 Rdr rotds. Att Wester-Norrlands län skall, för sin oförskyldt iråkade förlägenhet, blifva alldeles förkastadt, och icke mer få utgöra en del af den Svenska rikskroppen, har man intet skäl att under nuvaraude regering befara. Björna den 24 Januari 1834. And. Sidner. P. L.