der åtminstone knappt märkbart, ty hans egen-
dom, hans varor m. m. hafva nu lika sedelvär-
de som för fyra år sedan. :Jordbrukarens eller
Bergverksidkarens produkter, arbetslöner, hyror c.
hafva ej heller stigit, snarare fallit, oaktadt silfrets
stigande nominella pris. De flesta till oss impor-
terade konsumtionsartiklar för den stora massan,
såsom Salt, Socker, Kalfe c., stå nu obetydligt
högre, än då Lagen utfärdades; och det ökade pri-
set på dessa artiklar och tilläfventyrs några rudi-
materier för våra fabriker härleder sig hufvudsak-
het från helt andra orsaker än myntförsämringen.
Således skulle jag tro, att snart sagdt ingen sam-
bällsklass lider positift d. v. s. vederfares någon
orättvisa, genom den beslutade Lagens verkställig-
het, ehuru jag visst ej nekar, att en och annan
torde orättvist vinna senom dess förändring. Men
orättfånget gods har sällan välsignelse med sig, och
derföre finge denna vinst säkert dyrt betalas. Låt
vara, att Jernverksägaren fick sitt jern betaldt med
några tolfskillingar mera på skeppund i Svenskt
mynt; att priset på Possessionatens Egendom kom-
me att stiga i summa; låt till och med varg, alt
Landtmannen fick sin säd och Handtverkaren sitt
arbete betalta med högre ziffertal — tror man
väl, att det verkliga värdet desaf blefve större el-
ler att icke småningom alla andra lefnadsbehof,
dagsverken, tjenstehjons löner Öc. stege i samma
förhållande. De som sist kunde tillkämpa sig för-
höjningen och säkert ej kunde göra det förr, än de,
i följd af de ökade prisen på lefnadsbehofven, lidit
mycken nöd och då de af den förmenta stegringen
icke hade något slags, ens ögonblicklig vinst, blef-
ve de arbetande klasserne och de mindre jordbru-
karne, af hvilkas fattigdom och okunnighet om des-
sa förhållanden, egennyttan och spekulationsandan
säkert ej skulle underlåta att begagna sig, för att,
på deras bekostaad, uppdrifva sin vinst. Och in-
nan ens allt detta jemkat sig till ett slars nödvän-
digt förhållande sins emellan, så hade vi att för-
vänta Landets beskattning ökad, under förevänd-
ning af Mymförsämring, måhända ända till en
femtedel.
Det enda såkra och af inga tillfälligheter bero-
ende resnoltat af en förändrad Mynthestämnings-
grund, rättad efter den, ofta konstlade kursen på
våra Börser, vore således, ett minskadt wärde å
den torftiges arbete och ökade skatter. — Och i
öfrigt M. H. hvad är det, som skall betrygga det
vigtiga steg, vi gå att taga? I främsta rummet för-
troende och en framtida oföränderlighet i alla vå-
ra beslut rörande Myntet. NA väl! Skulle vi då
börja med att förändra, hvad vi vid sista Riksdag
beslutit? Skulle vi börja med att återtaga hvad vi
Konung bryta det ord, han gifvit sitt Folk? Och
bur skulle vi väl blifva bedömda af Europas öfri-
ga civiliserade folk, af hvilkas förtroende och ka-
pitaler vi hafva ett så stort behof för vår indu-
striella förkofran? Sverige är beklagligen, i följd
af maniementerna med vår utländska skuld, i finan-
cielt hänseende ganska illa anskrifvet på de pennin-
gehandlande Börserna. Vi skulle gifva sista döds-
hagget åt vår både allmänna, måhända till och
med enskilta, Kredit, om vi vidtoge detta steg.
Men det finnes ej eller någon möjlighet för dem,
som vilja en slik orättvis förändring, att för närva-
rande se sina planer fulibordade; ty Regeringen
har fått makt att hindra den, och hon har öppet
förklarat, att hon ämnar begagna en sådan makt.
Spekulanterne på en förändrad myntbestämnings-
grund hafva således ingen annan utväg, än att för-
söka tillvägabringa Realisationens uppskof och läg-
3a alla möjliga hinder för dess verkställighet, i hopp
att i en kommande tid kunna vinna sin afsigt, va-
re sig senom myntets försämring eller dess förbät-
tring (af hvilket senare olägenheterna blefve ändå
olyckligare, medelst ett förhöjdt värde å alla skat-
ter, löner samt af all skuld, det der naturligtvis
skulle vålla en allmän förstöring för en hvar, utom
penninge-ägaren).
Hvad som i andra rummet bör undersökas är
således, om Realisationen nu Aer och bör verk-
ställas?
Jag ivekar ej att besvara denna fråga med Ja.
Regeringen har i sin proposition om utvexlingen
yttrat enahanda äsigt, och då vi besinne, hur, lin-
drigast sadt, tveksam Regeringen både vid och ef-
ter sista Riksdag visat sig i afseende på verkställig-
het af utvexlingen, så är det att förmoda, att de
mest öfvertygande skäl erfordrats, för att skingra:
högtidligea lofvat och försäkrat, med att bedja vår
--