tagande af den nu för eslagna nya redaktion, till hvars flera Irister jag, vid denna frågas speciella afgörande, får tillfälle återkomma. Jag vill nu endast yttra, att, om jag än skulle äga det förtroende till vår nuvarande Styrelse, att jag trodde mig utan våda för en alltför stor inskränkning i folkets rätt kunna inrymma henne en hittills saknad makt uti den financiella lagstiftningen, jag dock är längt ifrån alt hysa detta förtroende för en okänd framtid, och jag tror mig ur Historien hafva hemtat den erfarenhet, att i allmänhet någon garanti mot maktmissbruk i lugnare tider sällan vunnits genom utvidgande af Regeringarnes inflytande, minst i förhållanden, der det allmännas fordran säkert hevakas bättre af de enskilte individernas eget intresse, än af Regeringarnes, vare sig framdrifvande eller hämmande kraft. se Det är detta intresse, M. H., som vi vid all lagstiftning skola taga 1 anspråk, det är genom att upplysa de enskilde om hvad som verkligen är deras intresse, som vi skole finna det säkraste skydd for det allmännas rätt, svikligaste borgen för frihet, och fortgång på indu och bildningens hana. Det allmännas fördel är alltid mängdens af de enskilta, och hvad som är rätt, vare sig i moraliskt eller ekonomiskt hänseende, det är ock alltid sann fördel — detia är och förblifver min öfvertygelsc; och efter denna har jag bedömt och vill äfven ytterligare utveckla förevarande frå: Jag vill således söka en garanti mot BR. Sts framtida maktmissbruk i afseende äå penningeväsendet: uti upplysningen om den skada de derigenom tillfoga sig sjelfva och de olyckor, de draga öfver hela landet, om den fördel IBationen och Näringarne hämta af ordnade finanser och ett stadgadt mynt: uti offentligheten, -som i hvilken stund som hel st kan lemna Folket kunskap om Penningeväsendets ställning och Represe ntanternes åtgärder. Jag vill söka den i en af Konung och Ständer gemensamt stiftad lag, som ovillkorligen ställer Banken under allmän dag, och tillförbinder BankStyrelsen att ej kunna undandraga sig fullgörandet af Domstolens beslut. Jag vill söka den uti nskilta akticägares inträde i Banken, och uti ctt stadgande i Grundlagen, att Banken för alltid skall vara skiljd iran! Statsverket — men jag vill ej söka den genom att i dessa ärenden inblanda ett intresse, hvilket, vare sig af missförstånd eller sjelfkärlek, visat sig, lindrigast s sagdt, ensidigt, i en riktning, som besynnerligt nog ej alltid syftar åt det håll, dit det allmännas fordran af fri utvec kling och belåtenhet rörer sig. Deremot fordrar jag, såsom en garanti för Bankens orubblighet, att det från sista Riksdag hvilande förslaget till förändrad Redaktion af 63 S. RegeringsFormen bifalles, så att både lilla och stora Kreditiven anvisas å Riksgälds-Koutoret, äfvensom, att alla andra kreditiver anvisas på samma kontor, hvilket bör autoriseras, att, så vidt det ej äger disponibla öfverskott, för detta ändamål upptaga län, till inlösen hvaraf (der nom. ingen återbetalning af dem som begagna kreditiven ifrågakommer) R. St. anordna öfverskotten å bev illningarna, s samt, i händelse dessa ej skulle förslå, antingen på förhand åtaga sig en särskilt, uppbördsåret efter det, då Jlånen upplag acnde bevillning till en viss procent efter 2 Art. (på samma sätt som nu ofta sker inom mindre sämhälle n, till betalning af kyrkbygnad m. m.) eller ock förbinda sig utt till låners betalning vid först blifvande Riksdag anslå medel. Vidare fordrar jag, att Banken skall ostördt få behålla sin vinst, dels för ätt konsolidera sig, dels för att i mån af silfyertillgång öka det nog inskränkta rörelse-kapitalet; hvaremot någon ränteberäkning äå Statens skuld till Banken eller grundfonden icke komme i fråga. Jag fordrar ytterligare att, till stärkande af Allmänhetens förtroende för Bankens realisationsförmåga, Bankostyrelsen borde autoriseras att hos något eller nägra solida bankirhus i Hamburg föranstalta om en blanco kredit å en half eller hel million Rdr i silfver att begagna, 1 händelse af behof, och till hvars betäckande Bankostyrelsen då skulle äga använda Bankens grundfond såsom hypotck. Med dessa garantier — i afseende ä den om enskilta akticägares inträdande i Banken, ämnar jag särskilt framställa en motion, — tror jag en öfverflyttning af Bankens lånerörelse till Riksgälds-kontoret icke vara behöflig, må hända till och med skadlig, enär jag föreställer mig, att BRiksgälds-kontorets förskrifningar till Banken äro ämnade till ett slags statspapper, som snart skulle locka oss in på den nymodiga statsskuldsbanan, der jag är rädd för första steget, icke för dess egen skuld, utan för de många påföljande som derigenom hota oss. Bank-styrelsen, sammansatt af Folkets ombud och de enskilta aktic-ägarnes, skulle då, under en sträng ansvarighetslag, enligt min tanka, med trygghet kunna fortfarande bestrida Bankens lånerörelse, för hvilken likväl i flera hänseendeu förändrade lagar äro af nöden. Således anser jag, att några nya fastighetsceller odlingslån icke böra beviljas, utan hvad som derå inbetalas utlanas i diskontväg. Deremot skulle jag tro, att, då Banken får behälla sin vinst, räntan å förenämde lån skulle kunna till lättnad för jordbruket nedsättas. För de Diskontlån, hvilka beviljas efter Realisationen, skulle län-innehafvaren ej vara till omsättning berät tigad, utan hela lånet vid förfallotiden, som kunde utsträckas till 6 högst 9 månader, ovilkorligen inbetalas, beroende det på särskilt pröfning, huruvida han ånyo kunde utbekomma det insatta beloppet. Deremot skulle diskont-sty relsen äga bevilja lån, utan inskränkning till någon viss summ: 2 blott reversen ansags vederhäftig. Tilläfventyrs skulle räntan äfven å dessa lan kunna nedsättas. De före utvexlingen beviljade diskontlånen skulle inhbetalas under de vilkor, de blifvit tagne. Län från handelsdiskonten, hvars fond skulle ökas genom de inbetalande fastighetslånen, och hvilken diskont skulle förvandlas till en verklig låne-inrättning för handeln och den större rörelsen, skulle kunna erhållas på en kort tid, utan omsättningsrätt, emot säkra reverser och på metaller, men utan borgen af oftast fingerade reverser, samt till så stor summa, diskont-styrelsen, : ä eget ansvar, pröfvade hypoteket vara värdt.