(Införes på begäran).
VARNING OCH VÄCKELSE. )
Silfver och guld hafver icke jag; men det
jag hafver det gifver jag. Ap. Ger. 3: v. 6.
Sök ej våldsamt tysta ned den röst
Som i samvetet Guds dom förkunnar,
Du! som andras ädelmod och tröst
Icke ens betryckta likar unnar!
Är det icke nog, om sjelf din hand
Härdt du sluter till för dem, som lida!
Skall du äfven kring ditt fosterland
Sanningslösa rykten om dem sprida.
Har du än ej pröfvat någon nöd,
Ej sett hungrens dödskamp i din boning,
Icke samlat trädens bark till bröd;
Säg! hvarmed har du förtjent förskoning?
Är ditt hjerta kallt, som Nordens is,
Är det hårdt, som klippan; blygs och frukta!
I Försynens hand finns mänga ris
Att de kärlekslösa barnen tukta.
Gäcka nöden ej med öfverdåd,
Då du mättar dig vid läckra borden!
Vet! att Han, som skonar blott af nåd,
Kan ock straffa när han vill på jorden.
Segra sanning! kärlek, höj din röst!
ÅÄdle menskovän! Sträck till de arma
An en gång din hand! Med hjelp och tröst
Öfver nödens offer dig förharma!
Hos Belönaren der ofvan skyn.
Stär din gerning tecknad af den handen,
Som en gäng högt öfver jordens bryn
Lyfter upp till sig den frälsta anden.
kr) I anledning af den. uti Aftonbladet införda, och äfven
der vederlagda sanningslösa. uppgiften om tillståndet i
Norden. Må desså anspråkslösa -tillfällighetsverser endast
anses. för hvad de äro: en: oskyldig utgjutelse af ett i
andras lidanden deltagande hjerta, och må de derföre blott
efter det goda ändamålet bedömmas! Dock, om blott en
enda menniskovän af dem skulle väckas till en verksam
hjelp för de olycklige, skulle författäreh äfven gerna med
talamod underkasta sig, om det ock vore den strängaste
kritik. :
so Förf.