der åtminstone knappt märkbart, ty hans egendom, hans varor m. m. hafva nu lika sedelvärde som för fyra år sedan. :Jordbrukarens eller Bergverksidkarens produkter, arbetslöner, hyror c. hafva ej heller stigit, snarare fallit, oaktadt silfrets stigande nominella pris. De flesta till oss importerade konsumtionsartiklar för den stora massan, såsom Salt, Socker, Kalfe c., stå nu obetydligt högre, än då Lagen utfärdades; och det ökade priset på dessa artiklar och tilläfventyrs några rudimaterier för våra fabriker härleder sig hufvudsakhet från helt andra orsaker än myntförsämringen. Således skulle jag tro, att snart sagdt ingen sambällsklass lider positift d. v. s. vederfares någon orättvisa, genom den beslutade Lagens verkställighet, ehuru jag visst ej nekar, att en och annan torde orättvist vinna senom dess förändring. Men orättfånget gods har sällan välsignelse med sig, och derföre finge denna vinst säkert dyrt betalas. Låt vara, att Jernverksägaren fick sitt jern betaldt med några tolfskillingar mera på skeppund i Svenskt mynt; att priset på Possessionatens Egendom komme att stiga i summa; låt till och med varg, alt Landtmannen fick sin säd och Handtverkaren sitt arbete betalta med högre ziffertal — tror man väl, att det verkliga värdet desaf blefve större eller att icke småningom alla andra lefnadsbehof, dagsverken, tjenstehjons löner Öc. stege i samma förhållande. De som sist kunde tillkämpa sig förhöjningen och säkert ej kunde göra det förr, än de, i följd af de ökade prisen på lefnadsbehofven, lidit mycken nöd och då de af den förmenta stegringen icke hade något slags, ens ögonblicklig vinst, blefve de arbetande klasserne och de mindre jordbrukarne, af hvilkas fattigdom och okunnighet om dessa förhållanden, egennyttan och spekulationsandan säkert ej skulle underlåta att begagna sig, för att, på deras bekostaad, uppdrifva sin vinst. Och innan ens allt detta jemkat sig till ett slars nödvändigt förhållande sins emellan, så hade vi att förvänta Landets beskattning ökad, under förevändning af Mymförsämring, måhända ända till en femtedel. Det enda såkra och af inga tillfälligheter beroende resnoltat af en förändrad Mynthestämningsgrund, rättad efter den, ofta konstlade kursen på våra Börser, vore således, ett minskadt wärde å den torftiges arbete och ökade skatter. — Och i öfrigt M. H. hvad är det, som skall betrygga det vigtiga steg, vi gå att taga? I främsta rummet förtroende och en framtida oföränderlighet i alla våra beslut rörande Myntet. NA väl! Skulle vi då börja med att förändra, hvad vi vid sista Riksdag beslutit? Skulle vi börja med att återtaga hvad vi Konung bryta det ord, han gifvit sitt Folk? Och bur skulle vi väl blifva bedömda af Europas öfriga civiliserade folk, af hvilkas förtroende och kapitaler vi hafva ett så stort behof för vår industriella förkofran? Sverige är beklagligen, i följd af maniementerna med vår utländska skuld, i financielt hänseende ganska illa anskrifvet på de penningehandlande Börserna. Vi skulle gifva sista dödshagget åt vår både allmänna, måhända till och med enskilta, Kredit, om vi vidtoge detta steg. Men det finnes ej eller någon möjlighet för dem, som vilja en slik orättvis förändring, att för närvarande se sina planer fulibordade; ty Regeringen har fått makt att hindra den, och hon har öppet förklarat, att hon ämnar begagna en sådan makt. Spekulanterne på en förändrad myntbestämningsgrund hafva således ingen annan utväg, än att försöka tillvägabringa Realisationens uppskof och läg3a alla möjliga hinder för dess verkställighet, i hopp att i en kommande tid kunna vinna sin afsigt, vare sig senom myntets försämring eller dess förbättring (af hvilket senare olägenheterna blefve ändå olyckligare, medelst ett förhöjdt värde å alla skatter, löner samt af all skuld, det der naturligtvis skulle vålla en allmän förstöring för en hvar, utom penninge-ägaren). Hvad som i andra rummet bör undersökas är således, om Realisationen nu Aer och bör verkställas? Jag ivekar ej att besvara denna fråga med Ja. Regeringen har i sin proposition om utvexlingen yttrat enahanda äsigt, och då vi besinne, hur, lindrigast sadt, tveksam Regeringen både vid och efter sista Riksdag visat sig i afseende på verkställighet af utvexlingen, så är det att förmoda, att de mest öfvertygande skäl erfordrats, för att skingra: högtidligea lofvat och försäkrat, med att bedja vår -