vi redan användt och komma att använda i det allmännas tjenst; v klaga deröfver. att de rättigheter, som lagarne vid värt inträde 1 cmbetet försäkrade oss, ehuru obetydliga de än voro, skola genom dessa nya, da oförutsedda och oparäknade, Skolor, na på en gång nära nog reduceras till intet. Vi beklaga att, vid grundläggningen af dessa läroanstalter i Ämäl och Filipstad, ingen synes -betänkt detta förhållande, eller afsett, hvad öde mar beredde oss för framtiden, ingen synes citersinnat, alt genom de dubbla är dessa inrättningar tillerkönnas, man gåfve liksom dödsstöten ät en skara af fattiga tjenstemäns fortkomst, hvilka skola se sig undanträngde äfvea från de bättre Sacellanien och ända säkrare från förslagsrum till Pastorat i ett Stift, som har få sådane, men för sin vidsträckthet och genombrutna lokal troligen behöfver proportionsvis flera subalternprester, än de fleste öfriga Stiften. Vi beklage. på det högsta, om Statens tillgångar hittills fannits så medtagna för andra angelägna behof, att den icke förmatt lika lätt påöka lönerna åt ifrågavarande 6 nya Lärare, att de kunnat anses umbära dubbel årsberiäkning, som den mäktat öka lönerna åt högre embetsmän, så inom som utom cklesiastik-staten. Vi beklage om tillständet skulle vara så högst olyckligt i vårt land, att så obetydliga besparingar icke skulle kunna beredas på ulgiftstitlarne, som erfordrades till detta ändamål, och hvarigenom åtminstone början kunde blifva gjord till införande af en bättre sakernas ordning inom de presterliga befordringarne, samt ät cn miängd i ringa vilkor arbetande Statens tjenare förvaras atminste hoppet om en ljusare framtid. -— Vi kunna ej dölja att antalet af subalteruprester inom Stiftet synes alltför stort för att, utan den moguaste pröfning, uppoffras för dubbel årsberäkuniug åt 6 nya, ännu icke tillsatta Skol-Liärares raskare fortkomst på befordringsbanan. Vär öfvertygelse är, att så mänga prestmäns lidande lika litet kan gagna ståndet och församiingen, som dem sjelfve, och att följderna ar detsaniuma skola blifva med tiden, ju längre dess mer, al ett betänkligt inflytande. : Det är ej synnerligen längesedan då Kolleger vid Karlstuds Skola tjente med 10 tunnors lön, och derunder, och då hade dubbla meriter en billighet för sig. Men vid de nya Skolorna i Amäål och Filipstad far Rektor 90, älste Kollegan 5o, yngste 40 tunnor, en aflöning, som öfverstiger hvad en Adjuukt atujuter såsom Vikarius,: da han sjelf bekostar sitt uppehälle, emedan 30 tunnor i thy fall pläga vara vanliga inkomsten, utom vid Pastorat, der Vikarien erhåller 20p Rdr Bko jemte fritt vivre, hvilket således motsvarar älste Kollegans lön. Tillfällen äro likväl sällsynta för sadane Vikariat. Hvad mödan och ansvaret vid tjeustebefattnuingen angar, så torde den, utan nagra ferier under året, fullt kuana jemföras med Skol-Lärarens tjenstgöring allenast 32 veckor. Om således någon löneförbättrivg ansäges behötlig för dessa nya Skol-Lärare i och för det de komma att sakna dubbla meriter, så förmoda vi densamma icke blifva betydligare, än all dena på ett eller annat sätt utan svårighet skulle kuuna tillvägabringas, savida Kougl. Maj:t och Rikets höglotl. Ständer lyssna till var klagan och finna deu skälig. Men om, mot förmodan, inga allmänna medel på något sätt härtill skulle kanna beredas, så vilja de al oss, som aro Adjunkter, hellre geuom en billigt fördelad afgitt af våra små löner, efter vär förmåga och Högvördiga DomKapitlets rättvisa pröfning, söka, så godt vi förma, fylla bristen, än att genom dubbel ärsberäknuing hos Skolans Lärare se oss, ännu vissare än hittills, utestängda från förslag. Vi vilja i var mån, genom detta ofter på fosterlandets altare, hellre egua en tribut af vara ringa tillgangar, för utbredaude at nyttiga kunskaper, än alt stillatigande afbida det oblida öde, som i vidrigt fall förestar oss och alla dem, hvilka hädanertter inträda på Adjunktsbanan. Skulle likväl detta medel till afvärjande af det förestående menliga förhallandet anses olämpligt ochi framtiden oanvändbart, så taga vi oss friheten vördnadsfuilt föresla en annan utväg. Tul Kollegaterna vid de ifrågavarande nya Skolorna förmoda vi icke djupare lärdom erfordras, än att hvilken Adjunkt som helst, skulle dem till ungdomens nytta kunna törestå; åtminstone bör ibland cirka 50 Adjunkter så många skickliga finnas, att Högvördiga DomKapitlet tryggt kunde deraf missivera 4 till tjenstgöring vid nollegaten pa ett eller två är, hvarefter dessa kunde utbytas mot andra, när sa fordrades. Vi tro, att hvarken Skolan eller Adjunktkorpsen skulle förlora på en sådan vexlad tjenstgöring ömsom vid Läroverket och i församlingen, likasom 1 sadant fall hvarken dubbla år eller ökade löner behöfdes.: Hvad Rektor beträffar, som har husrum och go tunnor i lön, så synes han, äfven utan dubbla meriter, dermed kunna vara fullt belåten. Mången eklesiatisk tjensteman, med lika besvärlig och ansvarsfull befattning, måste atnöjas med mindre inkomster. Då vi sålunda inför vårdarne af såväl församlingens, som dess lärares bästa nedlagt vära äsigter och djupa bekymmer 1 detta ämne, göra vi oss den glada och förtröstansfulla förhoppningen, att dessa blifva bade upplyst och oväldigt pröfvade, sänt så vidt på Högvördige tomkapitlet beror, befordrade till det åsyftade ändamålet. I sådan afsigt bönfalla vi att, innan de nya skolsysslorna förklaras ledige eller tillsättas, Högvördiga Donmkapitlet behagade i: underdånighet underställa denna vår ansökning Kongl. Maj:ts: allernadigste ,pröfning, äfvensom vid iustundaunde Riksdag, genom Stiftets Hrr deputerade, Riksenus höglofiige ständers ömma behjertaude. Den af nagra ibland oss redan förut till Högvördige Domkapitlet ingifua ansökning, om upphörandet af dubbla ar vid den nu lediga brukspredikants-beställningen på Billingsfors, auhalle vi vördnadstullt matte vid samma tillfälle få till Kongl. Maj:t och Riksens höfloflige ständer åtfölja; ty den förman af dubbla meriter, som ägaren af Billingsfors bruk, :under partitiden vid 1761 års Kiksdag, förmådde utverka åt brukspredikanteu, anse vi så olimplig och sa förfördelande för stiftets öfrige prester, samt så utan allt behof påkallad, att vi icke annat kanna; än samfällt instämma i den allvarligaste önskan om dossupphöranude. Lika lydande med den till Karlstads: Domkapitel denna dag ingitna original-ansökningen, undertecknad af 131 bland Stittets presterskap, ,och dervibland af 22 pastorer, försäkrar