5 2
pen afhandlade. Som han nu fann sig förekommen,
instämde han endast till alla delar med motioniren,
och ville blott tillägga det intyget , att förhållandet
är enahanda i Linköping, som i Karlstads stift.
Professorn Dokt. Hasselroth delade äfven mo-
tionärens tanka om det missöde, som genom den
dubbla årsberäkningen träffade församlingarnas Pre-
ster; men ansåg likväl bet tänkligt att bortiaga den
dubbla årsberäknivgen uti de äldre skolorna, eller
för de lärare som redan ingått uti läroverket med
förutsättning af denna förmån. Hvad dei sednare tider
tillkomna skolorna åter beträlfade, var han helt och
bållet ense derom, att en dubbel frsberakaing för
dem vore en orättvis prejudice för kyrkans tjenare.
Prosten Ahlqvist: Han instämde i motionens syf-
temål, men ansåg den ofullständig i så måtto, som
han ansåg de dubbla åren böra upphöra, ej blot t för
skollärare, utan afven för alla andra, som på ett el-
ler annat sätt tillskansat sig denna förmån. Så kän-
de han t. ex. en komministratur i Kalmar Län, som
vore den bästa i det stiftet, men hvars innehafvare
likväl under partitiderna lyckats erhålla dubbla år.
Detta vore en uppenbar orättvisa mot öfriga ynare
presterskapet. För öfrigt var Talaren öfver! ygad,
att ifrån den stund de dubbla åren borttogos, skul-
le äfven yngre prester med utmärktare anlag, hvil-
ka nu ella ströma till skolorna, mera ingå i försam-
lingarna, och hela Ståndet tillväxa, så väl uti akt-
ning i det allmänna, som uli kunskaper och bokli-
ga kons!er.
Kyrkoh. Doktor Nibelius lemrvade några upplys-
ningar angående de åsigter öfver detta ämne, som
gjort sig gällande hos ledamöterna af den sista
skolrevisioner. För öfrigt gillade han till alla de-
lar motionens syftemål; men ansåg betänkligt, att
borttaga den dubbla årsberäkningen, innan skol-
lärarne ännu fått en bestämd lönförhöjning. Detta
vore, som ståndet väl hade sig bekant, änuu icke
fallet, enär det af Rikets Ständer sednast tilldelade
anslag åt läroverken endast blifvit gifvet intill den-
na riksdag, och talaren befarade derförer såsom en
icke osannolik påföljd af ett bifall till Prosten Lig-
nells förslag, att skickliga skollärare innan kort
kunde komma att saknas.
Biskop Thyselius förklarade, att ban ansåg deaf
Doktor Nibelius nu framställda betäckligheter af
högsta vigt, och han hoppades att ämnet skulle
med en deremot svarande sorgfällighet betraktas.
Äfven han ömade för det i församlingarna tungt
tjenande Presterskapet; men han trodde att lärover-
ket vore en sak af ännu högre vigt, och befarade,
att förmånen af den beslutade eller tillämnade lön-
tillökningen icke skulle svara emot den förlust, som
genom upphäfvandet af den dubbla årsberäkningen
för dessa skulle uppstå. Den närmaste påföljden af
en sådan åtgärd vore otvifvelaktigt, att de fleste lä-
rare, som komma till läroverken, skulle qvarstanna
på sin plats kanske 20 år och derutöfver; deras håg
och värma för ungdomens undervisning skulle der-
genom slutligen förfalla, och talaren var ionerligen
öfvertygad, att hvarken skolorna eller försa mlingen
skulle vinna härpå.
Biskop af Wingård instämde med Biskop Thy-
sehus, öfvertygad att läroverkens bästa icke vore
mera främmande för det H. v. Ståndet än det öfriga
Presterskapets. Vore förhållandet sådant, som Pro-
sten Lignell hade antydt, att skolelärarne i senare
tider blifvit försedda med förbättrade inkomster, så
singe det väl an att upphäfva den dubbla årshe-
räkningen; men nu hade den gifna löneförbättrin-
gen icke endast skett blott ad interim, utan denna
löneförbättringen vore för ev stor del i sjelfva ver-
ket så obetydlig, att han kände lärareplatser, som
endast hade fått en tillökning i lönen af fem run-
stycken om året, och han hemställde om icke detta
var en nog obetydlig ersättning för de dubbla åren.
Man borde derföre åtminstone innan en sådan åt-
gard vidtages, afbida den tid då lönetillökningen
verkligen blir fastställd och saken derefter kunde
bejömmas.
Professor Agardh: I en sådan konflikt som här
uppstått emellan tvenne de mest vördnadsbjudande
konsiderationer, ansåg äfven talaren nödvändigt att
iakttaga all varsamhet. Han ville emellertid taga
s18 friheten att fästa stånde!s uppmärksamhet der-
på. att man vid öfverläggningen om denna fråga
icke tagit i betraktande ännu en annan princip, som
genomgick våra befordringslagar: nemligen att skol-
lärarne icke blott bade fördelen af dev dubbla
tjenstårsberäkningen, utan äfvem en annan, nemligen
det företräde de ägde att få söka bättre lägenheter.
Talarens tanka var, att lärarne genom denna dubb-