j YadLllUld SdåRilda TOR OMATIUR 14 12 IHMILIULTLOLCE SCtUldA CIICE TOR
I ungefär 7-16:delar. För att betäcka denna brist har Ban-
ken, utom sina fordringar, emot säkra fastighetshypoteker
till belopp af omkring 4,800,000 Rdr samt odlingslån till
belopp af omkring 300,000 Rdr och eunskiltes skuldförbin-
delser till diskonten af utöfver åtta millioner, att ej räkna
åtskilliga fordringar hos Städer och korporationer, en af
staten garanterad grundfond stor 4,400,000 Rdr banko, och
det lider således intet tvifvel, att, om Banken fär sköta sig
sjelf, den ju icke i sitt närvarande skick äger mer än till-
räcklig förmögenhet att åt sina förbindelser gifva förtro-
ende, och att, äfven om den händelse vore trolig eller ens
faktiskt tänkbar, (hvilket den dock under nuvarande för-
hbåilanden icke är) att nemligen hela Bankens förräd i me-
tallisk valata uttages, realisationen ändock kan äga beständ,
så framt Banken ovilkorligt ställes under lagen, samt Ban-
kostyrelsen medgifves vätt att på tjenligaste sätt använda
sin grundfond, sin kredit och sina hypotceker.
Men, som sagdt är, en slik befarad uttömning af Bankens
hvalf är ett verkligt hjernspöke. Man besinne nemligen, att
med det inskränkta rörelsekapitalet vi äge, i förhållande
till vart jemt ökade behof af bytesmedel, någon större
massa sedlar icke, utan de största förluster och olägenheter
för penningc-ägarne sjelfva, kan för någon längre tid dra-
gas ur rörelsen och vexlas i Banken mot en hop smått silf-
vermynt, till högsta valör af 1 Rdr Specie eller 4 Rdr
Ros: alt äfven, om en betydlig massa skulle inlösas och silf-
ver derför uttagas, åtminstone så mycket af kreditmyntet,
som motsvarar den del, hvilken ut- och ingår i uppbörden .
(eller omkring 14 415 millioner) måste bibehålla sitt värde
blott af den orsak, att det lika med mynt erkändes vid
alla liqvider med Kronan och enskilta: att då en betyd-
lig sedelmassa uti Banken invexlades mot silfver, bristen å
ett lätt trausportabelt, i värt vidsträckta land och med
våra inskränkta kommunikationer oundgängligen nödige
bytesmedel, skulle förorsaka stark efterfrågan, hvaraf följ-
den äter blefve, om t. ex. silfver ej funnes i landet, ett o-
rimligt agio på börsen å de sedlar, som voro qvar. Och då
dessa senare sålunda höjdes i värde utöfver vexlarne elier
representanterna af det fasta myntet å den utländska mark-
naden, måste naturligtvis kursen falla, hvarvid det alltid
blefve en fördel dels att köpa silfver inom landet, dels att
importera det utifrån, för att i Banken åter utbyta det
emot sedlar.
Emellertid är denna farhåga för silfrets uttagande — jag
medger att den i någon mån varit delad äfven af mig —
ganska allmän, och jag anser mig derföre skyldig redogöra
för det sätt, hvarpå jag kommit till trygghet i denna del.
Jag har nemligen frågat mig: hvilka skulle de egentligen
vara, som ur Banken uttoge sina kapitaler?
Våra större handelshus, som hafva betydliga kassor i
Banken, skulle, säger man, hellre förvara silfver 1 sina kas-
sor, än Bankens despositionsttester. Detta må vara! men
när de bure silfverpåsarne t. ex. till tullen, så ginge de
åter in i Banken; när de skulle sända remisser på längre
afständ (och detta sker ju nästan dagligen) så måste de ju
ändock anlita Banken, om de ej vilja bekosta särskilt skjuts
för hvar post. Misstroendet skulle tilläfventyrs i början
föranleda uttagningar, men, som ofvan är visadt, den kor-
rigerade sig snart sjelf.
De allmänna pensions- och välgörenhets-anstalterne
skulle uttaga sina i Banken innestående medel, är det an-
dra påståendet. För min del har jag många anlednlIngar att
tvifia härpå. De flesta, ja snart sagdt alla af dessa kassor,
hafva i sina reglementen föreskrifvit, att de utlånta behåll-
ningarne skola vara insatta i Banken, och troligen komma
dessa reglementen icke i fråga att ändras, innan den egent-
liga förskräckelseparoxysmen vore öfverstånden.
Kapitaiisterne skola, förmenar man, skynda att uppsäga
sina fordringar, för att uttaga silfver ur Banken. Låt vara!
men hur länge skola de väl finna sig vid att rufva på detta
silfver, innan de utåna detsamma, och då gär det ju åter
in i Banken, enär man ej lärer kunna antaga, att någon
länar silfver, för att lägga det på kistbotten,
Men — fortfar man — om silfver ej till betydligt lopp
uttages inom landet, så kommer det dock att utströmma till
utlänningen, för att betäcka en ganska lätt möjlig under-
balans i vår handel. Med detta spöke skrämmer man oss i
synnerhet. Låtom oss dä se stindt derpå; det torde då
snart nog upplösa sig.
Ett land, som saknar metalliskt mynt, kan icke på an-
nat sätt äga underbalans i bandel, än genom skuldsättning
hos utlänningen för skillnaden cmellan export och import.
Denna skuld måste likväl betalas, ty ingen lärer gifva en
obegränsad och cvig kredit. När ädla metaller saknas; så be-
täckes den således antingen med landets egna produkter eller
genom importörernas bankrutt. Denna senare betalningsut-
väg kan icke i längden bära sig för ett helt land och skul-
le dessutom visa att importörerna hufvudsakligen voro de
bankrutterande. Detta torde likväl icke i allmänhet vara
händelsen; utom tvertom tyckas de importörer , hvilka med
omtanka och försigtighet sköta sina angelägenheter, drifva
ett temligen lönande yrke; hvilket åter synes bevisa, att
någon underbalans i vår handel icke finnes — ctt faktum,
bestyrkt deraf, att vära Börsers utländska skuld med hvart
år snarare minskats än ökats, och att vi, oaktadt de betyd-
liga och på kursen menligt verkande siltverköpen sedan sista
Riksdag, samt ett svårt missväxtår, likväl på kreditupplag
äga ett så betydligt på förhand betalt förlag af kolomul-
varor, att åtminstone hbaltva årets behof deraf är fyldt.
Och äfven om varan Silfver skulle framdeles behöfvas, för
att betacka imporicn, och importören, emot sedlar, i någon
ansenligare mån tillvexlade sig detta Silfver i Banken, så
blefve ju, enligt hvad jag ofvan yttrat, den helt naturliga
följden af den minskade penningestocken och det derigenom
å Bankosedlar uppkommande agio, antingen att Silfver upp-
köptes inom landet, för att i Banken utbytas mot sedlar,
eller att det utifrån införskaffades.
Om således Realisationen verkställdes så, att Banken vin-
ner förtroende och att garantier finnas för dess beständ, så
är jag fullt viss att, efter de första månaderna eller vec
FE a FL EN a ee ee
1 - an —