(Införes på begäran). VARNING OCH VÄCKELSE. ) Silfver och guld hafver icke jag; men det jag hafver det gifver jag. Ap. Ger. 3: v. 6. Sök ej våldsamt tysta ned den röst Som i samvetet Guds dom förkunnar, Du! som andras ädelmod och tröst Icke ens betryckta likar unnar! Är det icke nog, om sjelf din hand Härdt du sluter till för dem, som lida! Skall du äfven kring ditt fosterland Sanningslösa rykten om dem sprida. Har du än ej pröfvat någon nöd, Ej sett hungrens dödskamp i din boning, Icke samlat trädens bark till bröd; Säg! hvarmed har du förtjent förskoning? Är ditt hjerta kallt, som Nordens is, Är det hårdt, som klippan; blygs och frukta! I Försynens hand finns mänga ris Att de kärlekslösa barnen tukta. Gäcka nöden ej med öfverdåd, Då du mättar dig vid läckra borden! Vet! att Han, som skonar blott af nåd, Kan ock straffa när han vill på jorden. Segra sanning! kärlek, höj din röst! ÅÄdle menskovän! Sträck till de arma An en gång din hand! Med hjelp och tröst Öfver nödens offer dig förharma! Hos Belönaren der ofvan skyn. Stär din gerning tecknad af den handen, Som en gäng högt öfver jordens bryn Lyfter upp till sig den frälsta anden. kr) I anledning af den. uti Aftonbladet införda, och äfven der vederlagda sanningslösa. uppgiften om tillståndet i Norden. Må desså anspråkslösa -tillfällighetsverser endast anses. för hvad de äro: en: oskyldig utgjutelse af ett i andras lidanden deltagande hjerta, och må de derföre blott efter det goda ändamålet bedömmas! Dock, om blott en enda menniskovän af dem skulle väckas till en verksam hjelp för de olycklige, skulle författäreh äfven gerna med talamod underkasta sig, om det ock vore den strängaste kritik. : so Förf.