5 2 pen afhandlade. Som han nu fann sig förekommen, instämde han endast till alla delar med motioniren, och ville blott tillägga det intyget , att förhållandet är enahanda i Linköping, som i Karlstads stift. Professorn Dokt. Hasselroth delade äfven motionärens tanka om det missöde, som genom den dubbla årsberäkningen träffade församlingarnas Prester; men ansåg likväl bet tänkligt att bortiaga den dubbla årsberäknivgen uti de äldre skolorna, eller för de lärare som redan ingått uti läroverket med förutsättning af denna förmån. Hvad dei sednare tider tillkomna skolorna åter beträlfade, var han helt och bållet ense derom, att en dubbel frsberakaing för dem vore en orättvis prejudice för kyrkans tjenare. Prosten Ahlqvist: Han instämde i motionens syftemål, men ansåg den ofullständig i så måtto, som han ansåg de dubbla åren böra upphöra, ej blot t för skollärare, utan afven för alla andra, som på ett eller annat sätt tillskansat sig denna förmån. Så kände han t. ex. en komministratur i Kalmar Län, som vore den bästa i det stiftet, men hvars innehafvare likväl under partitiderna lyckats erhålla dubbla år. Detta vore en uppenbar orättvisa mot öfriga ynare presterskapet. För öfrigt var Talaren öfver! ygad, att ifrån den stund de dubbla åren borttogos, skulle äfven yngre prester med utmärktare anlag, hvilka nu ella ströma till skolorna, mera ingå i församlingarna, och hela Ståndet tillväxa, så väl uti aktning i det allmänna, som uli kunskaper och bokliga kons!er. Kyrkoh. Doktor Nibelius lemrvade några upplysningar angående de åsigter öfver detta ämne, som gjort sig gällande hos ledamöterna af den sista skolrevisioner. För öfrigt gillade han till alla delar motionens syftemål; men ansåg betänkligt, att borttaga den dubbla årsberäkningen, innan skollärarne ännu fått en bestämd lönförhöjning. Detta vore, som ståndet väl hade sig bekant, änuu icke fallet, enär det af Rikets Ständer sednast tilldelade anslag åt läroverken endast blifvit gifvet intill denna riksdag, och talaren befarade derförer såsom en icke osannolik påföljd af ett bifall till Prosten Lignells förslag, att skickliga skollärare innan kort kunde komma att saknas. Biskop Thyselius förklarade, att ban ansåg deaf Doktor Nibelius nu framställda betäckligheter af högsta vigt, och han hoppades att ämnet skulle med en deremot svarande sorgfällighet betraktas. Äfven han ömade för det i församlingarna tungt tjenande Presterskapet; men han trodde att läroverket vore en sak af ännu högre vigt, och befarade, att förmånen af den beslutade eller tillämnade löntillökningen icke skulle svara emot den förlust, som genom upphäfvandet af den dubbla årsberäkningen för dessa skulle uppstå. Den närmaste påföljden af en sådan åtgärd vore otvifvelaktigt, att de fleste lärare, som komma till läroverken, skulle qvarstanna på sin plats kanske 20 år och derutöfver; deras håg och värma för ungdomens undervisning skulle dergenom slutligen förfalla, och talaren var ionerligen öfvertygad, att hvarken skolorna eller försa mlingen skulle vinna härpå. Biskop af Wingård instämde med Biskop Thysehus, öfvertygad att läroverkens bästa icke vore mera främmande för det H. v. Ståndet än det öfriga Presterskapets. Vore förhållandet sådant, som Prosten Lignell hade antydt, att skolelärarne i senare tider blifvit försedda med förbättrade inkomster, så singe det väl an att upphäfva den dubbla årsheräkningen; men nu hade den gifna löneförbättringen icke endast skett blott ad interim, utan denna löneförbättringen vore för ev stor del i sjelfva verket så obetydlig, att han kände lärareplatser, som endast hade fått en tillökning i lönen af fem runstycken om året, och han hemställde om icke detta var en nog obetydlig ersättning för de dubbla åren. Man borde derföre åtminstone innan en sådan åtgard vidtages, afbida den tid då lönetillökningen verkligen blir fastställd och saken derefter kunde bejömmas. Professor Agardh: I en sådan konflikt som här uppstått emellan tvenne de mest vördnadsbjudande konsiderationer, ansåg äfven talaren nödvändigt att iakttaga all varsamhet. Han ville emellertid taga s18 friheten att fästa stånde!s uppmärksamhet derpå. att man vid öfverläggningen om denna fråga icke tagit i betraktande ännu en annan princip, som genomgick våra befordringslagar: nemligen att skollärarne icke blott bade fördelen af dev dubbla tjenstårsberäkningen, utan äfvem en annan, nemligen det företräde de ägde att få söka bättre lägenheter. Talarens tanka var, att lärarne genom denna dubb